Sida 351
Tribad ...
tribus (rotar), omfattande innevånarna i olika distrikt. Af dem voro 4 stadstribus (tribus urbanae). Landtdistrikten (t. rusticae) synas hafva minskats i antal efter Tarquinius' fall; år 241 f. Kr. blefvo de 31. Hela antalet var således 35, hvarvid det ock förblef. Hvarje tribus fick senare inom sig 2 centurier, en bestående af äldre män, en af yngre (vapenföra), och i hvardera centurian kunde de fem förmögenhetsklasserna finnas. I afseende på medlemsskapet i de olika tribus gällde i allmänhet, att stadstribus voro mindre ansedda, så att bl. a. de frigifne i dem intogos. Senatorer och riddare voro vanligen skrifna på landet. Såsom censorsbestraffning förekommo ock uteslutning ur tribus jämte nedflyttning i ett slags straffklass (aerarii). Att jämväl patricierna ursprungligen hade plats i tribus är nästan säkert. Deremot synas tribusförsamlingarna hafva uppkommit på det sätt att plebejerna brukade tribusindelningen vid sina sammankomster och der röstade efter hufvudtalet, till dess ur dem småningom uppkommo comitia tributa med erkänd statsrättslig betydelse. I tribus upptogs förmögenhetsskatten. Sedan medborgarerätten utsträckts till innebyggarna i hela Italien, synes man hafva formelt inordnat de nye medborgarna i de gamla 35 tribus, hvilket naturligtvis i praktiken icke lät tillämpa sig och ej litet bidrog att rubba förhållandena i det från början såsom kommunalt samhälle ordnade, då obetydliga, nu äfven till hela Italien utvidgade romerska medborgaresamfundet. Under kejsaretiden hade tribus knappt någon annan betydelse, än att spanmålsutdelningarna skedde efter och i dem. R. Tdh.
Tribut (Lat. tributum), gärd, skatt; pålaga, som ett besegradt folk har att utgöra till segraren, eller en vasallstat till sin suverän eller länsherre. -- I den romerska republikens tid var tributum en förmögenhetsskatt, eller afgift, lagd på medborgarnas vid census uppskattade förmögenhet. Den var icke fix, utan pålades efter behof med visst belopp på hvart tusende as af förmögenheten (oftast 1 as, stundom 2 eller 3). För de s. k. aerarii var den höjd. Senaten bestämde i regeln när skatten skulle utgå. Alltefter som Rom fick andra tillgångar och medel till sina utgifters bestridande, blef behofvet af förmögenhetsskatt mindre, och efter Macedoniens eröfring, år 168, till 43 f. Kr. utkräfdes ingen sådan. Efter Caesars död blef det nödigt att återupptaga den, och af triumvirerna pålades den tämligen godtyckligt. Under kejsaretiden upptogs, åtminstone från 2:dra årh., inom provinserna, hvilka förut erlagt viss procent af årsgrödan (vectigalia), under namn af tributum agri, en grundskatt, från hvilken dock Italien var fritt ända till Maximianus. Leveranser in natura till hofvet, garnisonen i Rom m. m. utgjordes dock af Italien, likasom dylika till hären m. m. utgingo från provinserna. De, som icke hade att erlägga grundskatt, utgjorde i stället en s. k. tributum capitis, hvarmed synes hafva förståtts icke blott personlig skatt af de obemedlade, utan ock en viss afgift på förmögenhet eller rörelse och näring. R. Tdh.
Triceps (Lat., »trehöfdad»), anat., underarmens sträckmuskel. Den har sitt namn deraf att den utgår med tre »hufvud» (se Muskler): ett från skulderbladet, två från öfverarmsbenet. Dessa förenas till en gemensam sena, som fäster på armbågen. G. v. D.
Trichechidae. Se Själdjur.
Trichera Schrad., åkervadd, bot., ett från Scabiosa utbrutet örtslägte inom nat. fam. Dipsaceae DC., kl. Tetrandria L. Sveriges enda art, T. arvensis (L.) Schrad., är en tämligen stor ört (omkr. 0,60 m. hög), med hårig stjelk, motsatta, vanligen parflikiga blad och ensamma, långskaftade, plattade blomkorgar. Holkarna bestå af två till flere rader tegellagda, örtartade, bredare och smalare fjäll. Det kullriga blomfästet är borsthårigt. Det yttre fodrets pip är plattadt 4-kantig; det inre bildar en mångstrålig fjunpensel. Blomkronorna äro trattlika, oregelbundet djupt 4-flikade. Kantblommorna äro större, ännu djupare flikiga. Genom hela Sverige upp till Vesterbotten är denna ört allmän på ängar, backar, åkerrenar o. dyl. ställen. O. T. S.
Trichiasis. Se Hårsjukdomar.
Trichilia L., bot., farmak., ett slägte af vackra, tropiska träd, i synnerhet förekommande i Brasilien och Vestindien samt hörande till nat. fam. Meliaceae Juss., kl. Decandria L. Blomfodret är grundt 5-tandadt, kronbladen fem. I blommans midt uppskjuter ett cylindriskt honingsgömme, bildadt af de sammanstående ståndarnas nedre, vidgade del. Frukten är en 3-rummig och 3-valvlig kapsel. Fröna sakna fröhvita, hvilket utmärker gruppen Trichilieae från öfriga Meliaceae. Många arter af detta slägte äro använda i medicinen på grund af sina mycket bittra, kräkväckande eller purgerande egenskaper, t. ex. T. cathartica Mart., i Brasilien, T. havannensis Jacq. (T. glabra L.), bådas rotbark häftigt afförande, och T. emetica Vahl., som i Egypten begagnas som kräkmedel. O. T. S.
Trichina spiralis. Se Trikiner.
Trichiniasis. Se Trikiner.
Trichinopoli. 1. Distrikt i presidentskapet Madras, Indien, på ömse sidor om floden Kaveri. Areal 9,223 qvkm. 1,215,033 innev. (1881), de fleste hinduer. -- 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, på södra stranden af Kaveri och vid södra Indiens jernvägar. 84,449 innev. (18811). Staden är hufvudsakligen ryktbar för sin som ointaglig betraktade fästning, belägen på en 150 m. hög, brant syenitklippa, på och omkring hvilken ligga grupperade tyghus, militärmagasin, kyrka, missionsstation och indiska tempel.
Trichinosis. Se Trikiner.
Trichocephalus. Se Trichotrachelidae.
Trichodesmium erythraeum Ehr. (af Grek. thrix, genit. trichos, hår, desme, bundt, och erythros, röd), bot., en till Oscillariaceae Rabenh. förd alg, som Ehrenberg upptäckte 1823 i en vik af Röda hafvet vid Tor, en arabisk by å Sinai-halfön. Denna alg består af raka trådar, hvar och en bildad af en enkel rad röda celler. Dessa trådar sakna egen rörelse och äro förenade flere tillsammans i bundtar, som äro
Källa: Project Runeberg ·
