Sida 27
Förhållandet mellan talspråk och skriftspråk
kommer en osökt att påminna sig Öfverhusets världsberyktade ullsäckar. Och där kan därför skriftspråket sägas ännu lefva samma tomma, ceremoniella hoflif som fordom de privilegierade stånden i Versailles' salonger under l'ancien régime.
Det vårdade talspråket kan däremot sägas representera le tiers état, den verksamma, arbetsamma, intelligenta och bildade medelklassen i det språkliga samhället. Där röra sig orden på ett ledigare och naturligare sätt, ehuru de på samma gång och detta med all rätt söka iakttaga ett städadt och passande uppförande. Där ha börden och traditionen mindre att betyda, ty den gode borgaren har sällan något månghundraårigt stamträd att åberopa. Men han vill i alla fall gärna betraktas som en lika så gentil karl som den högborne aristokraten. Och till följd däraf söker han, så godt han kan, tillegna sig dennes förnäma later, gör mer eller mindre medvetet honom till sin förebild. Stundom kan han lyckas rätt bra, men han saknar i alla fall dennes medfödda, osökta nobless och plebejen sticker därför ej så sällan fram under den patriciska dräkten. Och när han vill vara som allra mest elegant, såsom vid offentliga festtal och dylikt, då blir han lätt tillgjord och affekterad.
Under det vårdade talspråket, nedanför detta bildningsstreck skönja vi en dunkel massa allmogemål eller dialekter. De kunna sägas representera det fjärde ståndet, den stora, oöfverskådliga arbetareklassen. Men en hvar vill ju vara så god som en ann' och äfven dessa landsmål söka ock, så godt de kunna, tillegna sig det vårdade talspråkets uttal, uttryckssätt och former. Ej blott fabriks- och grofarbetaren i staden, utan äfven statkarlen och torparen på landsbygden vilja i dessa jämlikhetens tider gärna kläda sig och uppträda som herremän. Och dialekterna undanträngas också allt mer af det vårdade talspråket eller rättare dessa söka så mycket som möjligt efterapa detsamma. Blott i mera aflägsna landsändar kan man ännu få se de gamla pittoreska nationaldräkterna och blott där kan man ännu få höra några rester af de färgrika, uttrycksfulla landsmålen.
Att talspråket söker rätta sig efter skriftspråket som en ofelbar förskrift är dessutom nära nog en
Källa: Project Runeberg ·