Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull

barken å silfvergranen, Abies pectinata DG. (Pinus Picea L.). Endast hos yngre stammar af denna art finnas i mellanbarkens yttre del balsamgömmen, hvilka upplyfta ytterbarken i bulnadslika upphöjningar. Med den snedt afskurna och sålunda tillspetsade änden af pipen på små bleckkärl genomstickes »balsambulnaden», och dennas innehåll af några droppar balsam rinner ned i kärlet. Mängden af på detta sätt erhållen balsam uppgår blott till några få gram af hvarje träd. Strassburg-terpentinen är tjockflytande och genomskinande som den venedigska, men har, nyss skördad, en ljust gulaktig färg, som med tiden blir ljust brunaktig. Lukten är behaglig, nästan citronlik. Smaken är icke så skarpt bitter som den af andra terpentinarter. En liknande balsam fås från Canada under namn af balsamum canadense (se Canada-balsam).

Så kallad tysk terpentin, som insamlas förnämligast i Österrike af Pinus Laricio Poir., är dunkelt gul eller gulbrun och föga bitter. Den är icke i bruk i Sverige. Icke häller hafva de i Skandinavien på senare tider framställda terpentinslagen fått någon större användning, i medicinen alls ingen.

Af tjock terpentin, såväl fransk som amerikansk, erhålles genom destillation efter tillblandning af vatten (för att minska eldfaran och underlätta destillationen) i apparatens förlag den flyktiga terpentinoljan, i dagligt tal vanligen kallad endast »terpentin» eller, stundom, »terpentinspiritus». Produkten af den första destillationen, rå terpentinolja, aetheroleam terebinthinae crudum Ph. suec., innehåller alltid något harts, som genom omdestillering, vanligen med tillsättning af soda, kan aflägsnas. Man erhåller då renad terpentinolja l. terpentinspiritus, aetherol. terebinthinae depuratum Ph. suec. Af den i destillationsretorten återstående, vattenblandade hartsmassan, likasom äfven af det förut omnämnda nativa hartset, galipot, beredes genom upphettning i öppet kärl så länge, att all möjligen qvarvarande flyktig olja och någon del af vattenhalten bortdrifvits, s. k. »ljust harts», resina pini flava Ph. suec., som i smält tillstånd silas genom halm för att befrias från främmande inblandningar. Den stelnade hartsmassan är till färgen hvit (resina alba), om mycket vatten är inmängdt, eller gulaktig, i ljusare eller mörkare skiftning alltefter vattenhalten, hvilken för öfrigt är orsaken till att «ljust harts» icke är genomskinligt. Fortsättes upphettningen, tills allt vatten bortgått, erhålles ett genomskinande harts, kändt under namnet kolofonium (se d. o.). »Ljust harts» må icke förvexlas med det olivbruna eller gråbruna harts, som nu kallas »bryggeriharts», emedan det användes vid ölfats befriande från skadliga, syror bildande bakterier, och som i det hela öfverensstämmer med det äkta, ursprungliga burgundbecket, pix burgundica, en vanligast grå-grön-brun hartsmassa med tydlig lukt af grankåda, genom hvars smältning och silning detsamma erhållits.

Alla terpentinbalsamer äro en blandning af harts och flyktig olja i något vexlande förhållanden samt med olika fysikaliska egenskaper, särskildt med afseende på polarisationsförmågan. Hartset är en syra, abietinsyra, som synes uppträda i något olika modifikationer. Ett par andra syror äro uppgifna, men hafva sedermera ansetts vara endast oren abietinsyra, med undantag möjligen af pimarsyran, som synes vara en egen syra, träffad i nativt harts och fransk terpentin. -- Terpentinoljan, i fullkomligt rent tillstånd, är färglös, tunnflytande, med stark, egendomlig lukt och skarp, brännande smak. Egentl. vigt 0,86--0,87. Kokpunkten ligger mellan + 152° och 160°. Terpentinoljan löses i 4 volymdelar sprit af 0,83 egentl. vigt och i 8 del. af 0,84, men behöfver 12 delar sprit af 0,86 egentl. vigt till fullständig lösning. Terpentinoljan är en blandning af »terpener» (se d. o.), eller flytande kamfener af sammansättningen C₁₀ H₁₆, hvilka lätt förändras i molekylärt hänseende och vexla till fysikalisk beskaffenhet efter olika ursprung. -- Alla terpentinsorter äro skarpt retande, hudrodnande och på slemhinnorna verkande medel. Tjock l. vanlig terpentin nyttjas icke för medicinskt ändamål invärtes, men ingår i åtskilliga utvärtes medel, såsom flere salvor (t. ex. basiliksalva) och plåster (t. ex. Hjärnes plåster), hvilka användas såsom »renande», »dragande», »fördelande», å sår och svullnader. För liknande ändamål användas äfven »ljust harts» och kolofonium. Venedigsk terpentin är mycket använd i pillerform (med magnesia) mot lungkatarrer. Strassburg-terpentin och Canadabalsam hafva kommit ur bruk i medicinen. Af de båda officinella terpentinoljorna har den råa endast användning till utvärtes bruk i salvor och retande liniment, t. ex. blandad med tvål och kamfer eller med kloroform o. s. v. Den renade terpentinoljan begagnas i form af emulsion ofta i svårare lungkatarrer och i lunginflammationer. Njurarna retas mer eller mindre starkt af terpentin, och många personer få af terpentin, begagnad invärtes, ett vanligen svårt kliande rödt utslag å huden. Hos en och annan framkallar terpentin njurblödning. Inom tekniken nyttjas terpentin vid beredning af kitt, lack och fernissor m. m. O. T. S.

Terpeittinolja, terpentinspiritus. Se Terpentin, sp. 61.

Terpsichore. Se Muser.

Terra, Lat., jord, mark, land; jorden (i geogr. och geol. mening); äfven jord i betyd, jordart. -- T. di Siena, en art kastanjebrun, fet lera, som träffas vid Siena i Toscana (se Bolus). -- T. firma, fast mark; fastland. -- T. incognita, okändt land; område, på hvilket man alls icke är hemmastadd. -- T. japonica. Se Katechu. -- T. ponderosa, »tung-jord», baryt. Se Barium. -- T. sancta, Heliga landet (Palestina). -- T. sigillata. Se Bolus. -- T. tripolitana. Se Trippel.

Terracina [-tjina], stad uti italienska prov. Roma, nära gränsen till Kampanien, vid södra änden af Pontinska träsken, der Volskerbergen (Monti Lepini) nå hafvet, och vid Via Appia. 6,294 innev. (1881). T. består af den gamla staden (volskernas Anxur, romarnas Tarracina)