Sida 72
Den äldre runraden
Vadstena i senare hälften af 1700-talet, på Charnay-spännet, funnet i det nuvarande franska landskapet Bourgogne, och på Thames-knifven, funnen i floden Thames nära London. Bortsedt från några smärre afvikelser äro på dessa tre inskrifter såväl själfva formen af runorna som deras ordning densamma. Åtskilliga varianter förekomma äfven på andra runinskrifter och huru den äldre runraden i sin ursprungliga gestalt såg ut, är i flera fall svårt att bestämdt afgöra. För de urn. runinskrifterna torde emellertid följande alfabet kunna anses såsom det normala:
ᚠᚢᚦᚫᚱᚲᚷᚹ:ᚺᚾᛁᛃᛇᛒᛘᛋ:ᛏᛒᛖᛗᛚᛜᛟᛞ fuþarkγw:hnij?pRs: tβemlngoð
Enligt den store danske runologen Wimmer är detta runalfabet närmast att härleda ur det romerska alfabetet på kejsartiden. Och afvikelserna mellan detta och den äldre runraden kunna till en ej ringa del förklaras därigenom, att båglinierna i det latinska alfabetet ersatts af brutna linier i runraden, emedan runorna i allmänhet ristades på träskifvor, hvadan denna förändring är en följd af själfva skrifmaterialets beskaffenhet. Så till ex. R och ᚱ, C och ᚲ, S och ᛋ etc. Härmed äro visserligen på långt när ej alla differenser förklarade, men det skulle föra oss allt för vida, om vi här inläte oss på denna fråga.
Är denna Wimmers åsikt riktig, följer emellertid omedelbart häraf, att ingen runskrift kan vara äldre än från början af vår tideräkning. Ty det är själfklart, att det måste förflutit någon tid, innan detta latinska alfabet hunnit inlånas, innan det hunnit inläras och innan det hunnit ombildas och lämpas efter de germ. språkljuden, hvarförutom det är gifvet, att detta alfabet måste senare ha kommit till våra urnordiska förfäder än till dessas fränder söder om Östersjön.
Rörande den äldre runraden vilja vi till sist blott tillägga, att om också förklaringen af själfva formen af de särskilda runorna i vissa fall ännu erbjuder runforskarne stora
Källa: Project Runeberg ·