Sida 683
Skräcka ...
förbättrades bruket betydligt, bl. a. derigenom att bruksdammar och vattensumpar af huggen sten uppfördes. Efter hans död kom. S. till ett bolag, som längre fram disponerades af ryttmästaren K. V. Hammarsköld till 1849, då han begaf sig till Amerika. Han gällde länge som en af länets driftigaste landtbrukare och störste spanmålshandlare, men slutligen gjorde han ett storartadt fiasko, som medförde mångas ruin. Det nuv. Skultuna aktiebolag bildades 1860. S. består af 22 7/12 mtl, med en areal af 1,769 har inrösnings- och 4,564 har afrösningsjord. Taxeringsvärdet är 969,600 kr. (1889). Till bruket höra manufakturverkstäder, valsverk, tråd- och tubdrageri samt såg och qvarn. B. S.
Skum, fys. Ett föremåls färg beror på hvilken eller hvilka ljussorter, som det absorberar af det påfallande ljuset (jfr Absorption). Ett föremål, som ej absorberar något ljus, utan totalt reflekterar det påfallande ljuset, måste derför, belyst af hvitt ljus, synas hvitt. Men total reflexion inträder endast, när ljuset träffar ett ämne, som har mindre optisk täthet än det ämne, hvari ljuset fortplantar sig; och reflekteras ljuset dervid i alla möjliga riktningar, så att diflust ljus uppstår, måste de olika ämnena tydligen vara innerligt blandade med hvarandra. En sådan innerlig blandning af två ämnen med olika optisk täthet: luft och vatten, bildar det skum, som bland annat vid blåst uppstår på vatten, och deraf förklaras dess krithvita färg. A. Bi-n.
Skummeslöf, socken i Hallands län, Höks härad. Areal 2,956 har. 826 innev. (1889). Annex till Östra Karup, Göteborgs stift, Laholms kontrakt.
Skumnas, metallurg., kallas vid Åtvidabergs kopparverk en mycket koppar- och zinkhaltig skärsten eller trattsten, som samlar sig mellan den vanliga skärstenen och slaggen i sulu-ugnarna, då malmen ej blifvit nog rostad. Som skumnasen är mycket svår att tillgodogöra, blef den i långliga tider utkörd med slaggen på slaggvarpen, och det var genom tillgodogörande af densamma, som bergmästaren B. G. Bredberg på sin tid högst betydligt uppdref Åtvidabergs tillverkning. C. A. D.
Skunkdjuren, Viverridae, zool., familj tillhörande gruppen Ailuroidea inom rofdjurens ordning. Denna familj innefattar ett stort antal tämligen olikartade små rofdjur, hvilka äro inskränkta till Gamla verldens varma regioner; endast tvänne hithörande arter förekomma i södra Europa. Kroppen är i allmänhet långsträckt, smärt, med lång svans. Somliga äro tågångare, och fötterna likna katternas, enär klorna kunna dragas tillbaka; andra äro hälgångare med stora, icke retraktila klor och nakna fotsulor. Tändernas antal vexlar något; dock förekomma alltid å hvardera sidan två knöliga kindtänder i öfver- och endast en i underkäken. I närheten af analöppningen finnas körtlar, som afsöndra oljeartade starkt luktande vätskor, hvilka hos somliga arter samlas i särskilda behållare. Lefnadssättet är mycket olika. De flesta äro uteslutande köttätare. Hit höra zibetkatterna, Viverrinae, mangusterna, Herpestinae, Genetterna, Genetta, m. fl. L-e.
Skupsjtina (Serb. skupstina), serbiskt namn för församlingar i allmänhet. -- Narodna skupsjtina, »nationalförsamlingen», Serbiens årligen sammanträdande folkrepresentation. Se Serbien, sp. 896. -- Skupsjtina är ock namn på den montenegrinska nationalförsamlingen. Se Montenegro, sp. 291.
Skurknöl, med., ett slags ansvällningar. Se Hygrom.
Skuror l. skåra (af skära), herald., linie, som delar en vapenskölds yta. Skurorna kunna till antal och form vexla i det oändliga. Om den spets, som uppkommer af tvänne sammanstötande skuror, har sköldens öfre eller nedre kant till bas, eller om den börjar på öfre eller nedre sköldkanten och slutar midt på sköldens sidor eller går till nedre eller öfre hörnen, uppstår en s. k. mantelskura.
Skurup, socken i Malmöhus län, Vemmenhögs härad. Areal 3,591 har. 3,257 innev. (1889). S. utgör ett till egaren af Svaneholm patronelt pastorat af 3:dje kl., Lunds stift, Vemmenhögs kontrakt.
Skurusund, ett smalt sund i Stockholms skärgård, mellan Värmdön och Sickla-ön. Det förenar Halfkak-sundet, en del af stora segelleden från Vaxholm till Stockholm, med Dufnäsfladan, hvilken genom Baggensstäket löper ut i Baggensfjärden. På sundets klippiga stränder ligger en mängd landställen.
Skuta, sjöv., ett mindre fartyg, afsedt för flodeller kustfart. I dagligt tal kallar man stundom hvarje fartyg skuta, dervid man dock ej fäster afseende på någon särskild typ. I de nordiska vikingaflottorna funnos ett slags krigsskepp, som kallades skutor, hvarifrån namnet torde härleda sig. R. N.
Skutari. 1. Vilajet i nordvestligaste delen af europeiska Turkiet (norra Albanien), s. om Montenegro, vid Adriatiska hafvet. Omkr. 103,000 innev. (1885). -- 2. (Turk. Skodra; Slav. Skadar) Hufvudstad i nämnda vilajet, på en lågländ udde vid sydöstra änden af Skutari-sjön, mellan Bojana, hvilken för sjöns vatten till Adriatiska hafvet, och Drins hufvudgren Drinasa. 24,500 innev. (1880), till största delen muhammedaner. S. med 13 till detsamma hörande byar betäcker en areal af 9 qvkm. Dess byggnader äro obetydliga, med undantag af ett gammalt venezianskt citadell. På grund af sitt förträffliga läge har det en liflig handel samt drifver dessutom vapensmide och tillverkning af bomullsvaror. -- Livius nämner S. (Lat. Scodra) som hufvudstad för konung Gentius af Illyrien, hvilken efter dess fall, 168 f. Kr., fördes fången till Rom. I 7:de årh. eröfrades S. af serberna, tillhörde derefter venezianerna och föll 1479 i turkarnas händer. -- 3. (Turk. Üsküdar, »post», så kalladt, emedan det fordom var station för de asiatiske kurirerna.) Stad i asiatiska Turkiet, det forna Chrysopolis vid Bosporens östra strand, midtemot Konstantinopel, till hvars förstäder det räknas. Amfiteatraliskt beläget på sluttningen af flere kullar, erbjuder S. en mycket pittoresk anblick. Dess folkmängd uppgår till omkr. 60,000 pers., nästan uteslutande muhammedaner. -- Handeln med frukt är
Källa: Project Runeberg · ·
