Sida 48
Den germanska språkfamiljen
hafvet, delade i flera stammar, bland hvilka Öst- och Västgoterna vunnit ett världshistoriskt namn. Ansatta af Hunnerna i senare hälften af 300-talet e. Kr. fingo Västgoterna af den östromerske kejsaren tillåtelse att bosätta sig i landet söder om Donau, det forntida Moesien, det nutida Bulgarien. Härstädes blefvo de kristnade af Wulfila (i latiniserad form Ulphilas), hvilken öfversatte Bibeln till gotiska. Det är några fragmenter af denna bibelöfversättning, omfattande stora delar af Evangelierna och af Pauli Epistlar, hvilka bevarats dels i några handskrifter i Milano, dels i den s. k. Codex argenteus ('Silfverboken'), hvilken i Holland inköptes 1662 af Magnus Gabriel De la Gardie och 1669 af honom skänktes till Uppsala bibliotek. Dessa handskrifter jämte några smärre urkunder härstamma samtliga från Italien och datera sig från omkr. 550 e. Kr., d. v. s. från tiden för Östgotarikets eröfring af grekerna. Detta är allt, som vi ega kvar af det gotiska språket, men dessa brottstycken äro dock stora nog för att kunna bibringa oss en ganska fullständig kännedom om detsamma.
Då gotiskan är åtminstone till tiden det äldsta germanska litteraturspråk vi känna, torde ett litet språkprof af den gotiska bibelöfversättningen ej vara utan sitt intresse. Händelsevis är större delen af Jesu bergspredikan bevarad och ur denna anföra vi Fader vår i dess gotiska dräkt:
Atta unsar þu in himinam. Weihnai namo þein. Qimai þiudinassus þeins. Wairþai wilja þeins, swe in himina jah ana airþai. Hlaif unsarana þana sinteinan gif uns himma daga. Jah aflet uns, þatei skulans sijaima, swaswe jah weis afletam þaim skulam unsaraim. Jah ni briggais uns in fraistubnjai. Ak lausei uns af þamma ubilin. Unte þeina ist þiudangardi jah mahts jah wulþus in aiwins. Amen.
Källa: Project Runeberg ·