Sida 427
Sekular ...
solicitor-general och 1863 till attorney-general, tog han verksamt del i lagstiftningsfrågors behandling. 1871--72 var han medlem af Alabama-kommissionen. S. blef 1872 pär och lordkansler, i hvilken befattning han genomförde en omorganisation af domstolarna i London. Efter att hafva af gått 1874, var han å nyo lordkansler 1880--85. 1882 upphöjdes han till earl of S.
Selbu-sjön, sjö i Norge, i Söndre Trondhjems amt, s. ö. från Trondhjem, belägen 160 m. öfver hafvet. Arealen 55 qvkm. Den vackra, af skog och välodlade bygder omgifna sjön genomflytes från ö. till v. af Nidelfven (se d. o.).
Selby [se'lbi], stad i engelska grefskapet York, West Riding, vid den segelbara floden Onse och flere jernvägslinier. 6,057 innev. (1881) Skeppsbyggeri, garfverier och segeldukstillverkning. Handel med boskap, lin och potates. Af det forna benediktinklostret återstår en kyrka.
Selden, John, engelsk skriftställare och politiker, född i Salvington i Sussex d. 16 Dec. 1584, blef advokat i London 1603 och var från 1620 upprepade gånger medlem af underhuset. 1626 tog han en framstående del i oppositionen mot Buckingham och 1628 i genomdrifvandet af petition of right (se d. o.). En af ledarna af det genom Karl I:s olagliga skatter framkallade tumultet i underhuset 1629, kastades han för någon tid i Towern. Sedan han blifvit lösgifven, närmade han sig det rojalistiska partiet, men invaldes 1640 i »långa parlamentet» och deltog, en anhängare af det mera moderata partiet, i flere af dess komitéer för religiösa, militära och andra frågors ordnande. Död d. 30 Nov. 1654. Sin förnämsta betydelse vann S. som skriftställare. Efter att hafva offentliggjort några arbeten öfver de engelska rättsförhållandenas utveckling, utgaf han Titles of honour (1614), ett ännu värdefullt arbete, De diis syriis (1617), ett förträffligt verk i semitisk mytologi, och History of tithes (1618), hvilket arbete ådrog honom en anklagelse af presterskapet inför privy council. Mest bekant är hans Mare clausum (se d. o.), en 1635 publicerad skrift, åsyftande att mot Grotius' »Mare liberum» bevisa Englands eganderätt till de haf, som skölja dess kuster. Dessutom författade S. De jur e naturali et gentium juxta disciplinam ebraeorum (1640), De synedriis et prefecturis juridicis veterum ebraeorum (1650--55) m. m.
Seldsjuker, en turkisk folkstam, som efter sin omvändelse till islam i 11:te årh. började utbreda sig från sina gamla hemvist på stepperna öster om Kaspiska hafvet inåt det sönderfallande kalifatets land. Efter bujidernas fall erhöll deras anförare Togrul Beg 1060 värdigheten af »emir-el-úmara» och dermed äfven det verldsliga herraväldet inom återstoden af kalifernas rike. Under honom och hans båda efterföljare, Alp Arslan och Malek sjah hvilka antogo den i österlandet alltmera öfliga titeln af sultan, nådde den seldsjukiska makten sin största höjd. Alla folk från Indien till Bysans fingo känna tyngden af deras segrande vapen, på samma gång de uppträdde icke som råa barbarer, utan som främjare och beskyddare af den då ännu blomstrande österländsk-islamitiska odlingen. Sannolikt skulle de samlat spillrorna af kalifernas rike och å nyo förenat vestra Asien till ett stort och mäktigt helt, om ej deras kraft brutits af de evinnerliga, i Österlandet så vanliga striderna mellan herskarehusets olika grenar. Deras historia upplöser sig i brödrastrider, och slutligen gingo deras försvagade välden under, ett efter annat. Det förnämsta, hvars sultan som emir-el-úmara herskade i Bagdad och Ispahan, föll år 1197 för kovaresmiernas nya makt (se Persien, sp. 1095--96). I vester höllo de syriske sultanerna tidtals sitt välde vid makt under oupphörliga strider mot korsfararna, utan att dock någon af dem kunde göra anspråk på ett namn i historien. I Mindre Asien hade Malek sjahs frände Sulejman omkr. år 1075 grundat ett välde, som snart blef farligt för bysantinerna och, sedan sultanen tagit säte i Nicaea, hotade sjelfva deras hufvudstad. Den sluga bysantinska politiken förstod emellertid med vanligt mästerskap att mot dem vända den fara, hvarmed det samtidigt från ett annat håll hotades af korsfararna, hvilka snart i förbund med bysantinerna återtogo Nicaea och frånryckte sultan Kilidsj Arslan det mesta af hans eröfringar. Dermed var Konstantinopel för mer än tre århundraden räddadt åt kristenheten, om än de seldsjukiske sultanerna snart återvunno sin makt. Med säte i Ikonium, bestod deras välde ända till 1245, då det störtades af mongolerna, som dock ännu ungefär ett halft århundrade unnade de siste sultanerna en skugga af makt. Det var på spillrorna af deras välde, som det osmanska väldet omedelbart derefter började växa upp; och under dess skydd lefver ännu som privatman en ättling af de forne sultanerna i Ikonium, hvilken inom den muhammedanska verlden åtnjuter stort anseende. E. Sn.
Sele, flod i italienska provinsen Salerno, flyter först i sydlig, sedan i sydvestlig riktning och upptager derunder från v. Tanagro, från h. Calore. Den utfaller i Salernobukten, efter ett lopp af 90 km. Fordom kallad Silarus, utgjorde den under romaretiden gräns mellan Kampanien och Lukanien.
Selebo, härad i Södermanlands län, ingår i Lifgedingets domsaga och Gripsholms fögderi samt omfattar socknarna Toresund, Öfver-Selö, Ytter-Selö, Aspö, Kernbo, Taxinge, Öfver-Enhörna, Ytter-Enhörna. Areal 38,174 har. 7,272 innev. (1888). Till Selebo tingslag höra dessutom Ärja socken samt delar af Åker och af Strengnäs' landsförsamling.
Selektion (af Lat. seligere, välja), urval. -- Selektionsteorien, läran om det naturliga urvalet. Se Darwinism, sp. 935.
Selen (af Grek. selene, måne, med hänsyn till likheten med tellur, af Lat. tellus, jord), kem., ett af Berzelius 1817 upptäckt icke metalliskt grundämne, som i naturen förekommer såsom väsentlig beståndsdel i några få, sällsynta mineral och som en ringa inblandning i
Källa: Project Runeberg ·
