Sida 437
Trädgårdsföreningen ...
Till trälar gjordes krigsfångar. Eljest blef man träl genom härstamning från eller gifte med träl äfvensom genom frivillig underkastelse. Vanärande brott och underlåtenhet att betala gäld kunde äfven föranleda träldom. Genom frigifning löstes träldomen. Den frigifne kom emellertid ursprungligen icke i besittning af alla en fri mans rättigheter; ej ens hans afkomma gjorde det, ty i en följd af generationer hängde trälbörden qvar och ledde, ehuru visserligen i alltjämt förminskad måtto, till en viss saknad af oberoende och medborgerlig rätt. -- Den tid, från hvilken våra äldsta underrättelser om de nordiska rättsförhållandena härröra, låg tämligen nära tiden för träldomens fullständiga afskaffande. Rättssatserna röja också, att de höra till en brytningsperiod. Det finnes stadganden, som inom vissa gränser behandla trälarna såsom verkliga rättssubjekt, andra, som likställa de frigifne med de friborne, och ännu andra, som gynna frigifningar eller öppna utsigt för en träl att äfven i annan ordning förvärfva sig frihet. Och då enligt germansk rätt barn af förbindelse mellan fri och träl antingen blefvo trälar eller också delade vare sig faderns eller moderns vilkor, blefvo de enligt de svenska rättsböckerna deremot städse fria. Man ser, att institutet är stadt under afveckling. I Norge och på Island är likväl tal om trälar och träldom ännu i det 12:te årh., i Danmark och Sverige till och med i det 14:de. Sista gången, som förordnande om trälar meddelats i Sverige, är i den stadga, som Magnus Eriksson gaf 1335 under sin eriksgata. Deri påbjöds, att den, som i Vestergötlands eller Värends lagsagor föddes af kristen man eller qvinna, aldrig skulle vara träl eller bära träls namn. Äldre föreskrifter af liknande art hafva meddelats redan förut för andra landsändar. Förbud mot att gifva sig till träl (gäfträldom) skall hafva utfärdats redan af Birger Jarl. I privaträttsliga urkunder omtalas, på ett undantag när (Arno d. 2 Juni 1304), ej träldom såsom bestående efter det 13:de årh:s slut.
Att träldomen i Sverige ej aflöstes af lifegenskapen, berodde derpå att länsväsendet, som framkallade lifegenskapen och för öfrigt gaf denna en vida större utbredning, än träldomen haft, ej vann något verkligt rotfäste i vårt land. Hos oss trädde det fria tjenstehjonsförhållandet och landboförhållandet i socialt och ekonomiskt hänseende närmast i träldomens ställe. Men de stadganden, som utfärdades med afseende å ej blott tjenstehjon och landbönder, utan äfven den sjelfegande bondeklassen, voro visserligen en längre tid påverkade af de rättsgrundsatser och bestämmelser, som i utlandet tillämpades beträffande lifegne. -- Se i ämnet vidare M. Calonius: »De prisco in patria servorum jure», (1780, »Opera omnia», II, sid. 129--344), öfvers. af J. W. Liffman (»Om de forna trälarnes rätt i Swerige»). A. W.
Trälhafvet, fjärd af Östersjön, n. om Vaxholm, begränsad i n. af Åkers sockens fastland samt i s. af Resarön, Skarpön och Värmdön. Öfver fjärden gå stora segellederna från Stockholm åt norr och öster.
Trämassa. Se Papper. -- Antalet svenska trämassefabriker 1890 utgjorde 75 (med ett tillverkningsvärde af 8,378,289 kr.). Denna fabriksgren har blifvit en af Sveriges storindustrier.
Trämosaik. Se Intarsia, Marketeri och Mosaik.
Träna l. tränera (Eng. train, af Lat. trahere, draga), egentl. uppfostra, utbilda, uppöfva, dressera, göra företrädesvis skicklig till något slags ansträngning; genom särskild behandling och vård utbilda hästar till kapplöpning; göra idrottsmän dugliga till deltagande i sporttäflingar genom att hålla dem till metodiska andhemtningsoch springöfningar, muskelmassage, bad samt en noga afpassad mat- och dryckesordning. »Träningen» (träneringen) af såväl kapplöpningshästar som sportsmän ledes vanligen af särskildt utbildade tränare.
Träne, socken i Kristianstads län, Gärds härad. Areal 4,454 har. 1,503 innev. (1890). T. bildar med Djurröd ett regalt pastorat, Lunds stift, Gärds kontrakt.
Träng (Fr. train, egentl. gång, tåg, följe, af Lat. trahere, draga). 1. Jernvägståg, bantåg. Se Jernvägar, sp. 1,161. -- 2. Krigsv., sammanfattningen af alla de fordon, med tillhörande personal, hästar och materiel, med hvilka en armé är utrustad för fortskaffandet af sina förnödenheter och för tillgodoseendet af sina behof. Trängen (hvars äldre svenska namn var tross, se d. o. 2) delas i tvänne stora hufvudgrupper: truppträngen och stora trängen. Truppträngen är fördelad på de olika truppafdelningarna, regementena o. s. v. och innehåller de förnödenheter, som dessa behöfva under strid och efter dagsarbetets utförande. Den delas i sin ordning i stridsträng, hvilken omedelbart åtföljer trupperna och innehåller förbandspersedlar, ammunition och verktyg, samt bagageträng, hvilken under marsch har sin plats ett stycke bakom truppkolonnerna (vid marsch bakåt framför de samma) och innehåller reservpersedlar, lägerförnödenheter, proviant, officerarnas bagage o. s. v. Stora trängen utgöres af sjelfständigt organiserade truppafdelningar, hvilka stå omedelbart under befälhafvarna för de större enheterna (fördelningar eller armékårer) och hafva till uppgift att fortskaffa och till trupperna framföra de förnödenheter, som erfordras för deras vidmakthållande i krigsdugligt skick. Stora trängen består af tvänne delar: ammunitionskolonnerna och allmänna trängen. Ammunitionskolonnerna mobiliseras af artilleriet och framföra ammunition såväl för artilleriets som för de med eldhandvapen väpnade truppernas behof. Allmänna trängen vid en arméfördelning står under en särskild chef, trängchefen (med trängstab) samt sönderfaller i sjukvårdsträng, sjukvårdskompanier (för förbandsplatsers upprättande på slagfältet) och flyttande sjukhus (för den första vården af sjuka och sårade), förplägnadsträng, med proviant-, furageoch boskaps-kolonner för lifsmedels framförande, och hästdepoter. Vid en svensk arméfördelning med omkr. 14,000 man skall af stor träng finnas 1 ammunitionskolonndivision med 2 artilleri- och 2
Källa: Project Runeberg ·
