Sida 47
Den germanska språkfamiljen
östgermaner, emedan de, när de först omtalas i historien, bodde i nordöstra Tyskland, ungefär mellan floderna Elbe och Weichsel. Dessa östgermaner utgöra så att säga den första kullen i den germ. folkfamiljen, och de ha alla gått under, innan de hunnit lämna någon bildningsskatt åt eftervärlden. Föga hade de fått lära i det torftiga fädernehemmet och deras nya ålderdomsvaga romerska husbönder behandlade dem med öfverlägset förakt. Det var därför ej heller så underligt, när de själfva omsider blefvo herrar på täppan, att de foro fram som sannskyldiga 'vandaler' i de praktfulla gemaken, i ungdomligt öfvermod förstörande de talrika konstskatterna och bokrullarna utan minsta aning om dessas oersättliga värde. Fjärran främlingar från ett kallare luftstreck, vanda vid faror och umbäranden i sitt hemlands mörka skogar, tålde de ej heller vid det yppiga lifvet i den soliga södern, hvadan deras lifskraft ock bröts i förtid. Och den siste kvarlefvande af dessa bröder lefde dock länge nog för att se sitt nyvunna rike tagas i besittning af mörkhyade, turbanklädde män från ett fjärran ökenland. Så lyder de vandiliska folkens korta hjältesaga — sagan om dessa det världshärskande Roms besegrare, hvilka själfva besegrades af dess döende civilisation.
De vandiliska folken ha därför ock i allmänhet blott lemnat sina tomma namn kvar i historien. Af de vandaliska, burgundiska, gepidiska, skiriska språken m. fl. ega vi ock blott ett fåtal af grekiska och romerska författare mer eller mindre »vandaliserade» egennamn.
Endast af det gotiska språket ega vi några litterära minnesmärken och dessa, såsom representerande det älsta germ. skriftspråk vi känna, äro från språklig synpunkt af ett oskattbart värde.
Goternas älsta hemvist tycks ha varit landet omkring Weichsels nedre lopp. Härifrån utvandrade de under de första seklerna efter vår tideräknings början till Svarta
Källa: Project Runeberg ·