Sida 67
Den nordiska språkgrenen
Det första — eller de första — språken bestodo förmodligen blott af mer eller mindre oartikulerade läten och ljudhärmningar, saknade all formbildning och satsfogning, utgjordes af ytterligt enkla, troligen ofta upprepade ljudförbindelser, hvaraf vi här och där måhända återfinna några reflexer, såsom till ex. i sådana namn som de polynesiska Kamehameha, Honolulu, de amerikanska Mississippi, Titicaca samt i dylika till barnspråket ursprungligen hörande ord som pappa, mamma, dadda m. fl.
Det låge då nära till hands att antaga, att de språk, hvilka äro enstafviga och sakna all — åtminstone i yttre måtto synlig — flexion, skulle representera språkens äldsta, så att säga mest outvecklade utvecklingsstadium, men enligt nyare teorier är måhända denna uppfattning oriktig. Som vi emellertid här ej kunna inlåta oss på denna fråga, nämna vi blott, att vi kalla de språk, som uppvisa denna enkla struktur för isolerande. Till dessa räkna vi de språk vi ofvan sammanfattat under termen den östasiatiska språkstammen, hvars förnämsta representant är kinesiskan. De isolerande språken kunna endast höja sig till sammansättningens stadium, såsom till ex. kinesiska Pe-king, Nan-king, Tsung-li-ya-men o. s. v. — bildningar, som äro ungefär parallella med sv. mån-sken, frukt-träd-gård etc. Att likväl kinesiskan trots denna sin ofärdighet visat sig vara ett både lämpligt och praktiskt språkrör för tanken, ådagalägger kanske bättre än allt annat tankens makt öfver språket.
Men sammansättningar kunna, som ofvan nämnts, öfvergå till afledningar. De språk, hvilka höjt sig till denna ståndpunkt, kalla vi agglutinerande ('hoplimmande'). I dessa språk äro orden på väg att hopsmälta med hvarandra, men likasom de olika lederna i binnickemasken till ex. lefva de ännu i viss mån sitt eget fria lif, ehuru de visserligen ej längre kunna skiljas från hufvudordet utan att förlora sin lifskraft, och sambandet dem emellan är så löst, att fogarna tydligt märkas. Till de agglutinerande språken räkna vi bland andra de ural-altaiska, och som exempel på hvad vi mena med agglutination vilja vi då anföra följande turkiska ord: ev (= hus), evden (= från hus), evymden
Källa: Project Runeberg ·