Sida 242
Tolta ...
Tomrum, fys. Se Vacuum.
Tomsk. 1. Guvernement i Vest-Sibirien, begränsadt af Semipalatinsk i s. v., Tobolsk i n. v., Jeniseisk i ö. samt Mongoliet i s. ö. Areal 857,682 qvkm. Södra delen, omkring Obs källfloder, tillhör Altais mineralrika bergssystem och är en fulständig alpregion med snöklädda kedjor af 2,40l0--2,750 m. höjd och stora glacierer, som skrida utför de högsta topparna, bl. a. från Bjelucha (omkr. 3,350 m.). En tät skogsvegetation kläder bergssluttningarna, medan vackra dalar, ofta af stor längd, såsom Buchtarmas, Uimons och Koksus, erbjuda de bästa förutsättningarna för jordbruk. Mot n. v. vidtaga grässtepper, hvilka hafva en höjd af 200--300 m., och der jordbruket har en stor framtid för sig; ryska byar uppstå der hastigt. Hela norra delen af T. är ett lågland: Barabasteppen i v. (se Tobolsk) samt kärrtrakter i ö., de senare lika otillgängliga till fots som i båt och endast vid floderna bebodda, nämligen af ostjaker, hvilka lefva af jagt och fiske. Endast ett fåtal af malmfyndigheterna bearbetas. Hufvudfloden är Ob, som är sesgelbar från Barnaul; dess bifloder Tom, Vasjugan, Ket och Tym äro alla till en del segelbara. Guvern. har öfver 1,500 sjöar, dels alpsjöar, dels steppsjöar eller träsk. Årstemperaturen är i Tomsk - 1° C. (- 15,5° i Jan., + 18 5° i Juli). Altaistepperna, som hafva ett mycket torrare klimat än låglandet, hafva en mycket rik vegetation, och säd kan odlas till en höjd af 1,000--1,300 m. Jordbruk är hufvudnäring. Äfven boskapsskötseln är högt utvecklad. Industrien (oberäknadt bergsbruket) är obetydlig. Folkmängden uppgår till omkr. 1,2 mill. De allra fleste (öfver 90 proc.) äro ryssar; återstoden utgöres af tatarer, teleuter, samojeder och ostiaker. Hufvudstad Tomsk. -- 2. Hufvudstad i nämnda guvern., vid Tom och dess förening med Usjaika, 45 km. ofvanför dess inflöde i Ob, näst Irkutsk den folkrikaste och i kommersielt hänseende vigtigaste staden i Sibirien. 36,742 innev. (1885). Den stora sibiriska landsvägen från Tiumen till Irkutsk går genom staden, som äfven har en liflig ångbåtstrafik. Före 1824 var T. blott en by, men efter upptäckten af guld i trakten växte det hastigt. Det ligger på tvänne terrasser på högra stranden af Tom och delas af Usjaika i tvänne delar. Förnämsta byggnaden är universitetet (öppnadt i Aug. 1888). En stor katedral, som påbörjades för omkr. 30 år sedan af några guldgrufvors rika egare, har blifvit ofullbordad. Biskopssäte. Industrien omfattar hufvudsakligen tillverkning af läder, vagnar och slädar.
Tomte (ordet sammanhör med hus-tomt). Se Nisse och Själakult.
Tomtebacken, benämning på högsta delen af det småländska höglandet, inom Malmbäcks, Almesåkra och Hylletofta socknar, med sjöarna Klappasjön (336 m.), Kalfsåssjön (319 m.) och Davidstorpsjön (318 m.). Högsta punkten, 377 m., ligger i sydöstra delen af Malmbäcks socken, straxt ö. om landsvägen mellan Malmbäcks och Hylletofta kyrkor.
Tomteboda, kronoegendom, 1/8 mtl, utanför Stockholm, nära Karlberg, der jernvägarna från Vesterås och Upsala sammanlöpa, samt hållplats såväl vid dessa som vid Värtabanan. Sedan 1886 års riksdag beviljat nödiga medel (415,645 kr.), har der uppbyggts en större byggnad, dit 1888 Institutet för blinda (se d. o.) flyttades.
Tomte Matts Larsson. Se Utmeland.
Tomtskatt. Se Stadsjord.
Tomtören. Se Stadsjord.
Tomus. Se Tom.
Tomyris. Se Cyrus och Massageter.
Ton [Eng. utt. tönn; Sv. utt. tånn], ett engelskt ord, som egentligen betyder tunna. 1. Namn på en vigt: a) engelsk ton (2,240 pounds avoirdupois)-1,016,046 kg.; b) metrisk ton (en numera äfven i Sverige gällande vigt, i Frankrike kallad millier métrique) = 1,000 kg. -- 2. Då det gäller att bestämma ett fartygs lastdryghet (se Drägtighet 1), förstås med ton l. »registerton» ett rymdmått = 100 eng. kbf. = 2,8316 kbm. Då det åter är fråga om att angifva storleken» af ett fartygs deplacement (se art. Deplacement, der talet 1,020 bör ändras till 0,975), uppgifves detta än i vigt (ton), än i rymdmått (kubikmeter). I England, der det metriska systemet ej blifvit infördt, angifves deplacementet naturligtvis antingen i engelska ton eller i engelska kubikfot. Då deplacementet angifves i ton, bör till förekommande af otydlighet eller ovisshet uppgifvas huruvida vigten är uttryckt i engelska ton (à 1,016,046 kg.), eller i metriska ton (à 1,000 kg.). Uppgifves deplacementet i kubikmeter, bör man äfven uppgifva hvilken vigt man antagit för vattnets rymdenhet. I Sverige beräknas saltsjövattnet ej till högre vigt än 1,023 ton per kubikmeter, motsvarande 63 sv. skålp. per sv. kubikfot, då således 1 ton dylikt vatten upptager en rymd af 0,977 kubikmeter. I England beräknas sjövattnets vigt ända till 64 eng. lbs. per engelsk kubikfot, motsvarande en vigt af 1,025 ton pr kbm., då således 1 ton dylikt vatten upptager en rymd af 0,976 kbm. I Frankrike antages 1 kbm. saltsjövatten väga 1,026 kg., då således 1 ton dylikt vatten upptager en rymd af 0,975 kbm. I öfverensstämmelse med dessa uppgifter är det i England brukligt, att 1 engelsk ton beräknas motsvara vigten af 35 eng. kbf. sjövatten. Och innan det metriska måttoch vigtsystemet infördes i Sverige (jfr Läst 2), beräknades der 1 engelsk ton motsvara vigten af 37,9 eller i det närmaste 38 kbf. vatten. -- Då i Nordisk Familjebok ordet ton förekommer i betydelsen registerton, nyttjas den engelska pluralformen, tons. J. G. B.
Ton (Lat. tonus). 1. Fys., musikt., ett ljud med regelbundna periodiska svängningar i den ljudande kroppen, till skilnad från ett oregelbundet ljud (buller). Akustiskt skiljer man mellan egentlig ton, såsom en enkel svängningsserie, och klang, såsom en sammansatt sådan (grundtonen jämte de harmoniska bitonerna; jfr Aliqvot-toner, Klang, Ljud och Undertoner). I vanligt tal förblandas oftast ton med klang, på sin höjd med den modifikationen att ton betyder en klang med bestämd höjd. Alltefter svängningarnas större eller mindre hastighet blir tonen högre eller lägre; alltefter
Källa: Project Runeberg · ·
