Sida 243
Sandal ...
Sandec (P. Sacz), två städer i vestra Galizien, på Karpaternas norra sluttning. 1. Neu-S., hufvudort i ett regeringsområde, belägen vid Kamenizas inflöde i Donajec och vid jernvägslinierna Saybusch--S. och Tarnow--Orlo. 11,185 innev. (1880). Staden har ett gymnasium, ett jesuitkollegium och en protestantisk kyrka. Den privilegierades 1294 af konung Wenzel och inregistrerades 1365 bland de 6 af Lillpolens städer, från hvilka konungens råd utvaldes. -- 2. Alt-S., vid Poprads inflöde i Donajec och banan Tarnow--Orlo. 3,790 innev. (1880). Stadens förnämsta byggnad är ett fordom mycket betydande klarissinnekloster, stiftadt 1280 af Boleslaw V:s gemål, upphäfdt 1781.
Sandefjord, stad med 3,159 innev. (1885) i Jarlsbergs och Laurviks amt, Norge, vid en från Skagerak inträngande liten fjord af samma namn. Stadens hufvudnäring är skeppsfart, delvis sälfångst på Ishafvet. 1837 anlades der en badort, och då man samma höst upptäckte svafvelvatten derstädes, blef detta äfven användt vid baden. Detta synes hafva bildats på stället genom bottnens utlakning med sjövatten. Vid kurerna användas äfven maneter i stor utsträckning. Badorten, som ursprungligen tillhörde ett aktiebolag, eges nu af f. d. distriktläkaren Thaulow, som äfven eger Modums badort. Jfr A. Lund. »De norske kursteder» (1880). Y. N.
Sandel. Se Sandelträ.
Sandelbosch (Mal. Sumba l. Pulo Tjendana, »sandelträdsön»), en af de små Sunda-öarna i Indiska arkipelagen, belägen s. v. om Florcs, på 10° s. br., 120° ö. lgd fr. Greenw. Arealen beräknas till 10,930 qvkm. och folkmängden till omkr. 400,000 innev. Ön är föga känd. Dess inre är ett högland med sundt klimat. Bomull, sandelträ och hästar af en småväxt, men välbyggd ras höra till exportartiklarna. Innevånarna, uteslutande malajer, styras af inhemska höfdingar, hvilka lyda under det nederländska residentskapet Timor. Hufvudort är Pedawang, på öns sydöstra kust.
Sandell, Jonas, predikant, topograf, född 1790 i Lenhofda socken i Småland, blef 1809 student i Lund, 1818 kollega i Vexiö, 1829 kyrkoherde i Fröryds pastorat i Vexiö stift och 1839 kontraktsprost i Vestra härad. Han drunknade i Vettern 1858. S. hade på sin tid anseende som en af landets ypperste predikanter. Han efterlemnade värdefulla anteckningar om Tiohärads topografi och bygdemål, samlingar i naturalhistoria och antiqviteter m. m. Om. hans dotter Vilhelmina Karolina se Berg (Carl Oskar).
Sandell, Erik, jernvägsbyggare, född af bondeslägt i Jerfsö socken, Gefleborgs län, d. 15 Juli 1836. Efter att hafva aflagt studentexamen i Upsala och under Adelsköld deltagit i Gefle--Dalabanans byggande, genomgick han 1859--61 högre artilleriläroverket å Marieberg, blef 1863 löjtnant i väg- och vattenbyggnadskåren och var 1863--66 chef för byggnaderna vid jernvägslinien Köping--Uttersberg samt 1866 öfveringeniör å Köping---Arbogabanan. Sedan han återkommit från en utländsk resa, påyrkade han i föredrag de smalspåriga jernvägarnas användande i vårt land. Bland de många banor han byggde må nämnas: Karlshamn--Vislanda-banan 1872--74, Utsjöbanan i Dalarna och Uddeholmsbanan i Värmland 1873--76 samt tillika med norrmannen Wessel två tredjedelar af Motala--Hallsbergbanan 1871--73, Stockholm--Vesterås-Bergslagens jernväg 1872--75 och jernvägen genom Dalsland till norska gränsen 1875--78. Han utnämndes till kapten i väg- och vattenbyggnadskåren 1876, men måste för sin helsas vårdande begifva sig till Egypten i Dec. 1877. På hemvägen afled han i Paris d. 23 Juni 1878.
Sandels (förut Sandel), en från Roslagen härstammande slägt, som 1772 adlades och sedermera utgrenat sig i en friherrlig och en greflig ätt.
1. Sandels, Samuel, tekniker, f. 1724 i Hedemora, hette Sandel, tills han 1772 blef adlad. Efter att hafva studerat någon tid vid Upsala universitet inskrefs han 1746 i Bergskollegium samt vann der en mycket hastig befordran, på grund af sin ordentlighet och ovanliga praktiska duglighet. Han blef 1750 notarie, 1756 sekreterare, 1759 assessor och 1762 bergsråd. Död 1784. S. deltog i en mängd vigtiga arbeten för statens och bergslagens räkning. Han var den förste, som framställde planen till Strömsholms kanal samt verkställde afvägningar och uppgjorde kartor för densamma. Han upprensade strömdraget mellan Mälaren och Saltsjön genom Södertelge stad. Om Falu bergslag inlade han stor förtjenst, såväl genom införande af en förbättrad grufdrift och smältningsprocess som genom att egna stor omvårdnad om kopparns försäljning. S. invaldes 1770 i Vetenskapsakademien. Af trycket utgaf han: Anmärkningar öfver finansverket och statsbristen (1765), Om varupris och arbetslöners reglerande (1767) m. m.
2. Sandels, Johan August, grefve, krigare, den föregåendes son, föddes i Stockholm d. 31 Aug. 1764. Han blef 1775 kadett och 1777 underlöjtnant vid artilleriet samt fick 1782 anställning som adjutant vid denna kår. På grund af ett uppträde, hvarvid hans kamrater funnit anledning till klander mot honom, flyttades han 1785 som stabsryttmästare till finska kompaniet af adelsfane-regementet. 1787 utnämndes han till major vid Karelska dragonregementet. Under kriget 1789 uppsatte S. en bataljon på 600 man. 1790 utnämndes han till öfverstelöjtnant och sekundchef för Karelska dragonregementet, 1795 till generaladjutant af flygeln, 1799 till öfverste i armén samt 1803 till öfverste och chef för Savolax' fältjägare. I spetsen för sistnämnda trupp deltog han i de första träffningarna under 1808 års krig, hvilket för honom öppnade en lysande bana. Kort efter krigsutbrottet, d. 7 April, utnämndes han till chef för femte brigaden, som bestod af 3,200 man, af hvilka han likväl ej fick behålla mer än 1,600. Med en del af denna styrka angrep S. och tillfångatog d. 2 Maj en mindre fientlig fördelning vid Pulkkila. Derefter ryckte han vidare framåt under oerhörda
Källa: Project Runeberg · ·
