Sida 333
Schinckel ...
Schizophyceae (af Grek. schizein, klyfva, och fykos, sjögräs), Klyfalger, bot., benämning på den i nyare botanisk systematik uppställda 3:dje klassen af algerna. Klyfalgerna äro lågt stående alger, som ej hafva sexuel förökning, och hvilka kunna anses vara egentligen 1-celliga, emedan alla celler hos dem äro efter regeln lika sjelfständiga, äfven om många sådana äro förenade till trådlika, platt utbredda eller på annat sätt formade bildningar. Klyfalgerna förökas genom delning af cellerna, vanligen genom klyfning af väggarna och frigörelse af de nybildade cellerna. Ofta förekommer ett slags slidbildning och en geléartad uppsvällning af väggarnas yttersta lager, hvarigenom slemformiga kolonier (zoogloea stadier) uppkomma. Hos många finnes sjelfständig rörelse. -- Denna klass omfattar 2 ordningar: de blågröna algerna (Cyanophyceae) och de förr bland svamparna inordnade bakterierna (Schizomycetes), hvilka äro i det hela parallella med de blågröna algerna, men icke ega förmåga att assimilera kolsyra, i hvilket hänseende de likna svamparna. Det är de Bary, som nyligen gjort denna omflyttning af bakterierna. O. T. S.
Schiödte, Jörgen Kristian, dansk zoolog, född 1815, dog 1884 som e. o. professor och intendent vid zoologiska universitetsmuseet i Köpenhamn. Hans arbeten falla till allra största delen inom entomologiens område, men vinna allmännare betydelse derigenom att han städse sökte kombinera det morfologiska momentet med det allmänt fysiologiska, organisationen med lefnadssättet. Bland hans många publikationer märkas: Genera og species af Danmarks Eleutherata (1 bd, 1841), De metamorphosi Eleutheratorum observationes. Bidrag til insekternes udviklingshistorie (1862--75, i den af honom sjelf sedan 1862 redigerade »Naturhistorisk tidsskrift») och Specimen faunae subterraneae (1849) m. fl. L-e.
Schiött, August Heinrich Georg, dansk målare, född d. 17 Dec. 1823 i Helsingör, genomgick konstakademien och blef 1854 medlem af densamma, efter att med akademiens understöd hafva studerat utrikes, förnämligast i Paris. Han har i synnerhet verkat som porträttmålare. Bland hans arbeten må nämnas Karolina Amalia som enkedrottning, i hel figur (1858). På senare tider har han utställt en del genrebilder. Ph. W.
Schjellerup, Hans Karl Frederik Kristian, dansk astronom, född d. 8 Febr. 1827 i Odense, blef 1850 Polyteknisk kandidat och 1851 astronomisk observator i Köpenhamn, 1854 lärare vid sjökadettskolan (sedermera sjökrigsskolan) samt fick 1875 anbud på astronomiska professuren vid universitetet, men afslog det. Död d. 13 Nov. 1887. Hans vigtigaste arbeten äro: Stjernefortegnelse, indeholdende 10,000 positioner af teleskopiske fixstjerner (1864) och Description des étoiles fixes, composée au milieu du 10:me siècle par l'astronome persan Abd-el-Rahman al Sufi (fransk öfvers. af en arabisk text, utgifven i Petersburg 1874). Vidare märkes en afhandling om Tycho Brahes originalobservationer, benyttede til banebestemmelse af kometen 1580 (1854, i Videnskabernes selskabs skrifter). S. var 1862 en af dem, som bidrogo till upptäckten af en komet i »Kronan». 1857 fick han doktorsdiplom från Jena. E. Ebg.
Schjerfbeck, Helena, finsk målarinna, f. i Helsingfors 1862, har tillvunnit sig en större uppmärksamhet genom följande arbeten: Två syskon (1881), Vid Linköpings fängelsedörr 1600 (andra statspriset 1882), Armodets barn (1883), Begrafning i Bretagne (1884), Vilhelm von Schwerin (andra statspriset 1886) och En liten konvalescent (bronsmedalj vid verldsutställningen 1889).
Schlagintweit, namn på trenne från München härstammande bröder, som gjort sig berömda genom sina vetenskapliga forskningsresor: Hermann von S. (f. 1826, d. 1882 i München som friherre), Adolf von S. (f. 1829, mördad i Turkistan 1857) och Robert von S. (f. 1837, d. 1885 som professor i Giessen). Efter anmodan af den preussiske konungen och engelsk-ostindiska kompaniet, företogo dessa bröder 1854 en forskningsresa till Indien och Hög-Asien samt riktade derigenom i väsentlig mån vår kunskap om dessa trakter, företrädesvis om Himalaja och Tibet. De värderika samlingar, som de bägge öfverlefvande bröderna medförde hem 1858, äro förvarade på borgen vid Nürnberg. Resultatet af deras forskningar publicerades i ett på engelska utgifvet arbete: Results of a scientific mission to India and High Asia (4 bd, 1860--66) och senare i Reisen in Indien und Hoch-Asien (4 bd, 1869--80). Robert utgaf dessutom några skildringar från en resa till Amerika: Die mormonen (2:dra uppl., 1878) m. fl. -- En fjerde broder, Emil S. (f. 1835), har särskildt sysselsatt sig med studium af tibetanska handskrifter, och en femte broder, Eduard S. (f. 1831, stupade som ryttmästare i kriget 1866), har skildrat Der spanisch-marokkanische krieg (1863).
Schlan (Tsjech. Slane), stad i norra Böhmen, vid Prag--Brüx-banan. 8,070 innev. (1880). I närheten finnas stenkolsgrufvor.
Schlangenbad, badort i preussiska regeringsområdet Wiesbaden (Hessen-Nassau), 9 km. v. om badorten Wiesbaden, har 8 alkaliskt jordhaltiga mineralkällor, hvilkas värmegrad vexlar från 29° till 32° C. Deras vatten användes mot nerv- och hudsjukdomar, reumatism, fruntimmerssjukdomar m. m.
Schlaraffenland (T., af schlaraffe, tanklös dagdrifvare, ett från 15:de årh. härstammande skymford), betecknar ett diktadt land, i hvilket menniskan utan vare sig andlig eller kroppslig ansträngning erhåller alla materiella njutningar, alltså ett land, der man lefver i sus och dus. Sagan om schlaraffenlandet (»pays de Cocagne») utbildades under medeltiden, i den franska, italienska, engelska, nederländska och spanska poesien. I Tyskland, der den förbands med en moraliserande tendens, lär den hafva införts kort före 16:de årh. Bland dem, som poetiskt skildrat schlaraffenlandet, märkes främst Hans Sachs. Jfr Utopi.
Schlegel. 1. Johann Elias S., tysk-dansk skriftställare, f. 1718 i Meissen, var i Leipzig en af Gottscheds mest lefvande lärjungar samt
Källa: Project Runeberg ·
