Sida 309
Tragus ...
slafvar infördes ändringar, om ock ej i allo prisvärda. Mot angifvareväsendet och majestätsprocesserna vidtogos helsosamma mått och steg. Hamnar, broar (t. ex. vid Alcantara i Spanien), vattenledningar, termer m. m. anlades. I fråga om provinserna synes T. hafva låtit ståthållarna utöfva en ganska stark makt efter förebilden af militärbefälhafvarnas befogenhet; sjelf ingrep han endast i särskilda fall -- såsom i Bitynien --, men blandade sig då äfven i det minsta. För öfrigt lät han genom kejserliga kommissarier kontrollera stadskommunernas förvaltning, böjd som han var att öfver hufvud ringakta den kommunala sjelfstyrelsen. Öfver hufvud taget häfdade han med fasthet och kraft statens ställning och intressen; häraf förklaras ock hans uppträdande mot hemliga föreningar och sällskap, särskildt de kristne. På en anmälan af Plinius, som var ståthållare i Bitynien, svarade han, att de kristne icke borde uppsökas, men väl straffas, då man mot dem hade klara bevis, derest de icke omvände sig och tillbådo statens gudar.
T. var en kejsare af stor duglighet och kraft. Han egde ett skarpt omdöme och ett sundt praktiskt förstånd, med hvars hjelp han fattade hvad som kräfdes och genom hvilka medel målet bäst skulle vinnas. Till sitt väsende krigare, uppehöll han i hären sträng manstukt och ordning. Han hade dock, såsom framgår af hvad vi ofvan anfört, sinne äfven för de inre angelägenheterna, egde god bildning och viste, att ej blott uppskatta, utan ock uppmuntra vetenskap och konst. Hans svagheter voro böjelse för materiella njutningar och en i ögonen fallande fåfänga, som han tillfredsställde genom att låta sitt namn skyldra i anläggningar, stiftelser och annat. Det prunkande tillnamnet Optimus (den bäste) har han dock i det hela gjort sig förtjent af genom sin menniskovänliga regering. R. Tdh.
Trajanusbågar, triumfbågar, resta till kejsar Trajanus' (98--117) ära. Sådana funnos på flere ställen. En reste sig vid ingången till det af kejsaren uppförda Trajanus' forum i Rom. Den nedbröts senare för att lemna material och prydnader samt förmodligen äfven den konstnärliga formen åt den triumfbåge, som af romerska senaten och folket efter segern öfver Maxentius restes åt kejsar Konstantin år 313 i närheten af Flaviska amfiteatern: den ännu qvarstående Konstantinsbågen (se Triumfbåge). En annan, likaledes nedbruten Trajanusbåge fanns å Via sacra i Rom. En tredje, till anläggningen närmast lik Titusbågen (se d. o.), qvarstår ännu i jämförelsevis välbehållet skick och prydd med många reliefer i Benevent (se d. o.), en fjerde, utmärkt genom sin smärta resning och likaledes tämligen oskadad, i Ancona. Upk.
Trajanus' forum (Forum Trajani), det praktfullaste af de forna s. k. kejsarefora i Rom, hvilka utefter den nordöstra sluttningen af den kapitolinska kullen sträckte sig i nordvestlig riktning från det gamla Forum romanum fram mot Marsfältet. Det anlades 111--114 af kejsar Trajanus med biträde af byggmästaren Apollodorus från Damaskus (se denne), sedan en höjdsträckning, som förenade den kapitolinska kullen med qvirinalen, måst först bortschaktas. Sjelfva forum delades genom den praktfulla Basilica Ulpia i två olika stora delar. Å den norra och mindre reste sig Trajanuskolonnen (se Columna Trajana) mellan tvänne biblioteksbyggnader; längre i norr uppfördes senare ett Trajanustempel. Den södra och större delen af forum upptogs af en rektangulär area, omgifven af dubbla kolonnader. Å dess midt reste sig kejsarens ryttarestod. Ingången utgjordes af den i föreg. art. nämnda triumfbågen, och utanför kolonnaderna vidgade sig platsen ytterligare symmetriskt med tvänne stora, af rikt prydda byggnader omgifna halfrundlar. Lemningar af detta forum äro ännu synliga. Upk.
Trajanuskolonnen (T.-pelaren). Se Columna Trajana.
Trajanusporten (T. Rotherthurmpass, Magyar. Vörös Torony], pass i komitatet Hermannstadt i Siebenbürgen, leder från detta land genom dess södra randberg, hvilka der genombrytas af Aluta, till Valakiet. Vid dess södra mynning låg i forntiden Castra Trajani, deraf namnet. Det har ofta spelat en rol i krigsrörelserna i dessa trakter, såväl i äldre som i nyare tid. En länge föreslagen jernväg genom passet har ännu icke kommit till utförande.
Trajänusvallen kallas de ännu bibehållna nuv. resterna af en gammal, af romarna i Mesien (i Dobrudsja) anlagd befästningslinie (Lat. limes). Den börjar 15 km. nedanför Rassova vid byn Tsjernavoda och sträcker sig tvärs öfver Dobrudsja 60 km. till hamnstaden Köstendje. Vestra änden, framför hvilken ligger en af moras fylld dal, bestod tydligen af blott en jordvall, hvaremot den östra, som hade att genomlöpa en öppen slätt, hade två och på vissa ställen tre vallar bakom hvarandra. Dessa hafva ännu en höjd af 3 m. och på skilda punkter t. o. m. 6 m. Ofvanpå vallarnas krön synes hafva funnits en bröstvärnsmur af huggen sten; äfven finnas spår af castra. Flere andra dylika, ännu längre befastningslinier finnas i Rumänien och Besarabien och bära namnet T.
Trajectum ad Mosam, Trajectum superius, det latinska namnet på Maastricht.
Trajectum ad Rhenum, det latinska namnet på Utrecht.
Trajekt (Fr. trajet, Lat. trajectus), öfverfart. -- Trajektfartyg. Se Färja.
Trajektoria (Nylat., af Lat. trajicere, öfvergå), matem., en linie, som skär en följd af andra linier enligt en bestämd lag. Det vanligaste slaget af trajektorier äro de s. k. isogonala trajektorierna, hvilka skära en följd af gifna linier under konstant vinkel. En sådan trajektoria är t. ex. den logaritmiska spiralen med hänsyn till de räta linier, som gå genom origo. Är den konstanta vinkeln rät, får trajektorian namnet ortogonal trajektoria. -- Med reciprok trajektoria förstås en mellan två parallella räta linier belägen kurva, som alltid skär sin med hänsyn till dessa linier uppoch nedvända afbildning under samma vinkel, om kurvan förflyttas utefter de båda räta linierna parallelt med sig sjelf. -- Trajektorier bestämmas i
Källa: Project Runeberg · ·
