Read Runeberg

Grunddragen af modersmålets historia

Originalsida 82
Originalsida 82
Originalsida 82
Originalsida 83
82–83

Sida 82

Förändringar i språket under den äldre Vikingatiden

tonande spiranterna (β ð och γ). Under 700-talet tyckes emellertid i urnordiskan β, ð och γ i början af ordet öfvergått till b, d och g, men förblefvo i det hela oförändrade i alla öfriga ställningar. Sedermera öfvergick i dessa fall β till v, hvaremot ð och γ kvarlefde åtminstone delvis ända in i den nysvenska tiden, hvarom vidare framdeles. Förekomsten af b i andra fall än de nu nämnda tyder således på främmande ursprung (till ex. feber, bibel; tub, fabrik o. s. v.) På grund häraf öfvergår således under 700-talet *βita(n) till bita(n) (= bita), *ðraga(n) till draga(n)( = draga), *γanga(n) till ganga(n) (= 'gånga', gå) o. s. v.

Samtidigt torde h, som i urn. tid väl alltid betydde tyskt ch-ljud, före vokaler, men icke eljest, öfvergått till blott h-ljud.

Och samtidigt tyckes också slutljudande n bortfallit, hvarigenom en stor klyfta liksom öppnar sig mellan de nord. och de öfriga germ. språken. Härigenom förklaras till ex. differensen mellan ty. binden och isl. — sv. binda, da. binde, mellan ty. an och isl. á, sv. å o. s. v., och de nyss anförda infinitiverna förlora sålunda under denna tid sitt slutande n.

Före o och u samt ø och y bortföll ock på denna tid w, hvadan ock differenserna mellan till ex. ty. Wolf och sv. ulf, ty. Wurm och sv. orm o. s. v. förklaras. Till följd häraf är ock förekomsten af v före dessa vokaler i svenskan att tolka såsom införd genom analogibildning (så vida ordet är inhemskt), till ex. vunnen (af vinna), vorden (af varda) etc.

Vida mera djupgående än dessa förändringar äro dock de, som orsakats af hvad vi kalla brytning och omljud. Dessa företeelser, hvilka till en del sammanhänga med de ofvan anförda bortfallen af kort obetonadt a, i och u, inträda ock därför redan samtidigt med dessa, men fortsättas eller rättare sagdt upprepas äfven senare, ända in på 900-talet.

Med termen brytning mena vi, att ett kort betonadt e under vissa villkor öfvergår till ia, resp. io, iu på grund af ett följande vare sig bortfallet eller kvarstående a resp. o, u, w. Eftersom denna ljudförändring ej finnes i tyskan,

Källa: Project Runeberg ·