Sida 639
Skeppsbåt ...
Gottfried Arnold. Deras religion, sade de, bestod i »sjelfförnekelsen», i »viljans öfvergifning under Guds vilja», i »all egenviljas undergång, död och tillintetgörelse», i »de köttsliga begärelsernas dödande och Guds rikes dagliga tillväxande i själen». Statskyrkan betraktade de såsom ett Babel, ur hvilket man måste fly, samt offentlig gudstjenst, sakrament och prestämbete såsom öfverflödiga. De siste innehafvarna öfverlemnade gården Skevik, mot betingande af lifstidsunderhåll, år 1832 åt Värmdö församlings fattigkassa. Sekten är nu upplöst. (Se G. Janzon, »Bidrag till Skevikarnes historia» 1866). A. F. Å.
Skiagrafi l. skiografi (af Grek. skia, skugga, och grafein, skrifva), skuggteckning, konsten att göra skuggteckningar.
Skiamanti. Se Nekromanti.
Skiatho, grekisk ö i Egeiska hafvet, n. ö. om Eubea, tillhörande Norra Sporaderna och nomarkien Eubea. Areal 42 qvkm. 3,200 innev. (1879). Ön når en höjd af 438 m. samt är rik på skog och vinplanteringar.
Skida. 1. Fröskida, Skidfrukt, Siliqua, bot., frukten hos de växter, som tillhöra nat. fam. Cruciferae Adans., kl. Tetradynamia L. Skidan är bildad af 2 fruktblad och genom en hinnaktig falsk skiljevägg delad i 2 rum. Den öppnar sig från basen med 2 valvler, hvilka fasthänga vid stiftets bas, tills de skiftesvis i 2 rader vid skiljeväggskanten sittande fröna bortfallit. Skiljeväggen kan qvarsitta äfven efteråt. Skidan kan vara lång, d. v. s. flere gånger så lång som bred (ordn. Siliquosae L.), eller kort, d. v. s. högst dubbelt så lång som bred (ordn. Siliculosae L.). Skiljeväggen kan stå mellan skidans sidokanter, och blir då kallad bred, eller mellan skidans platta sidor, och blir i så fall smal. Skidan kan vara nötlik, d. v. s. kort och rund samt affallande oöppnad, såsom hos Crambe, eller en ledskida, som afdelar sig med tvärväggar, så att hvarje afdelning bildar mer eller mindre ett helt för sig, som vid mognaden lossnar från de andra och först sedan öppnar sig, såsom hos Raphanus Raphanistrum L. -- I dagligt tal menas med skidfrukt baljorna af våra ärter och bönor. -- 2. Vanligare balja, krigsv., fodralet till hugg- och stötvapen (sabel, värja, dolk). Ett sådant fodral är af metall eller läder. 1. O. T. S. 2. H. W. W.
Skidbladner, Nord. mytol., ett skepp, förfärdigadt af några dvärgar, söner af Ivalde, och föräradt åt guden Frö. Det är så stort, att alla åserna i full rustning kunna vara der ombord, och har alltid medvind, hvarhälst man styr kosan. Det är gjordt med så mycken konst, att, när man ej skall segla dermed, kan man hopveckla det som ett kläde och bära det i sin ficka. Th. W.
Skidfrukt, bot. Se Skida.
Skidlöpning, eller sättet att på skidor färdas öfver snötäckt mark, är en i Norden urgammal idrott. De båda skidor, som dervid begagnas, äro glatta, spänstiga och hårda träskifvor, vanligen af björk eller furu, med en längd af 2,4--3 m. och en bredd af 6,12 cm. De afsmalna åt ändarna och äro uppåtböjda framåt, stundom äfven bakåt. För att göra dem på en gång spänstiga och lätta, förses den undre sidan med en hålkäl och den öfre med en motsvarande afrundning, hvarjämte hela midtpartiet är mer eller mindre höjdt öfver marken. Foten fastgöres i remställning ungefär på midten af skidan. Till reglerande af farten och till stöd nyttjar skidlöparen en eller två stafvar, nedtill oftast försedda med en medelst korsgående remmar fäst ring eller med en konisk trissa. Det finnes en mängd variationer i skidans form, beroende på terrängens och snöns beskaffenhet. Sålunda äro de lappska och telemarkska skidorna korta och breda samt särskildt lämpade för skogig och bruten mark. De telemarkska äro tillika framstupa och användas med fördel vid djerfva hopp utför tvärstup. Den finska skidan deremot är lång och smidig och bäst afpassad för jämn mark. Dalskidorna äro i synnerhet afsedda för skarsnö och utmärka sig derigenom att den ena skidan i skidpartiet, den s. k. löpskidan, är betydligt längre och böjligare än den andra, den s. k. andorn. De skickligaste skidlöpare äro lapparna, bland hvilka gammal och ung, man och qvinna vintern igenom färdas på skidor. För öfrigt är detta fortskaffningsmedel mycket användt i de väglösa, glest befolkade trakterna på ömse sidor om den skandinaviska fjällryggen, i skogsbygderna ända ned till norra Värmland och Telemarken samt i Finland, nordvestra Ryssland och på Island. Ett lysande bevis på den hastighet, hvarmed vägsträckor kunna tillryggaläggas på skidor, gaf täflingen i Jockmock 1884, då banans längd, 220 km., löptes af lappen Tuorda på 21 t. 22 m. I krigen mellan Sverige och Norge eller Ryssland spelade intill början af 19:de årh. skidlöparna en icke obetydlig rol. I Norge upprättades under 1700-talet 6 kompanier milis-skidlöpare, hvilka 1762 ökades till 10 kompanier, men 1818 minskades till 4. Deras vinterexercis upphörde 1826. Som sport har skidlöpningen på sista tiden vunnit en icke obetydlig utbredning i Sverige.
Skien [sji-], stad i Norge, Bratsbergs amt, vid Skienselfven. 7,289 innev. (1885). S. fick 1346 stadsprivilegier. Det har ofta ödelagts af eldsvåda och uppbrann fullständigt 1777. Den bästa delen af staden lades i aska d. 7--8 Aug. 1886, men blef derefter reglerad och är numera å nyo uppförd och af sten. Hamnen bildas af elfven, som dit är segelbar, och hvars öfre lopp är kanaliseradt, bl. a. genom de stora slussarna vid Löveid, så att staden antingen redan har eller snart skall få direkt ångbåtsförbindelse med de stora telemarkska insjöarna. Vid kanaliseringen är äfven vattenståndet regleradt, hvilket medför, att de i S. och närliggande trakter belägna fabrikerna i riklig mängd hafva tillgång på drifkraft. S. har många qvarnar och fabriker för tillgodogörandet af trälast, ett ölbryggeri m. m., till största delen belägna omkring de af elfven bildade forsarna, Klosterfos och Damfos. Staden drifver äfven någon skeppsfart. Inom dess gränser ligger Gimsö klosters hufvudgård och i dess närhet ruinerna af Bratsbergs kapell med en intressant krypta. Y. N.
Källa: Project Runeberg ·
