Sida 28
Förhållandet mellan talspråk och skriftspråk
naturnödvändighet. Hos hela den läs- och skrifkunniga allmänheten influerar den af vårt inre öga sedda synbilden af det skrifna ordet mer eller mindre på den af vårt inre öra hörda ljudbilden af det talade. Språkljud och bokstäfver anses ock till följd häraf äfven af mången verkligt bildad person som samma sak. Och det är således ej blott af en ytlig fåfänga, som talspråket söker efterlikna skriftspråket, utan denna dess sträfvan har en långt djupare orsak.
På grund häraf har också skriftspråket ej allenast ett tuktande och hyfsande, utan äfven ett hämmande, återhållande inflytande på talspråket, ity att det hindrar detta senare att växa allt för fort, verkar på detta som sagdt som en tryckt förskrift, hvilken vi läs- och skrifkunniga liksom hypnotiserade ständigt tvingas att ideligen åter betrakta. Och väl är det, ty eljest skulle våra individuella handstilar varda allt för individuella och därmed också allt för svårlästa.
Men skriftens uppgift var ju i alla fall att gifva en så pass trogen fotografi som möjligt af det talade ordet. Ja väl. Och därför måste ock skriftspråket mer eller mindre motvilligt rätta sig efter talspråket likasom till och med den i sina bördsfördomar mest inbitne aristokrat ej heller kan helt och hållet undgå att taga intryck af det borgerliga samhälle, i hvilket och af hvilket han lefver. Talspråket drager därför äfven ständigt skriftspråket med sig, ehuru visserligen alltid på tillbörligt och vederbörligt afstånd. De attrahera och repellera således oupphörligt hvarandra. Och väl äfven, att så är. Ty eljest skulle skriftspråket varda allt för mycket förstelnadt och fruset, talspråket åter allt för lifligt och själfsvåldigt.
Då det förra emellertid mera lefver i minnet af flydda tider än i den närvarande stunden, representerar det som sagdt i allmänhet också ett äldre skede i språkets historia än det nuvarande talspråket. Det bemödar sig visserligen till en viss grad att vara en fotografi af detta, men en sådan, som ej är tagen i dag, utan för en 50 à 100 à 150 år sedan. Och vi måste till följd häraf antaga, att de förändringar skriftspråket under tidernas lopp onekligen uppvisa,
Källa: Project Runeberg ·