Sida 354
Schneidewin ...
scholierna till Hesiodos, Pindaros, Sofokles, Aristofanes m. fl. härflyta delvis ur gamla källor och äro af stor betydelse. Bland latinska scholiaster äro de vigtigaste: Probus och Servius (till Vergilius), Donatus (till Terentius) och Porphyrio (till Horatius). Författandet af scholier fortgick under hela medeltiden, mea större delen af de yngre scholierna eger intet värde. A. M. A.
Scholl, Aurélien, fransk skriftställare, en af de mest bekanta personligheterna i Paris, född d. 14 Juli 1833 i Bordeaux, har länge varit medarbetare i »Evénement» och »Voltaire» samt äfven sjelf redigerat åtskilliga tidningar och dessutom utgifvit romaner och teaterpjeser: La question d'amour (1864), Les chaînes de fleurs (1866), Le repentir (1876), Le nid des autres (1878) m. fl. Han utmärker sig genom sin glänsande qvickhet och sin benägenhet för polemik. S. har för öfrigt blifvit ryktbar genom sina dueller.
Scholten, Jan Hindrik, nederländsk protestantisk teolog, född 1811 nära Utrecht, blef 1840 professor vid atheneum i Franeker och 1845 i Leiden samt afgick från sitt ämbete 1881. Död 1885. Som den förnämste representanten för den kritiska och frisinnade teologien i Nederländerna deltog han i striden mellan Oosterzee och Opzoomer om kristendomens väsende, dervid yrkande på en filosofisk behandling af de religiösa sanningarna. Då han framställde den etiska determinismen som grundprincip i den reformerta läran, blef han från flere håll häftigt angripen. Bland hans skrifter märkas: Geschiedenis van godsdienst en wysbegeerte (1853; 3:dje uppl. 1863), det betydelsefulla verket De leer der hervormde kerk in hare grondbeginselen (2 del. 1848--50; 4:de uppl. 1861--62), De vrije wil (1859), Het evangelie naar Johannes (1864), De doops formule (1869) m. fl.
Scholz, Bernhard, tysk musiker, f. 1835, elev i pianospel af E. Pauer, i teori af S. W. Dehn (hvars efterlemnade lärobok i kontrapunkt han utgaf 1859), blef 1856 lärare vid k. musikskolan i München, 1859 hofkapellmästare i Hannover, 1871 orkesterdirigent i Breslau och 1883 direktör för Hochska koriservatoriet i Frankfurt am Main. S. hör till samtidens mera ansedde kompositörer. Han har skrifvit sånger, kammar -och orkestermusik (uvertyrerna Iphigenia och Im freien), ett requiem, operorna Carlo Rosa (1858), Golo (1875), Die vornehmen wirte (1883) m. m. A. L.
Schomberg, Friedrich von, tysk-fransk fältherre, född 1615 i Heidelberg, gjorde sina lärospån i holländsk krigstjenst, under prinsarna af Oranien, och hade redan vunnit stor berömmelse, när han 1650 trädde i fransk tjenst. 1661 skickades han till Portugal emot spaniorerna, som infallit i landet, och vann stora framgångar, med den påföljd att Spanien 1668 måste erkänna huset Braganca. Efter en kortare verksamhet i engelsk tjenst deltog S. 1674 i fälttåget till Katalonien samt blef 1675, ehuru protestant, fransk hertig och marskalk af Frankrike. Efter upphäfvande af nantesiska ediktet gick han först i portugisisk, sedan i brandenburgsk tjenst samt blef brandenburgsk general-en-chef och statsråd, men följde 1688 prins Vilhelm af Oranien på dennes tåg till Storbritannien. Han stupade 1690 i slaget vid Boyne.
Schomburgk, Sir Robert Hermann, engelsk forskningsresande, f. 1804 i Freiburg a. d. Unstrut (som tysk undersåte), anställde 1835--44 högst vigtiga undersökningar i Britiska Guyana, samt gjorde der mycket värdefulla botaniska och zoologiska samlingar, hvilka nu förvaras i British museum. 1848--57 var han britisk konsul på Haiti samt afslutade derunder ett för England fördelaktigt handelsfördrag och förmedlade freden med kejsar Soulouque. 1857 blef han britisk generalkonsul i Bangkok, men återvände till Europa 1864 och dog 1865 vid Berlin. Bland hans skrifter märkas: Description of British Guyana, geographical and statistical (1840) och praktverket Views in the interior of Guyana (s. å.).
Schongauer, Marten, berömd tysk målare och kopparstickare af den schwabiska skolan, kallad Martin Schön eller »Hübsch Martin» (ej för sitt personliga utseendes skull, utan »von wegen seiner kunst»), född i Kolmar omkr. 1453, dog derstädes redan 1488, vid ungefär 35 års ålder. Hans lefnadsomständigheter äro till största delen obekanta. Man vet endast, att han studerade i Nederländerna och antagligen var elev af Rogier van der Weyden. Det är ovisst om någon enda af hans på sin tid berömda taflor nu finnes, men man tillskrifver honom på ganska goda skäl en Jungfru Maria i rosenlunden (i S:t Martin-kyrkan i Kolmar) samt två heliga familjer (i Wiens kejs. galleri och i Münchens pinakotek). Deremot bevaras ännu i Basels museum åtskilliga af hans fint utförda handteckningar jämte 9 graverade silfverplåtar (ej afsedda att tryckas); och af hans vidt berömda kopparstick äro 117 blad kända, hvilka alla beteckna afgjorda framsteg inom den tyska kopparstickskonsten och i denna konstgren i allmänhet. S. är på detta område mycket mångsidig, än vek och innerlig (såsom i sina madonnor), än djupt tragisk (såsom i sina framställningar af Kristus på korset), än humoristisk; han förde sin grafstickel med största säkerhet och viste att genom olika strecklag och manér icke blott förträffligt utmodellera sina figurer, utan äfven med mästerskap återgifva landskapliga bakgrunder, draperier och andra accessoarer. Särskildt berömda äro bland hans blad hans Kristus på korset och S:t Antonius' frestelse. O. G-g-
Schoolcraft [skol-], Henry Rowe, nord-amerikansk etnograf, f. 1793 i staten New York, skickades 1823 som indian-agent till Michigan, gifte sig der med sondottern till en indianhöfding och vann indianernas tillit i rikt mått, hvilket satte honom i tillfälle att anställa de mest noggranna iakttagelser rörande deras seder och bruk. Hans förnämsta verk utgafs på unionsregeringens bekostnad under titeln Information respecting the history, condition and prospects of the Indian tribes of the United states of America (6 bd, 1851--57). Hans öfriga skrifter utgöras mest af smärre
Källa: Project Runeberg · ·
