Sida 78
Urnordiska runinskrifter
Dual. 1pers.γripukrupu
Plur. 1»γripumkrupum 2»γripuðkrupuð 3»γripunkrupun
Anm. 2 pers. dual är ej hittad och det är ovisst, om den ens funnits i urn.; 1 pers. dual är konstruerad efter Järsbergsstenens waritu, hvilket fullkomligt sammanfaller med den motsvarande gotiska formen.
Det urn. folket tycks ha lefvat ett ganska både fredligt och beskedligt lif och ej gjort något vidare väsen af sig, ty historien har intet att förmäla om detsamma. Att det emellertid rådde en rätt liflig samfärdsel mellan våra urn. förfäder och de närboende folken, det bevisar de talrika fornfynden från detta tidehvarf. En mängd i Norden funna romerska mynt härstamma från den äldsta urn. tiden. Något yngre äro de inom det urn. språkområdet funna grekiska (eller byzantinska) och än yngre de arabiska (eller kufiska) mynten. Men då så är, vore det mer än underligt, om ej också det urn. språket lånat ett och annat ord från andra språk. Och att det så äfven gjort, kan ock bevisas. Såsom ett redan urn. lånord måste vi nämligen betrakta bland andra till ex det fno. øyrir = det nsv. öre. Ty detta måste vi nödvändigt härleda från det lat. adj. aureus (= gyllene) och för att kunna förklara de former detta ord uppvisar i de nord. språken, måste vi ock antaga, att det redan lånats under den urn. tiden. Men om äfven redan på denna förhistoriska tid ett och annat utländskt ord hittat väg till våra kuster, så förefaller det dock, som om det urn. språket i det hela varit tämligen fritt från främmande smink.
De ofvan anförda inskrifterna och paradigmerna torde måhända kunna gifva oss en, om än ringa, dock någorlunda konkret föreställning om det urn. språkets ålderdomliga skaplynne, om dess stora böjningsrikhet, om dess långa, tunga och nästan oviga former. Det ligger liksom ett slags saftigt bondlugn öfver detta språk och det vore
Källa: Project Runeberg ·