Sida 177
Timokrati ...
för tingsbyggnad alla de, som inom tingslaget erlägga kommunalutskylder, skola deltaga för fastighet efter hela samt för andra beskattningsföremål efter en fjerdedel af dera belöpande fyrktal (jfr Kommunalbeskattning, sp. 1103). Härmed bortföll äfven den frihet från deltagande i detta onus, som förut åtnjutits af viss jord. Förslag föreligger emellertid att på staten öfverflytta ifrågavarande besvär. -- Enligt k. förordn. d. 20 Nov. 1845 få gemensamma ransakningshäkten och brottmålstingsställen inrättas för särskilda härad äfven oberoende af domsagoindelningen. Då häradsfängelse begagnas äfven för transportfångar, deltager kronan i byggandet. I tingsbyggnadsskyldigheten anses ingå skyldighet att för domhafvandens och hans biträdes samt länsmännens rum i tingshuset anskaffa möbler, sängkläder m. m. samt att åt nämnden hålla rum med sängkläder derstädes. Enligt R.B. 2: 7 skall å hvarje tingstad finnas häradskista för förvaring af häradets insegel och handlingar samt dess saköresandel. Föreskrifter om domstolsarkivens förvarande hafva på senare tiden meddelats efter initiativ af justitieombudsmannen, och mycken omsorg har egnats åt denna efter fastighetsböckernas införande än mera maktpåliggande angelägenhet. Förslag föreligger att vid hvarje domsagas tingsställe ordna fast domarekansli. C. O. M-n.
Tingsfall (Fornsv. þingfall, þingsfall) kallas i landskapslagarna uteblifvande af ting, derför att icke tillräckligt antal menniskor infunnit sig.
Tingsfrid. Se Rättegångsfrid.
Tingsgästningspenningar, kamer., en hufvudsakligen på oprivilegierad jord lagd skatteafgift, på enahanda sätt uppkommen som häradshöfdinge- och lagmansränta (se Häradshöfdingeränta). Domaren erhöll hälften och nämnden hälften. Lappallmogen erlade denna skatt i rentungor och renstekar under benämning domarenästen. Dessa skatter äfvensom den s. k. sterbhusafgiften afskaffades genom k. kung. d. 11 Mars 1841. -- I Finland har tingsgästningen intill senaste tid erlagts in natura (s. k. tingskappar) och uppburits af häradshöfdingen sjelf. Men på grund af en förordn. af d. 25 Jan. 1886 betalas tingsgästningen numera i penningar enligt medelmarkegång. Uppbörden sker genom kronans uppbördsmän. Tingsgästningen, hvari andel förut tillkom nämnden, tillfaller i enlighet med nyssnämnda förordning häradshöfdingen ensam. -- Lagmanstingsgästning erlades äfven efter lagmanstingens upphörande och inflöt i en lagmanstingsgästningsfond, afsedd att användas vid genomförandet af en eventuel domstolsreform (se Ting), men upphörde genom 1886 års förordning. Kbg. E. S.
Tingshus. Se Tingsbyggnad.
Tingshästar, hästar, som i forna tider i Sverige skulle ställas till häradshöfdingars eller lagmäns förfogande för deras färder till tingen.
Tingslag, jur., område, hvars innebyggare hafva gemensamt ting. I de delar af landet, der häradsindelningen förefinnes, sammanföll före förordn. d. 17 Maj 1872 vanligen tingslaget med häradet, ehuru exempel fanns på härad delade i tingslag. Men sedan genom nyssnämnda förordn. i de domsagor, hvilka bestå af högst två tingslag, blifvit införda tätare sammanträden af häradsrätten, hafva i många domsagor i södra och mellersta delarna af landet två eller flere härad sammanslagits till ett tingslag. -- I Finland bestå domsagorna af 3 eller flere tingslag. L. A.
Tingslame (Fornsv. þinglami; jfr Ledingslame) kallades i Uplandslagen de utskylder, som erlades de år, då leding utgick och de vanliga tingen derför ej höllos. I Vestmannalagen förekommer ordet liktydigt med ting sfall.
Tingspredikan kallas den gudstjenst, som en gång hvarje år hålles vid underdomstol på landet, nämligen, enligt k. förordn. af d. 19 Juli 1872, »å det lagtima ting, som först på året infaller, innan rätten till domsäte träder». Tingspredikan skall förrättas i kyrkan, såvida denna ej är öfver en fjerdedels mil aflägsen från tingsstället, i hvilket fall gudstjensten skall hållas på tingsstället. »Och bör såväl domaren sjelf som nämnden gudstjensten från begynnelsen till ändan bevista.» I 1686 års kyrkolag var föreskrifvet, att dylik gudstjenst skulle förrättas hvar gång ting hölls. Jfr Magistratsprerdikan. J. P.
Tingstad, socken i Östergötlands län, Lösings härad. Areal 2,313 har. 571 innev. (1890). T. utgör ett konsistorielt pastorat, Linköpings stift, Norrköpings kontrakt.
1. Tingstadius, Johan Adam, biskop, orientalist, bibeltolkare, född i Lunda församling, Södermanland, d. 8 Juli 1748, väckte i Upsala redan som ung student uppmärksamhet för sina ovanliga insigter i hebreiska, begaf sig 1766 till Greifswald i sällskap med sina tvänne bröder samt blef der filos. magister 1768 och s. å. docent med disputationen De ortu et cognatione linguarum orientalium. Brist på medel tvang honom emellertid att återvända till Upsala, och der blef han 1773 docent i österländska språk, 1775 e. o. och 1777 ordinarie adjunkt, 1786 e. o. professor och ledamot af bibelkommissionen samt 1789 ordinarie professor. Hans föreläsningar voro talrikt besökta och hans ställning till ungdomen den bästa, något som i synnerhet visade sig under hans båda rektorat 1791 och 1800. Genom sina skrifter vände han sig visserligen till de lärde, men kanske ändå mer till de bildade af alla klasser. Han utgaf några akademiska afhandlingar, bl. a. Föreläsningar i hebreiska språket (1781) och Supplementorum ad lexica hebraica specimina (1803). Men hans namnkunnighet hos den stora allmänheten grundade sig på den följd af tolkningar ur Gamla test., som han i tämligen rask följd utgaf (enskildt, ej såsom medlem af bibelkommissionen): Salomos sedespråk (1783), Debora segersång (1785), Försök till öfversättningar af hebreiska skaldespråket (1786), Israels förlossning utur Egypten (1790), Psaltaren (1791, belönad af Sv. akad. med Lundbladska priset 1792; 3:dje uppl. 1813), Höga Visan (1792), Samling af de skaldestycken, hvilka i Gamla testamentets historiska böcker finnas strödda (1795), Job (1797; 2:dra uppl. 1807) och Propheten Osea (1798). »Uti hans poetiska
Källa: Project Runeberg ·
