Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma

Originalsida 294
Originalsida 294
Originalsida 294
Originalsida 295
294–295

Sida 294

Saumur ...

lades till hans stater; men Sicilien, som öfverlåtits till honom, måste han 1720 afstå i utbyte mot det vida mindre betydande Sardinien. Landskapet Savojen var nu endast en del af konungariket Sardinien, hvars hufvudland var Piemont mned konungasätet Turin; men det njöt alltid anseende såsom rikets vagga. 1792, då konungen af Sardinien ingått i koalitionen mot Frankrike, blef emellertid S. (liksom Nizza) eröfradt af fransmännen, och 1796 tvangs konungen genom Bonapartes segrar att formligen afträda det till franska republiken, som införlifvade det med sitt område under namn af departementen Montblanc och Léman. Efter Napoleons fall 1814 återkom landet under sina forne herrar, som emellertid icke bibehöllo det längre än till år 1860, då det jämte Nizza ännu en gång efter föregående folkomröstning införlifvades med Frankrike såsom ett slags vederlag för den hjelp detta 1859 lemnat mot Österrike. En stor del af befolkningen, som var med tillgifvenhet fäst vid det från Savojen utgångna konungahuset, var dock missnöjd med förändringen; och Schweiz, som 1814 fått sig tillerkändt området Carouge nära Genève, men nu ansåg sin neutralitet hotad genom Savojens förening med Frankrike, gjorde fåfängt anspråk på landskapets norra delar. Föreningen med Frankrike har emellertid förblifvit beståndande och torde väl äfven vara att anse såsom den naturligaste och för landet mest förmånliga. E. Sn.

2. Franskt departement. Se Savoie 1.

Savojkål. Se Brassica.

Savojska Alperna. Se Alperna.

Savolaks (F. Savo l. Savonma), inlandslandskap i Finland, mellan Österbotten i n. och n. v., Tavastland i v., Karelen i ö. och s. samt Nyland på en liten sträcka i s. v. Arealen utgöres af omkr. 38,400 qvkm. Längsta sträckningen går i n. v. till s. ö. samt utgör omkr. 365 km. Största bredden i ö.--v. är 170 km. Landet upptages nästan helt och hållet af mer eller mindre höga och branta, merendels parallelt löpande sandåsar och mellan dem liggande rader af enstaka berg och höjder. I södra delen finnas flerestädes jämna och rymliga slättmarker. Hufvudåsen är Suomenselkä, som följer gränsen mot Österbotten och ställvis når en höjd af 240--250 m. Från densamma utgå: i landskapets nord vestligaste hörn Savonselkä, hvilken först i östlig riktning, till Pöllömäki bergknut (251 m.), samt derefter i sydlig riktning genomskär landskapets vestra del. Landskapets nordöstra hälft genomstrykes i sydlig och sydöstlig riktning af Karjalanselkä, som utgår från Naarasmäki (243 m.) på Suomenselkä och icke långt ö. om Tuusniemi kyrka skjuter in i Karelen. Tvärs genom landskapets södra del gå parallelt Lilla och Stora Salpausselkä, hvilka vid sydvestra gränsen förena sig med Savonselkä. Flerestädes bilda åsarna naturliga bryggor öfver sjöarna. Bland enstaka berg må nämnas Pisavuori, på gränsen mot Karelen, 570 m. öfver hafvet, hvilken bergtopp är märklig för sina grottor, och Puijonmäki, vid Kuopio stad, prisad för sin hänförande utsigt. Öfver hufvud har S. blifvit ansedt såsom Finlands naturskönaste landskap. Till följd af åsarnas säregna naturbildning kunna från hvarje högt belägen plats deras branta kammar skönjas i aflägsen följd gående parallella med hvarandra, åtskilda af blå band af sjöar i dalgångarna. De flesta åsarna äro bevuxna med tall- eller granskog, der icke svedjebruket efterlemnat kala sträckor eller förbytt växtligheten till löfskog. Dalgångarna täckas af löfskog, träsk, kärr och moras. Sjöarna upptaga omkr. tredjedelen af landskapets areal. Rikedomen på dem är förklarlig deraf, att största delen af landskapet bildar mellan de ofvannämnda höjdsträckningarna en dalsänkning med ytterst ringa sluttning, hvarför hela vattensystemet liknar en oafbruten, månggrenad strömfåra, som sakta flyter fram från n. v. till s. ö. och under loppet öfverallt bildar större eller mindre långsmala vattensamlingar, sjöar och fjärdar. De vester om Savonselkä liggande sjöarna afbörda sitt vattenöfverflöd till Päijänne eller Kymmene vattensystem. För de ö. om Savonselkä rinnande vattnen är Saima centralsjön. Saimas höjd öfver hafsytan är omkr. 76 m. Dess vidd med inberäkning af alla dess fjärdar, som sträcka sig från S:t Michel till Joensuu och från Varkaus till Villmanstrand, är omkr. 6,800 qvkm. Sjön är öfversållad af öar, genomskuren af halföar och smala landremsor. De vidaste fjärdarna äro: i n. ö. Orivesi (jfr d. o.) och Puruvesii, öfver hvilka gränsen mot Karelen går; i n. Aimisvesi, Enonvesi och Haukivesi. Dessa fjärdars vatten förenas genom Kokonsalmi fjärd, s. om Nyslott, och Puumala suifd, invid Puurnala kyrka, med egentliga Saima. Ifrån södra delen af egentliga Samna leder Saima kanal (se Finland, sp. 1305) vattenmassan ned till Finska viken och Vuoksen ned till Ladoga. Vuoksen bildar, genombrytande Stora Salpausselkä straxt vid Saimas södra strand, vid Siitola, Imatra mäktiga vattenfall. Vattendragen i nordliga delen af landskapet samlas i sjön Kallavesi vid Kuopio. De bilda beqväma kommunikationsleder äfven för större farkoster och hafva ställvis blifvit kanaliserade, bl. a. genom Nerkko och Akkionlaks kanaler. Från Kallavesi rinna vattnen söderut genom Konnus kanal, Konnusselkä sjö, Leppävirta ström, Unnukkajärvi sjö samt Taipale kanal och sluss, den sistnämnda ledande förbi Varkaus fors, till Haukivesi, hvilken ligger på samma nivå som Saima. Sjöarna, särskildt i norra delen af landskapet, äro mycket rika på malm, som ofta i bäddar af ända till 1/3 m. mäktighet betäcker deras botten. På tillgodogörande af dessa malmförråd arbetar sedan gammalt bland andra Strömfors bruk i Nilsiä socken. Oaktadt ymnig tillgång finnes på berg, är S. jämförelsevis fattigt på värderikare mineral. Svafvelkis påträffas nästan öfverallt, dock icke såsom mäktiga gångar; något kopparkis, kalksten samt blyerts anträffas i Kuopio socken. Rikast på mineral är Pisavuori, der äfven bergkristall finnes. God qvarnsten brytes derstädes äfvensom i Kinami backe i Kuopio socken. Täljsten förekommer i Pisavuori och flerestädes. -- Fisket är rikt. De vanliga fiskslagen äro abborre, gädda, sik, braxen, id, gös,

Källa: Project Runeberg · ·