Sida 315
Trankil ...
Transition (Lat. transitio), öfvergång. -- Transitorisk, tjenande till genomgång eller öfvergång; öfvergående, ej varaktig.
Transitiv (Lat. transitivus, öfvergående) och dess motsats: intransitlv (Lat intransitivus), grammatiska termer, som hafva afseende på den allmänna innehållsbetydelsen hos ett verb. Från denna synpunkt kallas ett verb intransitivt, när innehållsbetydelsen betecknar en verksamhet, som icke öfvergår på ett annat föremål (objektet), utan är inskränkt till den handlande (subjektet), t. ex. grönska, skina, springa, men transitivt l. aktivt, när innehålls betydelsen betecknar en verksamhet, som ej ensamt har afseende på subjektet, utan omsättes och öfvergår på ett annat föremål. Denna verksamhet kan antingen vara af den art att det direkta objektet är föremål för verbets handling, t. ex. slå (någon) -- transitivt verb i egentlig mening --, eller innehåll för densamma, t. ex. sjunga (en sång) --, i hvilket fall äfven ett intransitivt verb kan fungera som transitivt. Utsäges endast verksamheten i och för sig utan någon supplering af föremål eller innehåll, så är verbet till sin funktion neutralt, hvilket sålunda kan vara förhållandet med både transitiva och intransitiva verb. Emellertid nyttjas uttrycket »neutralt» verb ofta lika med »intransitivt» verb. K. F. J.
Transito (Ital., af Lat. transire, gå öfver eller igenom), förk. transit, handelst., utifrån kommande varors transport genom ett land till ett annat; utländska varors försändning inom ett land från en tullkammare till en annan utan föregående undersökning från tullverkets sida. Ordet begagnas äfven såsom preposition, t. ex. transito Tyskland. -- Transitohandel, handel mellan tvänne land, hvilka äro skilda genom åtminstone en stat, så att varutransporten måste ske öfver dennes område. -- Transitupplag, den anordning, hvarigenom varor, som inkomma från utrikes ort, få i riket magasineras under viss tid utan att underkastas undersökning från tullverkets sida. Å transitupplag upplagda varor kunna i Sverige direkt förtullas, förflyttas till annat transitupplag, uppläggas å nederlag eller åter utföras. Endast sådana varor, som importeras i kärl eller omslag (s. k. styckegods), få uppläggas å transitupplag, med undantag af krut, dynamit, nitroglycerin och andra sprängämnen samt bränvin och sprit af säd eller potates. För gods, som omedelbart försändes transito till annan tullkammare eller omedelbart åter utföres, erlägges i Sverige ingen särskild afgift, men för gods, som upplägges å transitupplag, utgår en afgift, som bestämmes efter godsets vigt. Längre än ett år får ej gods qvarblifva å transitupplag. -- Transitera, föras igenom ett land (om varor).
Transitorisk. Se Transition.
Transitupplag. Se under Transito.
Transjuranska Burgund. Se Burgund 3.
Transkalorisk (af Lat. trans, genom, och calor, värme), fys., detsamma som diaterman (se d. o.).
Transkaspiska provinsen (R. Zakaspijskaja oblast, »provinsen på andra sidan Kaspiska hafvet»), rysk provins i Asien, som omfattar största delen af det af turkmenerna (se vidare d. o.) bebodda området. Den begränsas i s. af Korasans och Afganistans högland, i v. af Kaspiska hafvet, i n. af Uralsk (från hvilket den skiljes af en linie dragen från Mertvij-Kultukviken af Kaspiska hafvet till södra änden af Aral-sjön), i n. ö. af Kiva och Bokara och i s. ö. (der gränsen närmar sig Herat på sluttningen af Paropamisos och Badyz-platån) af afganska Turkestan. Arealen beräknas till 550,000 qvkm. Innevånarna äro, med undantag af omkr. 35,000 kirgiser på Ust-urtplatån, turkmener och beräknas till omkr. 400,000 pers. Provinsen lyder under generalguvernementet Kaukasus. Förvaltningens medelpunkt är Askabad, der militärguvernören residerar. Om jernvägen genom provinsen se Turkmenerna.
Transkaukasien. Se Kaukasus.
Transkribera (Lat. transcribere), omskrifva, afskrifva etc. Se Transkription.
Transkription (Lat. transeriptio, »omskrifning»). 1. Musikt., arrangemang för annan besättning; parafras eller fantasi (i synnerhet öfver operamelodier). -- 2. Om transkription af inteckning se Inteckning, sp. 728. -- 3. Omskrifning af texter (ord, satser) med ett annat teckensystem än det, med hvilket det språk, hvarpå de äro affattade, vanligen skrifves, eller med hvilket de faktiskt äro skrifna. Sådan transkription kan vara af två slag: A) Transliteration, då en med bokstafsskrift skrifven text (ord, sats) återgifves bokstaf för bokstaf (Lat. litera) med ett annat teckensystem (alfabet) och samma tecken i urskriften alltid omskrifves med samma tecken utan hänsyn till dess betydelse i ett visst ord eller en viss ställning. Så omskrifvas (transkriberas) t. ex. i »Nordisk Familjebok» ryska namn och boktitlar med latinska bokstäfver; så tryckes för vissa ändamål t. ex. sanskrit med latinska bokstäfver (i Aufrechts upplaga af Rigveda, i språkvetenskapliga arbeten o. s. v.) i st. f. med devanagarityper. Omskriften står till uttalet i alldeles samma förhållande som urskriften. B) Fonetisk transkription, då texter, satser eller ord, de må vara skrifna med bokstäfver eller med annan skrift (t. ex. kinesisk ordskrift), återgifvas med ljudskrift (bokstäfver) efter uttalet, utan hänsyn till urskriftens tecken. Så kan kinesiska eller egyptiska skrifvas med latinska eller ryska bokstäfver; så kan för den första undervisningens behof t. ex. engelska eller franska återgifvas med strängt fonetisk skrift (uttalet betecknas) i st. f. med den konventionella ortografien; så kan man skrifva vulgärarabiska, persiska, turkiska o. s. v. med latinska typer eller med andra bokstäfver i st. f. med vanlig arabisk skrift; så kan ett stycke svenskt folkmål, som är upptecknat med vanlig svensk ortografi (t. ex. i tidningar, i populära arbeten, i Djurklous sagor) omskrifvas efter uttalet med landsmålsalfabetet (se d. o.). För sådan transkription förutsättes, att den, som utför densamma, känner uttalet (kan riktigt tala språket eller dialekten) eller skrifver efter någon, som kan det. För fonetisk transkription
Källa: Project Runeberg ·
