Sida 75
Urnordiska runinskrifter
I en åker vid Gallehus har hittats tvenne stora dryckeshorn af guld. De förvarades båda i Köpenhamn, men blefvo där 1802 bortstulna och nedsmälta. Originalen finnas således ej längre kvar, men lyckligtvis hade man förut tagit gipsaftryck af dem, hvadan de på visst sätt kunna sägas ännu vara bevarade. På det ena hornet stod följande inskrift:
ek hlewaγastiR holtingaR horna tawiðo.
Öfvers: 'Jag Hlewagast, hultingen, gjorde hornet.
Anm. holtingaR äv ett s. k. patronymicum af det urn. *holta = isl. holt, sv. hult och betyder således 'den, som är ifrån skogen, 'hultet' eller 'den som är från orten Holt'; tawido motsvaras af det got. tawida = jag gjorde.
Omskrifva vi — för att ock i någon mån belysa såväl likheten som olikheten mellan det got. och det urn. språket — denna inskrift på gotiska, så skulle den få följande lydelse:
ik hliugasts hultiggs haurn tawida.
Från 400 talet e. Kr. torde bland andra inskriften på Einangstenen (i Norge) vara ristad. Inskriften lyder:
ðaγaR þaR runo faihiðo.
Öfvers: '(Jag) Dag ristade dessa runor.'
Anm. runo kan förklaras som ack plur., ehuru man snarare skulle vänta ett *runoR.
Bland inskrifter från 500-talet e. Kr. anföra vi: Järsbergsstenen (i Värmland): Inskriften lyder:
uβaR hite. haraβanaR (wi)t jah ek erilaR runoR waritu..
Öfvers.: 'Öfver Hit (står denna sten). Vi två, Hrafn och jag Eril ristade runorna.'
Källa: Project Runeberg ·