Sida 668
Skotland ...
katolska höglandens claner framhärda med rörande sjelfuppoffring i sin trohet mot huset Stuart, för hvars sak de städse äro redo att offra lif och blod, tills den siste pretendentens nederlag 1746 följes af clanväsendets fullständiga upplösning. Ossiansdikternas upptäckt återväcker hänförelsen för de forntida minnena, men någon nationel rörelse mot England har ej här såsom på Irland kommit till stånd. Under de senaste åren har dock en agrarisk rörelse yppat sig här och der bland de vestra höglandens allmoge, och liksom på Irland, men utan minsta fientlighet mot det britiska riket, uttalas äfven här anspråk på ett eget parlament och på statskyrkans upphäfvande, allt under det Skotlands sträfsamma folk kraftigt deltager i det väldiga utvecklingsarbete, som fortgår under det britiska väldets mäktiga hägn. E. Sn.
Skotlödror. Se Lödror.
Skotska brigaden. Se Gröna brigaden.
Skotska frikyrkan. Den presbyterianska reformerta kyrkan i Skotland proklamerade redan i början af sin tillvaro den kyrkliga sjelfstyrelsens grundsats, d. v. s. kyrkodisciplinens utöfvande af kyrkan sjelf, utan statens inblandning, och församlingarnas rätt att sjelfva välja prester. Efter många strider med statsmakten bekräftades denna grundsats genom parlamentsbeslut år 1649. År 1712 återställdes dock patronatsrätten, trots kyrkans protester, och 1784 segrade äfven inom kyrkan den s. k. »moderatismen», som gaf efter för statsmakten i denna fråga.
I samband med den puritanska väckelsen i början af detta århundrade sökte man inom skotska kyrkan göra församlingarnas valrätt gällande. Kyrkomötet 1834 förklarade, att det genom den s. k. vetoakten blifvit en kyrkans grundlag, att ingen pastor finge påtvingas en församling mot folkets vilja. Domstolarna, slutligen (1839) äfven öfverhuset såsom högsta domstol, afgjorde saken till förmån för patronernas utnämningsrätt. Då utbröt en strid, som slutade med att en stor del prester och lekmän, med Chalmers i spetsen, utträdde ur statskyrkan och bildade den skotska frikyrkan (d. 18 Maj 1843), i hvilken grundsatserna om kyrklig sjelfstyrelse och församlingarnas valrätt äro fullständigt genomförda. Denna kyrka, som har teologiska seminarier i Edinburgh, Glasgow och Aberdeen, bestod 1888 af 16 synoder och 73 presbyterier, räknade 1889 ända till 1,026 kyrkor med 1,187 prester, samt hade s. å. 333,100 kommunikanter, hvarjämte hela den i förbindelse med henne stående befolkningen utgjorde 1,165,000. Kyrkan har egna skolor och utvecklar en liflig missionsverksamhet. Den håller omkr. 60 missionärer på 21 missionsstationer i Indien, Afrika, Syrien och Australien. Dess trosbekännelse är, likasom nationalkyrkans, Westminsterbekännelsen. A. F. Å.
Skotska dansaren, fys., en leksak, som grundar sig på lagen för tyngdpunktens läge hos en flytande kropp i förening med kapillariteten mellan kroppen och ett vätskelager. Fuktar man med vatten en glasskifva eller en flat tallrik och lägger der ofvanpå ett likaledes på konvexa sidan fuktadt urglas, så att ett vätskelager befinner sig mellan urglaset och glasplattan, så kommer urglaset, när skifvan lutas något, snart i en roterande rörelse, medan det sakta glider utefter det lutande planet. Genom att fortfarande gifva skifvan en lämplig lutning, kan man bibehålla skifvans rotation huru länge som hälst. Den riktning, i hvilken rotationen sker, är visserligen obestämd och endast beroende af tillfälliga omständigheter, men sedan rotationen först kommit i gång, fortgår den i samma led, huru än planet lutas. Fästes på urglasets insida en liten docka, följer denna urglasets rörelser, och det ser ut som om den dansade fram öfver plattan, hvilket gifvit anledning till benämningen. R. R.
Skotska höglanden. Se Skotland.
Skotska kyrkan. Se Skotska frikyrkan.
Skott. 1. Skeppsb., vertikala skiljeväggar i ett fartyg. Alltefter ändamålet äro skotten byggda af bräder, plankor eller jernplåt. För ångfartyg föreskrifva gällande förordningar ett visst antal vattentäta tvärskeppsskott af jern. Dessa skott skola vara försedda med skottventiler (eller våghålsventiler), så inrättade att de kunna öppnas eller stängas uppifrån däck. Jernskott äro för vinnande af behöflig styfhet försedda med förstärkningar (stag) af vinkeljern. -- 2. Finansr., en kommunalutskyld, som i början af 1300-talet började införas i våra städer. Någon motsvarande kommunalafgift har väl funnits längre tillbaka, ehuru förmodligen af mera tillfällig natur, men både beskattningssättet och namnet af skott har kommit från Tyskland, der detta beskattningssätt kallades schot (Lat. collecta, sammanskott). Jfr Kommunalbeskattning, sp. 1101. -- 3. Se Skjutning. 1. J. G. B. 2. C. O. M.
Skottdag och skottmånad. Se Kalender.
Skottertåget kallas de i utlandet sommaren 1612 för svenska kronans räkning värfvade truppernas marsch genom Norge s. å. I behof af utländska soldater hade Gustaf II Adolf genom generalkvartermästare Johan von Mönnichhofen, en flamländare, låtit i Holland värfva 800 man. Den 14 Juli 1612 seglade Mönnichhofen från Amsterdam och landsteg fem dagar senare vid gården Viig i Stjördalen i Norge samt marscherade derifrån härjande och brännande öfver Merakers fjäll in i Herjedalen och derifrån till Jämtland, hvilka landskap kort förut hyllat svenske konungen. Under marschen genom Norge mötte Mönnichhofen ganska ringa motstånd, då den danske amtmannen Steen Bilde förfogade öfver endast 200 soldater, och då de 1,500 bönder, som han uppbådat, genast flydde för fiendens muskötskott. Från Jämtland fördes Mönnichhofens trupper till Stockholm, der de under Gustaf Adolfs eget befäl hjelpte till att tillbakadrifva danskarna vid Vaxholm. S. å. hade Gustaf Adolf uppdragit åt sir James Spens att i Skotland värfva 3,000 man fotfolk, för att denna styrka skulle förenas med Mönnichhofens. Spens' värfningar i Skotland fingo genom konung Jakob I:s förbud mot dem en snöplig ände, och det var med svårighet, som
Källa: Project Runeberg · ·
