Sida 391
Schwerin ...
fursteslägtens utslocknande 1675, på grund af en arfförbrödring af 1537, skulle tillfalla Kurbrandenburg, men som i sjelfva verket först af Fredrik den store eröfrades (1742) från Österrike.
Schwind, Moritz von, tysk målare, född 1804 i Wien, blef 1847 professor vid konstakademien i München och dog 1871. Hans yppersta arbeten, hvilka i Tyskland skaffat honom stor beundran, äro åtskilliga cykliska kompositioner till tyska folksagor, särskildt målningarna till »Askungen» (1849, i enskild ego), till »Sagan om de sju korparna» (1858, i museet i Weimar) och »Sagan om den sköna Melusina» (1871, i Belvederegalleriet i Wien). Det mest tilltalande i dessa lätt skisserade kompositioner är »en högpoetisk, af skönhetskänsla buren förening af romantik och humor». Bland hans öfriga verk äro väggmålningar i k. slottet i München, i Hohenschwangau, i Karlsruhe konstmuseum, på Wartburg och i operahuset i Wien m. fl.
Schwyz. 1. Kanton i Schweiz, en af de tre »urkantonerna», gränsar i n. till Zug, Zürich, Zürichsjön och S:t Gallen, i ö. till Glarus, i s. till Uri och Vierwaldstättersjön, i v. till Luzern. Areal 908,5 qvkm. Norra delen af S. hör till Limmats flodområde och vattnas af Sihl och Aa; vestra delen gränsar till Zugsjön, södra till Vierwaldstättersjön, som upptager Muota med Lowerz-sjöns aflopp. Landet är uppfyldt af Schwyz-alperna, hvilka i söder äro kala, men i norr deremot bevuxna med skog och fruktbara. Af arealen äro 13,5 proc. skog, 58,9 proc. åker, äng och betesmark, 0,3 proc. vingårdar och 27,3 proc. improduktiv mark. Förnämsta näringsgrenarna äro boskapsskötsel samt hotellindustri. Säd erhålles icke till landets behof, utan måste införas. Vinodlingen är inskränkt till trakterna omkring Zürichsjön. Vigtigaste industrier äro bomulls- och siden-manufakutrerna samt Einsiedelns tillverkning af helgonbilder, rosenkransar m. m. (se Einsiedeln). En liflig handel och tillströmning af turister befordras genom S:t Gotthards- och Rigi-banorna. 1880 räknade S. 51,235 innev., största delen katoliker, 954 protestanter och 7 judar, öfvervägande tyskar, 1,377 italienare. 1888 funnos 50,307 innev. Författningen, af d. 11 Juni 1876, är demokratisk. Den lagstiftande makten hvilar hos kantonrådet, till hvilket utses 1 medlem på 600 innevånare. Regeringsrådet, som består af 7 medlemmar och hvars president bär titeln landamman, utöfvar den verkställande makten. Lagförslag och anslag öfverstigande 50,000 frcs måste underställas folkomröstning (»referendum»). För rättskipningen finnas 6 kretsdomstolar och 1 kantonsdomstol. I kyrkligt hänseende tillhör S. biskopsdömet Chur. 1886 uppgingo statsutgifterna till 366,361 frcs, inkomsterna till 369,092 frcs och passiva till 1,05 mill. frcs. -- Historia. De alemanniske innevånarna i Schwyzdalen kommo i 6:te årh. under frankisk öfverhöghet, men tillhörde sedermera Zürich eller Thurgau, tills de 1240 af kejsar Fredrik II erhöllo sin riksomedelbarhet bekräftad. 1291, enligt sagan 1307, slöt Schwyz det vigtiga förbundet på Rütli med Uri och Unterwalden, hvilket stadfästes genom fördraget i Brunnen 1315. I edsförbundets följande utveckling spelade S. en så framstående rol, att dess namn öfvergick på förbundet sjelf. Kantonens område utvidgades i 15:de årh. med stiftet Einsiedeln, med hvilket det länge legat i strid, samt med Küssnacht, March, Wollerau, Pfäffikon och distrikt i andra kantoner. Liksom de öfriga skogskantonerna tillhörde S. under religionskrigen 1531, 1656 och 1712 det katolska partiet. Vid fransmännens eröfring 1798 förlorade det en del af sina lyddistrikt och kunde hvarken genom mediationsakten 1803 eller användande af vapenmakt återupprätta de yngre landsdelarnas forna beroende af de äldre. Fullkomlig likställighet infördes dock först sedan kantonen som medlem af »Sonderbund» lidit ett nederlag och antagit den demokratiska författningen af 1848, hvilken ytterligare utvecklats genom liberala förordningar af 1855, 1876 och 1884. -- 2. Hufvudstad i nämnda kanton, 514 m. öfver hafvet, nära S:t Gotthardsbanan och vid foten af Mythen. 6,543 innev. (1880), förnämligast katoliker. Åkerbruk och boskapsskötsel jämte bomullsindustri äro de vigtigaste näringsgrenarna. Staden eger ett vackert rådhus, två kloster, ett gymnasium samt flere äldre byggnader.
Schwäbisch Hall. Se Hall 2.
Schyberg, Svante Gustaf, vältalare, född i Stockholm 1796, blef 1818 filos doktor i Upsala och 1821 juris utriusque kandidat, utnämndes sistnämnda år till kanslist i handels- och finans-expeditionen, avancerade 1835 till protokollssekreterare och 1848 till expeditionssekreterare samt tog 1862 afsked ur statens tjenst. 1840--52 tjenstgjorde han tillika vid k. teatern, till 1848 som andre direktör och derefter som förste direktör. Död i Karlskrona 1874. S. vann 1827 Svenska akademiens stora pris för ett Äreminne öfver kongl. rådet grefve Bengt Oxenstierna.
Schybergson, Magnus Gottfrid, finsk historiker och universitetslärare, född i Åbo d. 26 Nov. 1851 blef student i Helsingfors 1868, filos. kandidat och magister 1873, filos. licentiat 1875 och filos. doktor 1877. Efter att 1878 hafva kallats till docent i historia utnämndes han 1883 till e. o. professor i allmän historia. Vid sidan af sin akademiska lärareverksamhet har S. utvecklat en betydlig produktivitet på det literära området. I forskningsändamål har han besökt Paris, södra Frankrike, London, Berlin, Haag, Köpenhamn samt först och sist Stockholm. Resultaten af sina vidsträckta forskningar har S. nedlagt i en rad skrifter, som alla, flärdlösa till formen, vittna om ovanlig flit och förmåga att handskas med det stundom ofantliga materialet. S. har författat Bidrag till Finlands inre historia åren 1721--1731 (akad. afh. 1875), Hugenotterne under hertig Rohans ledning (akad. afh. 1877; i omarb. o. utvidg, form utg. på franska 1880), Underhandlingarna om en evangelisk allians åren 1624--1625 (akad. afh. 1880), Sveriges och Hollands diplomatiska förbindelser 1621--1630 (i
Källa: Project Runeberg ·
