Sida 325
Trapplinser ...
von herz- und nierenkrankheiten, 1856), utgåfvos i 2 bd 1871 (Gesammelte beiträge zur pathologie und physiologie); ett 3:dje band, innehållande hans dagböcker och öfriga efterlemnade skrifter, offentliggjordes efter hans död af Fraenkel 1878. R. T-dt.
Trauma (Grek. travma] sår, skada), med., en genom direkt yttre våld orsakad skada å organismen; ett skadligt inflytande i allmänhet (t. ex. ljustrauma: blandning af ögat; psykiskt trauma: häftiga sorger, skräck o. s. v.). -- Traumatisk, förorsakad af sår, slag, stötar o. s. v. J-E. J-n.
Traumaticin (af Grek. travma, sår). Se Guttaperka.
Traun, en för transport af salt från österrikiska Salzkammergut vigtig flod, bildas vid Aussee i Steiermark af trenne källfloder, inträder ofvanför Hallstatt i ärkehertigdömet Österrike, bildar Hallstatt- och Gmundensjöarna samt förenar sig nära Linz med Donau. Längd 180 km.
Traun, Julius von der, psevd. för den österrikiske författaren A. J. Schindler.
Traunstein, stad i bajerska regeringsområdet Oberbaiern. vid Alz' biflod Traun och jernvägslinien München--Salzburg. 5,538 innev. (1885). Staden eger en stor salin, i hvilken sedan 1619 det i rör från Reichenhall ledda saltvattnet genom kokning bringas att afdunsta och årligen lemnar omkr. 9 mill. kg. salt. T. är äfven en angenäm sommarkurort med tvänne badanstalter.
Trautenau (Tsjech. Trutnov), stad i norra Böhmen, vid Elbes biflod Aupa och mynningen af det från Liebau och Schömberg i Schlesien ledande bergpasset i Riesengebirge. 11,253 innev. (1880). Textilindustri. Vid de preussiska kolonnernas utträde ur bergpassen 1866 stötte 1:sta preussiska armékåren under general T. Bonin d. 27 Juni vid T. på österrikiska kåren Gablenz och blef slagen. Motgången godtgjordes genom gardeskårens seger vid Soor följande dag. C. O. N.
Trautman, Valentin Staffansson, kopparstickare, inkom från Tyskland, sannolikt straxt efter 1610, och utförde i Stockholm åtskilliga större och mindre blad, i ett sorgfälligt, men tämligen torrt och effektlöst manér. Af dessa må nämnas porträtt af Gustaf II Adolf (3 st. 1616--18), flere blad i bibelupplagan 1618 samt A. Bureus' stora karta Orbis arctoi imprimisque amplissimi regni Sueciae tabula (1626; 6 blad). T. graverade äfven i trä ett antal runstensafbildningar för J. Th. Bureus' räkning samt utförde dekorativ gravyr å kopparföremål. Han lefde ännu 1627. -rn.
Trautmann, Franz, tysk novellist, f. i München 1813, har gjort sig ett namn genom sina gladlynta och tilltalande berättelser med ämnen mest hemtade från hans födelsestads medeltida minnen. Här må nämnas Eppelein von Gailingen (1852), Die abenteuer herzog Christophs von Bayern (s. å.; 3:dje uppl. 1880), Die gute alte zeit (1855), Meister Niclas Prugger (3 bd, 1879), Heitere münchener stadtgeschichten (1881). T. har äfven skrifvit dramer, diktsamlingar (bl. a. Hell und dunkel, 1885) samt arbetet Kunst und kunstgewerbe vom frühesten mittelalter bis ende des 18. jahrhunderts (1869).
Trautmannsdorf (Trauttmansdorff), Maximilian von, grefve, österrikisk statsman, född 1584, af protestantiska föräldrar, omfattade tidigt den katolska läran och avancerade derpå raskt i hofvets tjenst. Han användes dock äfven såsom diplomat och bidrog kraftigt till Ferdinand II:s val till kejsare. I början af 1630-talet blef T. en af tronföljarens (sederm. Ferdinand III) förtrognaste vänner och följde honom såsom politiskt ombud under hans krigståg samt var 1635 Österrikes fullmäktig vid fredsförhandlingarna i Prag. När Ferdinand III bestigit tronen, blef T. den vigtigaste ledamoten i kronrådet och kejsarens förtrogne gunstling. Denna ställning missbrukade han icke, utan utmärkte sig för sin obesticklighet och sin rastlösa verksamhet att befordra kejsarens sak. Detta fick han ett godt tillfälle att visa, då han i Nov. 1645 sändes att öfvertaga den högsta ledningen å den kejserliga sidan af fredsunderhandlingarna i Münster och Osnabrück. Hans uppdrag var att söka förlika de tyska ständerna med hvarandra samt förena hela tyska riket emot främlingarna, hvilka derigenom skulle nödgas till en billig fred. Kunde ej detta mål vinnas, skulle T. söka ställa protestanterna till freds, bevilja Sverige dess fordringar och slutligen isolera Frankrike. Stridiga voro de intressen, mellan hvilka T. fick att medla, och oerhörda voro de ersättningsanspråk, som från alla håll framställdes och hvilka måste jämkas och nedprutas. Sveriges och Brandenburgs, Bajerns och Spaniens, Frankrikes och Tyska rikets, protestanters och katolikers olikartade syften måste förlikas, och dervid motarbetades T. ofta nog af sina egna meningsfränder, särskildt af de ultramontane katolikerna, hvilka icke tyckte om hans lugna opartiskhet. Härtill kom, att dessa såväl som spaniorer och fransmän rent af motarbetade hela freden och ville krigets fortsättande. T. närmade sig derför svenskarna och de protestantiska ständerna; men ehuru de förres landvinning under T:s närvaro vid kongressen blef afgjord, uppstod till sist ett nytt hinder äfven från Sveriges sida, nämligen frågan om ersättningen till armén. Derigenom korsades T:s plan att med protestanternas hjelp framtvinga freden. Han lemnade derför kongressen d. 6 Juli 1647. Ehuru han sålunda icke ledde kongressen ända till dess slut, hade han dock utredt dess svåraste tvistepunkter och kunde derför med rätta betraktas såsom dess vigtigaste medlem, som dess »själ», såsom A. Oxenstierna kallade honom. Död 1650. J. Fr. N.
Travade [-va'd], Fr. (Portug. travados, af travado, hopblandad), föränderlig stormvind, som på helt kort tid går kompassen rundt samt är åtföljd af regn och åska.
Travaljbåt (af Fr. travail, arbete), sjöv., ett numera sällan förekommande namn på den af ett örlogsfartygs mindre slupar, som nyttjas till dagliga smärre transporter och arbeten. Ordet betyder äfven en utrangerad skeppsbåt, som
Källa: Project Runeberg ·
