Sida 221
Tobler ...
understödd af bl. a. prof. Francke i Halle och räknande 1713 33 gossar och 17 flickor äfvensom 6 ryska barn), ett svenskt-lutherskt konsistorium och ett af Wreech inrättadt sjukhus.
Toboso, småstad i sydöstra hörnet af spanska prov. Toledo, bekant genom Don Quijotes Dulcinea af T. Omkr. 2,000 innev.
Tocantins [tåkangti'ngs], en af Brasiliens största floder, uppstår i staten Goyaz af trenne floder: Urura, som upprinner n. om statens hufvudstad, Maranhão, från sjön Formosa, och Paranatinga, från trakten ö. om nämnda sjö, af hvilka hvar och en med lika rätt kan betraktas som T:s egentliga källflod. Den förenade floden har nordlig hufvudriktning, först genom staten Goyaz, derefter (från staden Carolina) på gränsen mellan denna och Maranhão. Vid São João de Araguaya, på gränsen mellan staterna Grão Pará och Goyaz, upptager den från v. den ännu större Rio Araguaya samt flyter derefter omkr. 300 km. genom Grao Pará, småningom vidgande sig till ett aestuarium, som nedanför Cametá får namnet Rio Pará. Detta 220 km. långa och vid mynningen i Atlantiska hafvet 64 km. breda aestuarium betecknas numera alldeles bestämdt som T:s och denna flod icke som en biflod, knappt som en tvillingflod till Amazonfloden, då deras vattenmassor ej ens vid mynningen blandas, utan förblifva skilda genom den stora ön Marajó och stå i förbindelse med hvarandra endast genom några smala, men djupa, naturliga kanaler, genom hvilka ångare med möda komma fram. Flodens längd uppskattas till 2,650 km. (deraf 1,800 km. äro segelbara) och flodområdet till 979,000 qvkm. Den regelbundna användningen af T. som vattenväg börjar först vid Porto Imperial under 10° s. br.; dock bereda bankar, forsar och grund flodfarten många hinder.
Toccata (Ital., af toccare, beröra, näml. tangenter), musikt., ett af de äldsta namnen på stycken för orgel och klavér. Den ursprungliga toccatan, af Andrea Gabrieli och Claudio Merulo, rörde sig, liksom »intonationen» (d. ä. preludiet), mest med flytande passageverk för ena handen mot ackord för den andra och tvärt om, dock infogades äfven ett och annat fugato eller vexling i taktart. Denna fysionomi bibehåller toccatan ännu väsentligen hos Seb. Bach. Senare blef formen mera godtycklig, och Schumanns toccata är rätt och slätt en etyd. A. L.
Toce [tåtje], T. Tosa, Lago Maggiores näst Ticino största tillflöde, upprinner på San Giacomopasset på gränsen mellan schweiziska kant. Ticino och ital. prov. Novara, genomströmmar i sydlig riktning Val Formazza, Valle d'Antigorio och Valle d'Ossola, vänder sig vid Vogogna mot s. ö. och faller ut i en vestlig arm, Baveno-viken, af Lago Maggiore. Längd 80 km. Dess största tillflöden äro Diveria från Simplon, Anza från Monte Rosa samt Strona med den vackra Ortasjöns aflopp. I Val Formazza, som, ehuru tillhörande Italien, har tysk befolkning, bildar floden det 165 m. höga Tosa-fallet, ett af de mest storartade i Alperna, i synnerhet när floden är vattenrik.
Tockadilj (Ital. toccategli, Fr. toc), ett slags brädspel, som spelas på tricktracksbräde.
Tockmajärvi. Se Tohmajärvi.
Tocqué [tåcke'], Louis, fransk målare, f. i Paris 1696, d. derst. 1772, son till en framstående arkitekt, började tidigt studera och visade snart mycken skicklighet i att måla porträtt. Såsom porträttmålare blef han äfven medlem af den franska konstakademien 1734, hvarefter han erhöll uppdrag att måla flere medlemmar af det kungliga huset. Snart sträckte sig hans rykte utomlands. Han kallades till Petersburg för att måla kejsarinnan Elisabet och dröjde der 1757--58, hvarefter han reste hem öfver Stockholm och Köpenhamn, men stannade i den senare staden för att måla den kungliga familjen. Han besökte Danmark ännu en gång, 1769, och blef då kallad till ledamot af dess konstakademi. Hans förnäma porträtt äro, efter Rigauds manér, något pösande, men de borgerliga utmärka sig för enkel och sann uppfattning, hvarjämte han egde stor förmåga att återgifva stoffet. I Louvre finnas af honom 2 kungliga och 1 borgerligt porträtt. C. R. N.
Tocqueville [tåkvi'l], Alexis Charles Henri Clérel de, fransk historiker och politiker, f. 1805, tjenstgjorde några år vid domstolen i Versailles, men lemnade den juridiska banan för att egna sig åt det offentliga lifvet. Dessförinnan hade han, på uppdrag af regeringen, vistats i Amerika och tagit kännedom om dervarande penitentiära förhållanden. Han hade begagnat tillfället att derjämte iakttaga det amerikanska folkets seder och lära känna det demokratiska statsskicket, hvilket närmast öfverensstämde med hans liberala åskådning. Vid sin återkomst till Frankrike offentliggjorde han sitt kända verk La démocratie en Amérique (1835; »Om folkväldet i Amerika», 6 del., 1839--46), som inom kort öfversattes till flere språk och äfven blef prisbelönt af Franska akademien (1836). Då han derefter blef vald till ledamot af deputeradekammaren (1839), lade han oförväget i dagen sina frisinnade tänkesätt, hvilka han äfven 1848 som medlem af de republikanska folkförsamlingarna förfäktade, likväl utan att låta hänföra sig af socialistiska utopier. En kortare tid var han utrikesminister (1849), men nedlade detta ämbete för att å nyo uppträda som den parlamentariska frihetens försvarare. Vid statskuppen d. 2 Dec. 1851 blef han fängslad, men snart åter frigifven. Derefter lefde han i Sorrento och arbetade på ett annat stort verk, L'ancien régime et la revolution, hvaraf endast första delen blef fullbordad (1850). Bland andra arbeten af honom må nämnas Du système pénitentiaire (1832) och Histoire philosophique du règne de Louis XV (1846). T. var medlem af Akad. för moral. och polit. vetensk. i Franska institutet (1836) och af Franska akademien (1841). Han afled i Cannes 1859. J. M-r.
Tocusso, bot., ett abessiniskt sädesslag, Eleusine Tocusso Fres. (nat. fam. Gramineae Juss., kl. Triandria L.), som begagnas till brödföda, och af hvilket brygges öl. O. T. S.
Tocuyo (Nuestra Señora de la Concepcion de T.), stad i staten Lara i
Källa: Project Runeberg ·
