Sida 202
Salangor ...
Salford, fabriksstad i engelska grefskapet Lancaster, på tre sidor kringfluten af floden Irwell, är numera med Manchester sammanbyggd till en stad, ehuru bägge städerna hafva hvar sin stadsstyrelse. 176,235 innev. (1881). S. eger stora fabriker för tillverkning af bomull, linne, siden, maskiner m. m. Det är säte för en katolsk biskop och har en i gotisk stil uppförd katedral.
Salganer, stora boskapsslagterier på de ryska stepperna.
Salibabo (Talaut), ögrupp i Indiska arkipelagen, mellan Filippinerna och Molukkerna. Dithörande öar äro vulkaniska, men fruktbara. De tillhöra nederländska residentskapet Menado och bebos af malajer.
Salicin, kem. farmak., en glykosid (formel: C13 H18 O7), som framställes ur vissa pilarters bark, är ett färg- och luktlöst, mycket bittert smakande ämne, som kristalliserar i nålar hörande till rombiska systemet. Det löses lätt i kokande och i omkr. 22 delar kallt vatten, löses i 30 del. kall och 2 del. kokande sprit, men är olösligt i eter, kloroform och benzin. Med svafvelsyra ger det en vackert röd reaktion, och vid kokning med utspädda syror sönderdelas det i glykos och saliretin, en hartslik, i vatten olöslig kropp. Detta ämne är ej olämpligt som kininsurrogat och har på senaste tiden med icke ringa fördel användts mot sockersjuka. O. T. S.
Salicineae Mirb., bot., en till kl. Dioecia L. hörande växtfamilj, hvilken omfattar en mängd buskar och träd med cylindriska han- och hon-hängen, hvilka hafva tegellagda, enkla fjäll, som inom sig hysa en förkrympt blomkalk af antingen 1--2 glandellika eller ett ensamt strutlikt fjäll. Frukten är en enrummig tvåvalvig kapsel, hvars fröfästen sitta vid valvernas midt och uppbära en mängd med hår eller flun försedda frön. Till familjen höra slägtena Populus Tourn. och Salix Tourn. O. T. S.
Salicional, öppen labialstämma i orgeln, merendels 1--2 m., af tenn, ofta med »skägg». Den har trång mensur och svag, mild intonation. A. L.
Salicornia Tourn., glasört, bot., ett till nat. fam. Chenopodiaceae Dum. hörande, på hafsstränder växande, glatt, köttigt och lågväxt örtslägte, som har ledad stjelk med motsatta grenar utgående vid lederna i vinkeln af till köttiga fjäll förkrympta blad. Blommorna, samkönade, sitta insänkta i stjelkens och grenarnas öfre del, bildande liksom blomkolfvar. De sakna kalk, men hafva 1 (stundom 2) ståndare och vanligen tvådeladt märke. Åtskilliga arter användas mot skörbjugg och till sodaberedning, bl. a. S. herbacea L., som förekommer vid Skandinaviens kuster, på Östersjökusten här och der ända upp till Neder-Kalix. O. T. S.
Salicylsyra (af salix, pil, med hänsyn till dess samband med salicin), kem., en först af Piria 1838 af salicylsyrlighet framställd syra, C6 H4 OH . CO OH, orto-oxibenizoösyra, hvilken sedermera, 1860, syntetiskt framställdes af Kolbe genom inverkan af kolsyra på karbolsyrans natriumsalt, ett framställningssätt, som f. n. användes för syrans fabriksmässiga beredning. Salicylsyran bildar färglösa, vackra kristaller, som icke hafva någon lukt, men en äcklig smak. Den löses föga i kallt vatten, men tämligen lätt i hett vatten samt i alkohol och eter. Salicylsyran är ett i hög grad antiseptiskt ämne, liksom karbolsyran, men eger framför denna företrädet att icke hafva någon lukt, jämförelsevis ringa smak och vida svagare fysiologiska verkningar. Om salicylsyra eller dess salter intagas i organismen, nedsätta de hastigt hjertverksamheten. De användas derför som antipyretiska medel och mot reumatism. P. T. C.
Salicylsyrlighet, kem., salicylsyrans aldehyd, C6 H4 OH . CHO, en i blomman af elggräs (Spircea ulmaria) förekommande, angenämt luktande, flyktig olja. P. T. C.
Salier (Lat. salii, »de dansande», af salire, hoppa, dansa), eller saliska bröder, benämning på tvänne fornromerska prestkollegier, hvardera bestående af tolf medlemmar. Det ena kollegiet, det äldsta, som enligt sagan var stiftadt af Numa, hade sin helgedom och sina sammanträden på den palatinska kullen, hvarför medlemmarna äfven kallades palatiner (salii palatini). Det andra, enligt sagan stiftadt af Tullus Hostilius, hade sin helgedom på Qvirinalen, som då benämndes »Mons Agonus», hvarför medlemmarna äfven buro namnet agonalerna (salii agonenses l. agonales). Salierna voro helgade åt Mars samt buro en särskild drägt, med svärd, spjut och sköld. I början af Mars månad firade de sin årsfest, saliernas fest, hvilken bestod i ett högtidligt tågande kring staden, under sång och dans, samt i en måltid, hvars förträfflighet blifvit till ett ordspråk. Det saliska kollegiet bibehöll sig ända till långt in i kejsaretiden.
Salier l. saliske franker. Se Franker.
Salier l. saliske kejsare. Se Frankiske kejsare.
Salieri, Antonio, italiensk kompositör, f. i Legnano 1750, studerade för Pacini och Gassmann, följde 1766 den sistnämnde till Wien och väckte der 1770 uppseende med operan Le donne letterate samt gjorde sedan lycka med flere operor. Han blef 1774 dirigent vid italienska operan derstädes och 1788 hofkapellmästare. Då han började fördunklas af Gluck, förstod han att rätta sin stil efter dennes till den grad, att han lyckades mystifiera parisarna med Les Danaïdes (1784), som ända till efter tolfte uppförandet gällde för att vara af både Gluck och honom. För Paris skref han ytterligare Les Horaces (1786) och Tarare (1787), hvilka jämte Armida (1771) och Semiramide (1784) anses vara hans bästa operor. S. var dessutom ofantligt produktiv i fråga om kyrkliga verk, oratorier, kantater, kanons och diverse instrumentalmusik. Död i Wien 1825. A. L.
Salifikation (af Lat. sal, salt, och facere, göra), saltbildning.
Salighet är i religiös mening ett tillstånd af inre harmoni och af befrielse från disharmoni. I Gamla testamentet framträder detta begrepp i samband med Israels räddning genom
Källa: Project Runeberg ·
