Sida 626
Skatte ...
för kronan till återköp. På grund af det trassel, som uppstod rörande dessa bördsrätter, återkallades de af Karl IX, hvilken sålunda pålade allmogeklassen en hård reduktion. Köp af skatterätt omtalas först under Gustaf II Adolfs regeringstid. 1629 utfärdades fullmakter för en del landsstatstjenstemän att skatteförsälja kronohemman, dervid åboerna ej erhöllo någon företrädesrätt. Genom ett k. bref 1701 inträdde en betydelsefull förändring. Den uppfattningen uttalades deri att skatteförsäljningen befordrar landets bättre odling genom jordens öfvergång i sjelfegande jordbrukares händer. På samma gång medgafs åboen företrädesrätt vid skatteköp i allmänhet och uteslutande rätt till skatteköp af rusthåll. En fullständig skatteköpeförordning utfärdades 1723, upphäfdes sedermera, men återvann gällande kraft genom k. förordn. d. 21 Febr. 1789 och k. kung. d. 24 Jan. 1790. Den gäller i hufvudsakliga delar ännu, jämte k. kung. d. 15 Dec. 1848. Kbg.
Skatteköpeskilling, förv., det penningebelopp, som vid skatteköp erlägges af köparen. Det står vanligen i viss proportion till grundräntans årliga belopp och får enligt en k. resolution 1727 icke sättas lägre än 6 års räntor. Kbg.
Skatteman, kamer., innehafvare af skattejord. Kbg.
Skattemannarätt l. skatterätt, förv., den eganderätt, som köparen af kronohemman och lägenheter eller vissa allmänna inrättningars skattlagda jord genom skatteköp förvärfvar. Kbg.
Skattenatur, en särskild jordnatur, till skilnad från frälse- och krononatur. Jfr Jordnatur.
Skatte- och osmundsjern, kamer., en under jordeboksräntan införd skatt, som anses leda sitt ursprung från konung Magnus' stadga för bergsmännen i Nerike 1340. Kbg.
Skatterusthåll. Se Rusthåll.
Skatterätt, kamer. Se Skattemannarätt.
Skatterättsfordran. Se Byte 2.
Skatterättsmedel, förv., sådana statsmedel, som inflyta i skatteköpeskillingar vid försäljning af kronohemman. Kbg.
Skattesäteri, kamer. Se Säteri.
Skattevrak, kamer., det tillstånd, hvari förr ett hemman förklarades hafva råkat, då egaren i tre år uraktlåtit att betala hemmanets kronoskatt. Hemmansegaren förlorade sin skattemannarätt, och hemmanet utbjöds till salu. Af försäljningsbeloppet tog kronan sin fordran, hvarefter förre egaren eller hans arfvingar erhöllo återstoden. Var anbudet ej antagligt, behöll kronan hemmanet, som omfördes till kronohemman. Detta undantagsförhållande upphörde genom uttrycklig föreskrift i 1789 års skatteköpeförordning. Kbg.
Skatteväsende. Se Skatt.
Skattkammarkansler. Se Chancellor of the exchequer.
Skattläggning, förv., den förrättning, hvarigenom ränta och mantal åsättas en jordegendom. Den verkställes på platsen, af kronofogden, som i egenskap af ordförande bevakar det allmännas rätt, häradsskrifvaren, som verkställer nödiga beräkningar, en landtmätare, som uppmäter egorna och på karta utmärker vidden af de särskilda jordarterna, samt två nämndemän. Förrättningens svåraste del är uträknandet af räntan, hvilket sker efter kronovärdi (se d. o.), med ledning af orternas undervisningar (se d. o.) samt skattläggningsmetoderna (se d. o.). Det protokoll, som dervid uppsättes af häradsskrifvaren, det s. k. skattläggningsinstrumentet, granskas i såväl landskontoret som Kammarkollegium.
Kort efter upprättandet af de första register- eller jordeböckerna (jfr Grundskatt) förordnade Gustaf Vasa om en allmän skattläggning, afsedd att ega bestånd under en längre tidsföljd. Denna skattläggning verkställdes utan uppmätning af egorna och utan behörig noggrannhet. Den sträckte sig ej häller till alla delar af riket. Jordbeskattningen blef under sådana förhållanden ojämn. Det gamla bruket att genom köp eller arf afsöndra egor från ett hemman och förena dem med ett annat, äfvensom vissa jordegares sträfvan att blifva helgårdsbönder för att erhålla en förmånligare ställning, då utskrifning till hären ifrågakom, torde i sin mån hafva bidragit att göra beskattningen ännu mera ojämn, och då genom tillkomsten af mantalsräntan jordens beskattning betydligt ökades, framträdde ojämnheten i hemmanens skattläggning allt starkare. Under Karl XI:s tid blef den stora mängd boställen, lönings- och rustningshemman, som för indelningsverkets ordnande togs i anspråk, underkastad ny skattläggning. Någon ny allmän jordrefning och skattläggning verkställdes emellertid ej, och de framställningar, hvilka sedermera tid efter annan gjorts, hafva tillbakavisats med den invändningen att indelningsverket ej finge rubbas. Å andra sidan har i 1789 års säkerhetsakt förklarats, att de å skattehemman en gång gjorda i laga ordning fastställda skattläggningar och tiondesättningen i evärdliga tider skola ega bestånd. Hvad särskildt angår de nordligaste landskapen, hafva de flesta räntor och mantal der blifvit åsatta enligt gällande afvittringsstadgar. Jfr Skattläggningsmetod. Kkg.
Skattläggningsmetod, förv., sammanfattningen af de regler, hvilka i en viss landsdel skola tillämpas, när jorden skattlägges och grundskatten åsättes (se Skattläggning). Utom den allmänna s. k. bytesmetoden (1688) finnas skattläggningsmetoder för särskilda landskap och län, fastställda sedan slutet af 1600-talet i sammanhang med ordnandet af indelningsverket. Kbg.
Skattman, uråldrig benämning på personer, hvilka af Sveakonungarna utsändes för att i orterna uppbära gärder. Kbg.
Skattning. Se Bi, sp. 446.
Skattskrifning, en i sammanhang med mantalsskrifningen årligen återkommande, för det följande årets bevillningsbeskattning grundläggande förrättning. Jfr Mantalsskrifning. Kbg.
Skattunge, kapellförsamling i Kopparbergs län, Orsa tingslag. 963 innev. (1889). Kapell till Orsa, Vesterås stift, Rättviks kontrakt.
Källa: Project Runeberg ·
