Sida 651
Skogshushållning ...
skyldighet, hvarefter mot samma skyldighet mer och mer ansågs svara en rättighet å kronans sida till träden i fråga, dock blott såvida de funnos å kronooch skattejord. Fruktan för skogsbrist föranledde redan i första delen af 1600-talet inskränkning i rättigheten till svedjande och förbud emot inkräktningar å allmänningsjord. Särskilda förordnanden derom ersattes af en d. 20 Mars 1647 utfärdad stadga om skogarna i riket, och d. 22 s. m. utkom äfven en stadga om bärande skogsträd. Förnyad publikation deraf skedde den 27 Augusti 1664, utan att sedermera ny skogsordning erhölls förrän år 1734. Detta år utkom ock vår ännu gällande allmänna lag, hvilken i Byggningabalkens 10:de--16:de kapitel innehåller åtskilliga stadganden såväl angående bärande träd, som om skogsvård i öfrigt. År 1793 utkom å nyo en skogsordning samt återigen år 1805. Synnerlig förändring af det förut bestående bereddes emellertid ej dermed. Efter det nya statsskicket år 1809 syntes det allmänna intresset fordra, att skogar, som förblifvit i statens ego, öfverlätes till enskilde. Redan 1811 medgafs förvärf af de åt bergverken anslagna rekognitionsskogarna, och en likartad anordning vidtogs år 1852 med de skogar, som för stockfångst anvisats till vissa sågverk. Dessförinnan hade år 1824 de gamla häradsallmänningarna förklarats tillhöra menigheterna, som efter omständigheterna skulle få dela dem eller bibehålla dem oskiftade. En upplåtelse till enskilda var jämväl afsedd med hänsyn till den hufvudsakliga delen af de öfriga allmänna skogarna. Innan detta hunnit genomföras, hade emellertid uppfattningen om det lämpliga deraf förändrats. Mer och mer gjordes gällande, att förekomsten af allmänna skogar vore en fördel, under förutsättning allenast att desamma egnades en tillfredsställande vård. Å grundvalen häraf tillkom k. förordn. d. 29 Juni 1866, hvilken, under uttalande att såväl krono-parker som häradsallmänningar skola bibehållas oförminskade, lemnar föreskrifter om hushållningen ej mindre å desamma än äfven å skogar, tillhörande kungsgårdar, utarrenderade kronoegendomar, boställen, allmänna inrättningars hemman samt kronohemman.
I afseende å den enskilda skogsvården råder för närvarande nästan obegränsad frihet. Hvad i lag stadgats angående ek och andra bärande träd å enskilda egor har dels upphäfts dels sedan lång tid tillbaka upphört att tillämpas; och då svedjande numera ej torde i någon afsevärd omfattning förekomma, hafva jämväl de lagstadgade förbehållen dervid blifvit tämligen betydelselösa. Likaledes har den egare af skattejord såväl i allmänna lagen som i 1805 års skogsordning förehållna skyldigheten att ej afverka så mycket, att hemmanets bestånd och förmåga att utgöra skatt äfventyras, förlorat sin förra vigt till följd ej mindre af det stegrade jordvärdet än äfven af den skedda grundskatteafskrifningen. Å sista tiden hafva väl inskränkningar i förfoganderätten öfver skog tillkommit, men desamma afse allenast särskilda delar af riket. Sålunda har d. 10 September 1869 utfärdats förordning, enligt hvilken å Gotland förbud mot afverkning till afsalu kan under vissa förhållanden meddelas, hvarjämte för Norr- och Vesterbottens län stadgande tillkommit emot afskeppning eller försågning af virke under vissa dimensioner, hvilket skett i syfte att bereda skydd för ungskogen; varande den nu gällande förordningen derom af d. 19 Mars 1888. Angående den äldre svenska skogs- och jagtlagstiftningen se Sveriges officiela statistik, Skogsväsendet, delen I, Inledningen. v. E.
Skogslemmeln. Se Lemmelslägtet.
Skogsläroverk. I Sverige finnas skogsläroverk dels för utbildning af den förvaltande skogspersonalen (Skogsinstitutet), dels för utbildning af skickliga skogvaktare (skogsskolor). Skogsinstitutet, i Stockholm, inrättades af hofjägmästaren I. af Ström och erhöll sina första stadgar d. 15 Okt. 1828. De allmänna skogsläroverkens senaste stadgar äro utfärdade d. 13 April 1886. Enligt dem har Skogsinstitutet till ändamål att genom kostnadsfri undervisning utbilda skickliga skogshushållare och att utveckla skogsvetenskapen på rationel grund. Kursen vid institutet är 2-årig, och för att blifva antagen till elev fordras mogenhetsexamen å reallinien samt afgångsbetyg från Ombergs skogsskola. Skogsskolorna, af hvilka f. n. (1890) finnas 6, hafva till uppgift att genom kostnadsfri undervisning bibringa hufvudsakligast praktisk insigt och färdighet i skogshushållning och jagt, i syfte (vid Ombergs skogsskola) att förbereda till inträde vid Skogsinstitutet eller (vid öfriga skogsskolor: Sillre i Medelpad, Marma i Upsala län, Hunneberg i Elfsborgs län, Boda på Öland och Kollberga i Kristianstads län) att utbilda skickliga skogvaktare. Lärokursen börjar vid Ombergs skogsskola d. 1 Juli och vid öfriga skogsskolor d. 1 Sept. samt fortgår till d. 15 Juni. Dessutom finnas två enskilda skogsskolor, som åtnjuta anslag af statsmedel, nämligen: Skogshalls i trakten af Mariefred och Presteruds i trakten af Kristinehamn. C. O. Hz.
Skogsmedel, kamer. Se Statens skogsmedel.
Skogsmenniska. Se Orang-utangslägtet.
Skogsmes-slägtet, Parus, zool., ett slägte tillhörande mesfoglarnas (Paridae) familj, tättingarnas ordning (Passeres) och foglarnas klass. Skogsmesarna skilja sig från stjertmesarna hufvudsakligen derigenom att deras stjert är af medelmåttig längd, i spetsen tvär eller klufven. De 42 kända arterna tillhöra företrädesvis gamla verlden; endast några få bebo Amerika. De äro stannfoglar och, som synnerligen ifriga insektförstörare, mycket nyttiga foglar. I Sverige förekomma Blåmesen, Entitan, Gråmesen, Lappmesen, Svartmesen och Talgoxen l. Talgmesen (se d. o.). L-e.
Skogsmusen, zool. Se Råttslägtet.
Skogsmården. Se Mårdslägtet.
Skogsnymfslägtet. Se Lampornis.
Skogsrefva, bot. Se Clematis.
Skogsrå. Se Rå.
Skogsräfven, zool. Se Räfslägtet.
Skogsrör. Se Calamagrostis.
Källa: Project Runeberg ·
