Sida 638
Skeppsbåt ...
ändar. Sådana fornlemningar förekomma i flere svenska landskap. En af de vackraste är den vid Blomsholm nära Strömstad belägna.
Skeppsta, bruks- och landtegendom i Gåsinge socken, Daga härad, Södermanlands län, vid Skeppsta-ån, består af 17 3/4 mtl och uppskattas med ett numera nedlagdt stångjernsbruk, qvarn och sågar till 299,500 kr. (1889). Bruket anlades under 1500-talet af Paul Rännare, öfverläts 1635 på enkedrottning Maria Eleonora och köptes i slutet af förra århundradet af kommerserådet Wahrendorff. Godset eges f. n. af frih. O. Dickson.
Skeppsumgälder l. sjöfartsumgälder, sjöv., allmänna afgifter, som för fartyg skola erläggas vid dess användning i sjöfart: lastpenningar, lots-, fyr-, bak- och broafgifter, afgifter till handels- och sjöfartsfonden m. m.
Skeppsvarfsflugan. Se Lymexylon navale.
Skeppsvist, sjöv. Det under medeltiden i skeppslag indelade landet hade skyldighet att, utom skepp, äfven lemna folk till deras bemannande. Till folkets underhåll skulle ock utgöras matvaror, hvilken utskyld kallades skeppsvist och utgick i början endast i krigstid. I Upland blef den ständig skatt, såsom straff för deltagandet i upproret år 1247, och äfven i de öfriga landskapen öfvergick den småningom under senare delen af medeltiden till att blifva ständig. I Gustaf I:s jordeböcker förekommer denna skatt under benämningen »skeppstaskatt». L. H.
Skeppsås, socken i Östergötlands län, Bobergs härad. Areal 1,377 har. 452 innev. (1889). S. bildar med Elfvestad ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Linköpings stift, Gullbergs och Bobergs kontrakt.
Skepptuna, socken i Stockholms län, Seminghundra härad. Areal 3,866 har. 901 innev. (1889). S. bildar med Lunda ett regalt pastorat af 2:dra kl., Upsala stift, Seminghundra kontrakt.
Skeppund, tecknadt [skeppund] (Fornsv. skippund, T. schiffspfund, Med. Lat. navale talentum), en i Skandinavien, norra Tyskland och Östersjöprovinserna från senare medeltiden bruklig, i Sverige 1855 aflyst vigt, vanligen indelad i 20 lispund (= 170 kg.). Enligt olika på 1600-talet i Sverige utfärdade bestämmelser skulle 1 skeppund viktualievigt vara = 20 lispund = 400 skålpund (= 500 marker jern- och kopparvigt); 1 skeppund jern- och kopparvigt = 20 lispund = 400 marker (= 320 skålpund viktualievigt); 1 skeppund tackjernsvigt = 26 lispund. Bergslagsstäderna fingo räkna vissa öfvervigts- l. slitningsmarker, så att 1 skeppund jern gällde i bergs- och hammarvigt = 22 lispund (»markpund»), i uppstadsvigt = 21 markpund och 1 skeppund råkoppar = 22 markpund. Jfr Mark och Markpund.
Skepsis, Grek., tvifvel på kunskaps möjlighet. Se Skepticism.
Skepthammar. Se Skefthammar.
Skepticism (af Grek. skeptikos, en som tviflar), den åsigt, som nekar kunskaps möjlighet. Motsatsen är dogmatism (se d. o.). Skepticismen kan vara mer eller mindre radikal. Antingen kan den neka all kunskaps möjlighet, anseende alla menniskans förnimmelser vara, rent subjektiva; eller ock kan den erkänna erfarenhetskunskapens möjlighet med faktisk visshet, men neka vetande och vetenskap, d. v. s. nödvändig kunskap; eller ock slutligen kan den erkänna de empiriska vetenskapernas möjlighet, men förneka möjligheten af filosofi såsom vetenskap om något öfversinligt. Skepticismen utgör resultatet af misslyckade försök till positivt vetande och bör derför skiljas från det tvifvel på de gifna åsigterna. hvarmed hvarje kritisk spekulation börjar. Dess historiska plats är enligt regeln i slutet af filosofiens perioder, då man upptäckt nya fakta i erfarenheten, men fåfängt söker förklara dem ur de gamla principerna. Åtminstone alla hufvudperioderna i filosofiens historia sluta derför i mer eller mindre afgjord skepticism. -- Skepticismens ryktbaraste anhängare hafva varit: solisterna, Pyrrhon. och hans skola samt Nya akademien i den gamla tiden; Montaigne, Charron, Sanchez, de la Mothe le Vayer, Sorbière, Simon Foucher, Daniel Huet, Glanvill, Bayle och Hume i den nyare tiden. Moderat skepticism hyllas ock af Kant samt i våra dagar af Spencer äfvensom af representanterna för agnosticismen och positivismen, hvilka alla anse menniskans vetande blott kunna sträcka sig till denna sinliga verlden, ej till det absoluta, öfversinliga. -- Skeptiker, tviflare. Adj. Skeptisk. S-e.
Skerf. Se Skärf.
Skerike, socken i Vestmanlands län, Norrbo härad. Areal 2,218 har. 456 innev. (1889). S. utgör ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Vesterås stift, Domprosteriet.
Skerpentin, ett slags skjutgevär, som på 1400- och 1500-talen användes i Sverige, synnerligast på krigsskeppen. R. N.
Ske ut, sjöv., upphöra med arbetet för vakten l. för dagen. R. N.
Skevikarna, ett litet samfund af religiösa separatister, hvilket uppkom i Sverige i 18:de årh. Dess stiftare voro kornetten Jakob Eriksson i Kelviå socken nära Gamla Karleby (Finland) och hans broder sergeanten Erik Eriksson. På grund af sin separatism dömdes de till landsflykt och måste lemna riket 1734. Ett antal likatänkande sällade sig till dem, och vid ankomsten till Köpenhamn stodo de i spetsen för ett sällskap af 61 personer. De jagades från ort till ort och kunde ingenstädes finna någon varaktig fristad. Efter 11 års kringirrande i Danmark, Holland och Tyskland återkommo de till Sverige 1745.
Sällskapet, som kort efter sin utvandring räknat 90 medlemmar, hade nu, till följd af vidrigheter, smält ihop till 26, bland hvilka flere danskar och tyskar. År 1746 inköpte en handlande i Linköping, Anders Almqvist, åt detsamma gården Skevik på Värmdön, hvaraf sällskapet sedan fick sitt namn. Der lefde skevikarna likasom i ett kloster, under en föreståndare, som ledde deras angelägenheter, och med samfundsregler, som alla måste noggrant följa. Deras lära var väsentligen lånad från mystikern
Källa: Project Runeberg ·
