Sida 269
Santalsyra ...
bildadt af en del af Franche-Comté, begränsas af depart. Vosges, Haut-Rhin, Doubs, Jura, Côte-d'Or och Haute-Marne. Areal 5,340 qvkm. 290,954 innev. (1886). Departementet är i n. ö. fyldt af Vogesernas förgreningar och vattnas af Saône med dess bifloder Amance, Coney, Lanterne och Oignon. Jordmånen, till största delen stenbunden, är i vissa trakter tämligen fruktbar. Vin, frukt, säd, hampa och tobak odlas, hvarjämte virke hemtas från de vidsträckta skogarna och grufvorna lemna riklig tillgång på god jernmalm och stenkol. Betydande mineralkällor finnas vid Luxeuil. Jern-, glas-, porslin- och linneindustrierna äro blomstrande; dessutom produceras öl och kirschwasser. Departementet är deladt i 3 arrondissement: Vesoul, Gray och Lure. Hufvudstad: Vesoul.
São Nicolao [saung-], en af Kap-Verde-öarna. 375,5 qvkm. Omkr. 9,000 innev. Ön är fruktbar, men osund. Stad Preguizo l. Freshwater.
São Paulo [saung-]. 1. En af Brasiliens Förenta stater, i n. begränsad af Rio Grande, i v. af Paraná, i s. af Paraná--Panema, i s. ö. af Atlantiska oceanen samt i ö. af staterna Rio de Janeiro och Minas Geraes. Jämte ön São Sebastião och flere smärre öar har den en areal af 290,876 qvkm. Kusten är flack och osund, det inre landet deremot en högplatå, afskild genom Serra do Mar, hvars sluttningar äro klädda af täta urskogar. I v. utbreda sig stora grässlätter, campos. De förnämsta vattendragen äro: Rio Grande, Pardo, Tieté, som flyta vesterut, samt Parahyba och Ribeira, som falla ut i Atlantiska oceanen. Klimatet är hett vid kusten, eljest angenämt; jordmånen särdeles fruktbar. Hufvudprodukter äro: kaffe, socker, bomull och tobak. Af mineralier brytas jern och ädla metaller. Boskapsskötseln är betydande. Industrien, som ligger i tyskarnas händer, omfattar bomullsväfveri, jerngjuteri och tobaksfabrikation. De förnämsta hamnarna äro Santos, Porto de Iguapé och Cananea. Samfärdseln befordras genom ett jernbanenät af omkr. 1,500 km. längd och några ångbåtsleder. Folkmängden beräknades 1888 till 1,306,272 personer. Staten koloniserades 1532. -- 2. Hufvudstad i nämnda stat, belägen 753 m. öfver hafvet, vid de till Rio de Janeiro och Santos gående banorna. Omkr. 40,000 innev. Liflig handel. Staden är säte för en biskop, en appellationsdomstol samt en juridisk och en teologisk fakultet.
São Paulo de Loanda. Se Loanda.
São Pedro do Rio Grande do Sul. Se Rio Grande do Sul.
São Roque [-råke], udde på Brasiliens nordöstra kust, prov. Rio Grande do Norte. Utgångspunkt för den till Lissabon gående undervattenskabeln.
São Salvador dos Campos dos Goytacazas [saung-] l. Campos, stad i brasilianska staten Rio de Janeiro, vid floden Parahyba, omkr. 60 km. från hafvet, genom jernväg och kanal förbunden med hamnen Macahe. Omkr. 15,000 innev. Kusthandel.
São Thiago [saung-], den största af Kap-Verde-öarna. 966,52 qvkm. 41,076 innev. (1878). Ön är bergig, men välodlad. Hamn Porto Praïa.
São Vicente [saung-], en af Kap-Verde-öarna. Areal 206,8 qvkm. 3,297 innev. (l878). Ön är ofruktbar, men har ett sundt klimat och är af sjöfarare mycket besökt. Hufvudort Leopoldina. Porto-Grande, förträfflig hamn, är kolupplag för engelska postångare.
Sapan. Se Sappan.
Sapere aude, Lat., våga att vara vis! (citat från Horatius, Epist. I, 2, 40).
Sapfisk strof, metr., ett efter den forngrekiska skaldinnan Sapfo uppkalladt versslag, som består af tre elfvastafviga versrader efter schemat -- v -- v -- v v -- v -- v, åtföljda af en s. k. adonisk vers: -- v v -- v. Sapfo lär dock ej hafva uppfunnit detta versslag. Från grekerna kom det öfver till romarna, bland hvilka det mästerligt behandlades särskildt af Horatius.
Sapfo (Lat. Sappho), det forna Greklands mest frejdade skaldinna, af eolisk nationalitet, föddes på ön Lesbos, antingen i hufvudstaden Mytilene eller i den lilla staden Eresos, och anses hafva lefvat mellan åren 628 och 568 f. Kr. Om hennes lefnadsförhållanden är blott bekant, att hon var gift och hade en dotter vid namn Klaïs, äfvensom att hon gick i landsflykt till Sicilien, men återvände till Mytilene, der hon, älskad och uppburen, lefde i en krets af likstämda hängifna väninnor, hvilka hon undervisade i musik och skaldekonst. Hennes dikter, alla tillhörande den erotiska lyriken, utmärka sig genom en färgrik, sinlig glöd, i öfverensstämmelse med den eoliska stammens skaplynne, och en lidelsefull stämning, åt hvilken hon, fjärran från all blyg försagdhet, gifver ett lika vältaligt som naivt uttryck i en poetiskt fulländad form, hvarför äfven en forntida kritiker om dessa dikter yttrat, att de voro blandade med eld. Kärleken och dess förherrligande i sång var hennes lifs stora intresse. Berömda voro i synnerhet hennes epithalamier, sånger ämnade att sjungas af en jungfruchör vid dörren till brudgemaket. Den sinlighet, som afspeglar sig i dessa sånger, uppbäres dock af inre själsadel och är genomandad af poesiens finaste doft. I alla händelser gifva de alster af hennes skaldekonst, som kommit till vår tid, intet stöd åt det ryktet, att S. skulle hafvra utmärkt sig genom lösa seder eller till och med varit hängifven åt onaturliga laster. Äfven berättelsen, att hon, då hon såg sin lidelsefulla kärlek till den sköne ynglingen Faon obesvarad, störtat sig i hafvet från den leukadiska klippan, bär i mer än ett hänseende prägeln af att vara diktad. För öfrigt synes förtalet föga hafva inkräktat på hennes anseende hos samtid och efterverld. Hennes samtida och landsman, skalden Alkaios, var hennes hängifne beundrare. Bland romarna hafva Horatius och i synnerhet Catullus tagit henne till mönster. Hon ansågs lika oupphunnen bland skaldinnor som Homeros bland skalderna och hedrades med äretiteln »den tionde sånggudinnan». Hennes dikter, samlade i 9 böcker, voro författade på eolisk dialekt och omvexlande versmått, deribland det, som ännu bär hennes namn. Af dessa ega vi i behåll två oden eller större
Källa: Project Runeberg ·
