Sida 392
Schwerin ...
Finska vet. societetens »Bidrag», 36:te h.; äfven separat. 1881) och Finlands historia (2 bd, 1887--89), S:s hufvudarbete. Sistnämnda verk utarbetade S. efter Kejserliga senatens 1881 gifna uppdrag med anledning af ett statsrådet K. H. F. Furuhjelms testamentariska förordnande, och arbetet honorerades med en af Furuhjelm testamenterad summa, som med räntor belöpte sig till 11,000 mark. Bland S:s många tidskriftsuppsatser, de flesta i »Finsk tidskrift», hvilken han sedan 1887 redigerat i förening med F. Gustafsson, må nämnas Var Gfustaf Adolf en troshjelte eller en politiker? (i »Finsk tidskr.», 1879), Anteckningar om försvarskriget i Savolaks och Karelen 1741-1742 (i Svenska literatursällskapets i Finland »Förhandlingar och uppsatser», I, 1886), Lars Johan Ehrenmalm (dersammast. II, 1887) och Drag ur ärkebiskop Jakob Tengströms literära lif (dersammast., IV, 1889). S. medverkade kraftigt till stiftandet (1885) af Svenska literatursällskapet i Finland och har ifrån början varit medlem af dess bestyrelse. Sedan 1888 är han ledamot af Finska vet. societeten. S. har under märket »M. G. S.» författat en mängd biografiska och historiska artiklar i »Nordisk Familjebok», för hvilket verks finska afdelning han sedan 1880 haft ledningen.
Schylander, Karl Gabriel, skådespelare, f. 1750 (enligt annan uppgift 1748), tjenstgjorde i tullverket, men kom på balans, under det han var tullinspektor i S:t Michel (enligt andra i Abborfors) i Finland, och inleddes med anledning deraf i en rättegång. Under en vistelse i Stockholm i och för rättegången uppträdde han tillfälligtvis på någon teater och väckte dervid sådant uppseende, att han beslöt egna sig åt skådespelarekonsten, dertill förmådd särskildt genom Gustaf III:s öfvertalningar. 1787 tog han sålunda anställning vid Ristells teater efter att hafva erhållit entledigande från sin tullbefattning, med bibehållande af lönen, och 1788 anställdes han vid kungl. teatern. S. vann i synnerhet rykte för sitt återgifvande af käringroller, hvilka han enligt samtida berättelser återgaf »med en naturlighet i röst, gång, skick och åtbörder, som svårligen kunde öfverträffas». Han var ock en längre tid syssloman vid teatern, till slut med titeln öfverinspektor. Död 1811.
Schyn, en af Albula genomfluten bergsklyfta i schweiziska kantonen Grisons. Den 1868--69 byggda Schynvägen är berömd för sina scenerier af vild naturskönhet.
Schytte, Andreas, dansk statsvetenskaplig författare, f. 1726 vid Bogense, d. 1777, var sedan 1761 professor vid Sorö akademi. Han författade under sina sista år några välskrifna arbeten: Staternes indvortes regering (5 bd, 1773--76) och Staternes udvortes regering (2 bd 1774--75) samt Danmarks og Norges naturlige og politiske forfatning (1:sta delen, 1777). E. Ebg.
Schächenthal, en för sin naturskönhet, särskildt för sina vattenfall bekant, långsträckt dal i schweiziska kantonen Uri. Den är omkr. 16 km. lång och genomflytes af vattendraget Schächenbach, som mynnar ut i Reuss. Hufvudorten för turister är byn Unterschächen, som är belägen 1,015 m. öfver hafvet, vid ingången till den måleriska Brunni-dalen.
1. Schäfer, Johann Wilhelm, tysk literaturhistoriker, född 1809 i Seehausen vid Bremen, död 1880 som öfverlärare i nämnda stad, utgaf dels förträffliga handböcker i den tyska literaturen, dels grundliga monografier öfver den klassiska literaturperiodens ypperste skalder.
2. Schäfer, Arnold, tysk historiker, den förres broder, född 1819 i Seehausen vid Bremen, död 1885 som professor i Bonn, författade Demosthenes und seine zeit (3 bd, 1856--58; 2:dra, uppl. 1885--87), Geschichte des siebenjährigen kriegs (2 bd, 1867--74) m. m.
Schäferhatt (af T. schäfer, herde), sommarhatt, af samma form, som begagnas af herdarna i södra Europas bergstrakter.
Schäferi (af T. schäfer, herde), husdjurssk., den på en egendom befintliga fårhjorden med dertill hörande stall och ekonomi. Stamschäferi är ett schäferi, hvars hjord utgöres af någon värdefull ras, hvarifrån afvelsdjur spridas inom orten eller i landet. Fordom egde svenska staten betydande stamschäferier, hufvudsakligen af finulliga (merinos-) får. C. A. L.
Schäffle, Albert Eberhard Friedrich, tysk-österrikisk nationalekonom och statsman, född d. 24 Febr. 1831 i Nürtingen i Würtemberg, studerade i Tübingen och blef 1860 professor i nationalekonomi vid dervarande universitet, efter att i tio års tid hafva varit verksam som publicist i Stuttgart. 1862--65 var han medlem af würtembergska landtdagen och 1868 af tyska tullparlamentet, i hvilket han afgjordt ställde sig på det sydtyska partiets sida emot Preussen. Sistnämnda år kallades han till innehafvare af den nationalekonomiska professuren i Wien. När Hohenwart i Febr. 1871 öfvertog ledningen af den österrikiska politiken, ingick S. som handelsminister i dennes reaktionära, pietistiska ministère, ehuru sjelf en afgjord demokrat, och han gällde till och med som själen i hela regeringen. I Okt. s. å. afträdde han från sin post, tillika med sina kolleger, och bosatte sig i Stuttgart. Som nationalekonomisk författare visade S. sig redan tidigt berörd af den socialistiska strömningen, ehuru han alltjämt höll sig fjärran från den socialdemokratiska agitationen. Hans Quintessenz des socialismus (anon. 1874; 8:de uppl. 1885) gaf honom till och med rykte som fullständig socialist. Han har i sjelfva verket intagit en sjelfständig ställning bland förkämparna för den etisk-socialpolitiska riktningen. Bland hans många skrifter, utmärkta genom ett glänsande skarpsinne, men ej lättlästa, må vidare nämnas: Die nationalökonomie oder allgemeine wirtschaftslehre (1861; 3:dje uppl. 1873 under titeln »Das gesellschaftliche system der menschlichen wirtschaft»), Die nationalökonomische theorie der ausschliessenden absatzverhältnisse (1867), Kapitalismus und sozialismus (1870), Bau und leben des sozialen körpers (1875--77; 2:dra uppl. 1881--82), Grundsätze der steuerpolitik (1880) och Gesammelte aufsätze (1885).
Källa: Project Runeberg ·
