Sida 77
Urnordiska runinskrifter
På äldre urnordiska skulle denna inskrift otvifvelaktigt ha hetat *hariwulfas swainoR, hvadan blott dessa tvenne ord, mer än man i förstone kunde tro, upplysa oss om, huru — som vi sagt — modärniserad urnordiskan blifvit under denna dess sista tid.
Visserligen är den urn. litteraturen — om vi så få säga — mycket ringa och ordfattig, men med stöd af densamma kunna vi dock med anlitande af gotiskan och de yngre nord. språken komma urnordiskan så in på lifvet, att vi till och med våga, utan att behöfva riskera, det vi skola blifva beskyllda för någon öfverdådig lättsinnighet, låta de ofvan anförda böjningsmönstren nu visa sig i sin urn. dräkt:
Subst. dag måste haft följande böjning:
Sing.Plur. N.ðaγaRðaγoR G.ðaγasðaγo D.ðaγeðaγomR A.ðaγa?
Anm. Ack. plur. är ej hittad. Det got. dagans motsvaras visserligen fullt ljudlagsenligt af det isl. och fsv. daga, men huru den urn. övergångsformen ljudit, kunna vi ej säkert afgöra.
Adj. arm måste komparerats på följande sätt:
posit.kompar.superl. armaRarmoRaarmostaR.
De starka verben gripa och krypa måste haft följande tema:
γripan — γraip — γripun — γripinaR kriupan — kraup — krupun — krupinaR
och i pret. ind. måste de ha böjts:.
Sing. 1pers.γraipkraup 2»γraiptkraupt 3»γraipkraup
Källa: Project Runeberg ·