Sida 367
Trikå ...
Triplera (Fr. tripler), tredubbla.
Triplett (af Lat. triplus, tredubbel), hvad som består af tre sammanhörande föremål, t. ex. bostad, som består af tre rum; ett tredje exemplar af en skrift, en tredje utskrift. Jfr Dubblett.
Tripleurospermum, bot., ett örtslägte inom nat. fam. Synanthereae Juss., kl. Syngenesia L., som af C. H. Schultz utbröts från slägtet Matricaria L., emedan det förra har endast tre åsar å skalfrukterna och solidt blomfäste, då det senare har fem åsar och ihåligt fäste. Den svenska arten T. inodorum är vanligen upptagen i våra floror under Matricaria och har fått namnet M. inodora (»luktlös»; till skilnad från den starkt luktande M. chamomilla L., kamomillblommor). Denna mera högväxta och storblommiga art, med sina findelade blad, är folkspråkets rätta »baldersbrå» (Balders ögonbryn), ett namn, som blifvit förvrängdt till »ballerbro», »balsebro» och »barbro» samt stundom hänfördt till slägtet Anthemis. O. T. S.
Triplit, miner., ett i Frankrike och Tyskland förekommande derbt, brunt, fettglänsande jern- och manganfosfat, med något fluor. Ant. Sj.
Tripod (Grek. tripus, genit. tripodos), trefot (se d. o.). -- Tripodi, metr., sammanfattning af tre versfötter till ett helt. Jfr Dipodi.
Tripolis. 1. (Tripolitanien) Turkiskt vilajet i Nord-Afrika, begränsadt i v. af Tunisien och Algeriet, i n. af Medelhafvet, i ö. af öcknen Barka l. Libyska öcknen, som skiljer det från Egypten, samt i s. af Sahara. Inom dessa gränser, hvilka omfatta många endast nominelt till T. hörande öckensträckor äfvensom oasen Fessan och Barkaplatån, har T. en areal af omkr. 1,033,000 qvkm., deraf det egentliga T. utgör omkr. 220,000 qvkm. Med afseende på sin fysiska och etnografiska beskaffenhet öfverensstämmer T. i allmänhet med det öfriga Berberiet, men har en mera stepplik karakter och är ingenstädes skarpt skildt från öcknen, som flerestädes tränger in i landet och på några ställen når ända till hafvet. Största delen består af sand eller vegetationslöst bergland. Dock är T. mindre bergigt än vestra delen af Berberiet, enär endast de östra, lägre grenarna af Atlas afbryta slättlandet. Med afseende på kusten är det mycket svårt att bestämma gränsen mellan Egypten och T. Libyska öcknens kust är så litet känd af européer, att de goda hamnarna Tebruk (Tabarka) och Bomba nästan undgått uppmärksamhet. Kusten v. om sistnämnda hamn till Bengasi, Djebel el-Achdar, gör ett undantag från den öfriga sterila kuststräckan, enär den har både skog och vatten samt öfriga naturliga hjelpkällor, men dess hamnar med undantag af Derna äro knappast värda namnet hamn. Trakten mellan Mirsa Susa (Apollonia), nu blott en båthamn, men i forntiden en mäktig stad i Cyrenaica, och Bengasi har en mängd stora ruiner från forntiden. Landet har ingen enda större flod. Deremot finnes vid kustranden och foten af den inre bergplatån (Ghurianplatån) ett flertal källor, hvilka under regntiden gifva upphof till periodiska bäckar, som ila till hafvet eller försvinna i sanden. Klimatet är ganska vexlande. Kalla nätter följa ofta på varma dagar. Vid kusten herskar en ständig vår, och endast sällan har man iakttagit snö. På de inre högslätterna förkunnar vintern sin ankomst genom häftiga, med stormar och oväder förknippade regn. För öfrigt kunna flere månader förgå, utan att regn faller. Befolkningens antal skattas till något öfver 1 mill. Den består hufvudsakligen af beduiner och berber, kulugli (afkomlingar af turkiska fäder och moriska mödrar), turkar, judar, européer och negrer. De lefva företrädesvis af boskapsskötsel och handel. Jordbruk är af mindre betydelse; dock lemnar Ghurianplatån majs, hvete och korn. Landets hufvudprodukter äro får, kameler, nötboskap, hästar, hvete, dadlar, sydfrukter af alla slag, saffran, sennablad, salt (från sjöarna och träsken vid kusten) samt svafvel (från trakten af Sidraviken). Till följd af de senare årens händelser i Tunisien har karavanhandeln i Nord-Afrika koncentrerat sig i Tripolis. Det ligger minst 400 km. närmare de stora marknaderna i det inre än Tunis eller Alger. En stor del af T:s handel förmedlas genom britiska köpmän eller handlande med britiska varor, hvilka sända engelska väfnadsfabrikat och smiden söderut i utbyte mot espartogräs, elfenben och strutsfjädrar. Handeln med utlandet går nästan uteslutande öfver hamnarna T. och Bengasi; i det inre är Mursuk en vigtig handelsplats. -- I admininistrativt hänseende är T. deladt i 5 sandjak: T. (Tarábulus), Fessan, Djebel Gharbije, Hams och Bengasi, hvart och ett under en mutesárrif. Sedan Tunisien intagits af fransmännen, har den turkiska garnisonen i T. blifvit betydligt förstärkt, och många nya befästningar hafva uppförts vid kusten. -- T. bildade i forntiden den östra delen af Kartagos område (Regio syrtica), förenades efter andra puniska kriget (218--201 f. Kr.) af romarna med Numidien och lades jämte detta 46 f. Kr. till den rom. provinsen Afrika, men afskildes af kejsar Septimius Severus (193--211) till en särskild provins, Provincia Tripolitana. 644 eröfrades det af araberna och har sedan varit en muhammedansk stat. 1510 intogs staden T. af Ferdinand den katolske, och 1530 gafs den af Karl V till Johanniterna, hvilka den tillhörde till 1552, då den eröfrades af de turkiske sjöröfvarna Dragut och Sinan. Derefter var landet under en till Turkiet skattskyldig dej l. bej, sedan 1714 tillhörande familjen Karamanli, ett af hufvudsätena för sjöröfveriet på Medelhafvet. Europeiska makter (bl. a. Sverige sedan 1741) höllo konsuler i T. och betalade tribut till dejen för att freda sina skepp, men flere gånger sökte de genom att storma hufvudstaden stäfja sjöröfveriet. Detta lyckades först efter Algeriets eröfring genom fransmännen. 1835 upphörde T. att intaga sin halffria ställning såsom turkisk vasallstat och förvandlades till turkisk provins (vilajet). -- 2. (Ital. Tripoli, Arab. Tarábulus el Gharb, »Vesterlandets T.», till skilnad från det syriska T.) Hufvudstad i ofvannämnda vilajet, på en landtunga, som skjuter ut i Medelhafvet och bildar en liten vik. Staden omgifves af en
Källa: Project Runeberg · ·
