Sida 534
Tychonius ...
tyfoidfeber (af tyfos och eidos, form, art), nervfeber, är en akut infektionssjukdom, som med den största grad af sannolikhet antages vara förorsakad af en specifik bacill, som är påvisad i inre organ från i sjukdomen aflidna samt i tarmuttömningar och t. o. m. i blod från patienter. Sjukdomen uppträder dels i enstaka fall, dels såsom epidemier, hvilka man ofta nog lyckats hänföra till föregående fall af tyfoidfeber. Ingångsporten för bacillen eller dess sporer anses vara tarmen, dit de införas med dricksvattnet eller födoämnena, särskildt mjölk, eller också efter att på något sätt, t. ex. med den inandade luften, hafva transporterats till munhålan. Det surt reagerande maginnehållet kan möjligen förstöra sjukdomsfröet, hvaremot tarmen med sin alkaliska reaktion erbjuder en lämplig jordmån för bacillens förökning. Bacillen slår sig ned förnämligast i tarmens lymfkörtelapparat, sprider sig derifrån till öfriga inre organ och inkommer i blodet. I tarmen åstadkommas karakteristiska sår, hvilka kunna gifva upphof till farliga blödningar samt till genombrott å tarmväggen. Inkubationstiden, d. v. s. tiden, som förflyter från bacillens införande i kroppen till symtomens framträdande, anslås till 2--3 veckor. Efter några dagars allmänt illamående (prodromstadiet) utveckla sig småningom symtomen under 1:sta veckan (initialstadiet), ständigt stigande feber, torr, belagd tunga, svår hufvudvärk och tilltagande omtöckning af medvetandet. I 2:dra veckan befinner sjukdomen sig vanligen på sitt höjdstadium: febern är hög, till typen vanligen kontinuerlig, mjelten är ansvälld, diarré inställer sig med öppningar af karakteristisk, ljusgul färg, och å bålen uppträda små, ljusröda näckar (roseola typhosa). För sjukdomen ganska kännetecknande är det tillstånd af dåsighet, hvari patienten ständigt befinner sig, och hvarur han vanligen endast med svårighet kan väckas. Ofta inställer sig äfven yrsel. Dessa svåra symtom från det centrala nervsystemets sida, hvilka också gifvit upphof till benämningen »nervfeber», antagas vara förorsakade af en förgiftning med vissa alkaloidliknande ämnen, som alstras under bacillens utveckling. En särskild fara medför detta dåsighetstillstånd derigenom att patienten derunder lätt råkar att inandas skadliga ämnen, som i luftvägarna gifva upphof till nya sjukdomsprocesser. Liggsår uppkomma lätt, i synnerhet om patientens skötsel försummas. Den 3:dje veckan anses vara den farligaste, så till vida att de svåra komplikationerna tarmblödning och genombrott å tarmväggen vanligen infalla under densamma. I vanliga fall börjar sjukdomen under den 4:de veckan att gå tillbaka. Det karakteristiska är, att febern sjunker småningom (lysis). Under tillfriskningsstadiet utveckla sig stundom såsom följdsjukdomar nevralgier och förlamningar af enskilda muskler. Tromb-bildning i nedre extremiteternas vener ger under detta stadium ofta anledning till ansvällning af det ena benet, hvilken dock snart går tillbaka. Behandlingen afser i främsta rummet ordnandet af dieten. Patienten bör få kraftig föda, men i flytande form: således mjölk, buljong med ägg, s. k. biff-te, kaffe, te, chokolad, vin och konjak. Under tillfrisknandet känner patienten vanligen liflig hunger, men han måste fortfarande vara försigtig med dieten. Ett dietfel medför i regeln stegring af temperaturen. Då patienten ligger dåsig, måste huden tvättas och läget i sängen ombytas till undvikande af liggsår. Munhålan bör rengörasr då den sjuke är för slö att göra det sjelf. I början af sjukdomen föreskrifves vanligen kalomel. Febern har man sökt påverka med flere antipyretiska medel. Sjelfva sjukdomsförloppet ändras dock ej derigenom. Kalla bad eller tvättningar användas med fördel, dels såsom temperaturnedsättande, dels till hudens skötsel. Derjämte uppiggas patienten derigenom, och de faror, som dåsigheten medför, motverkas. -- Mortaliteten angifves vara 10 proc. -- 2. Typhus exanthematicus, fläcktyfus, fläckfeber, är en akut infektionssjukdom, som liknar tyfoidfebern deri att den förlöper med svåra symtom från det centrala nervsystemet (dåsighet, yrsel), men skiljer sig från densamma genom feberförloppet. Temperaturen stiger nämligen hastigt (ofta under frossbrytning) och faller vid sjukdomens upphörande äfvenledes hastigt (crisis). Sjukdomen åtföljes af ett fläckigt hudutslag (exanthema), med större fläckar än vid tyfoidfebern. Dödligheten uppgifves vanligen till 6--7 proc., men kan stiga till 20 proc. De flesta epidemier, som gått under namnen hungertyfus, krigstyfus, lasarettsfeber o. s. v., äro att hänföra till denna tyfusform. Om densamma se vidare Fläcktyfus. -- 3. Typhus (l. febris) recurrens, »återfallsfeber», hor äfvenledes till de akuta infektionssjukdomarna. Den förorsakas af en spirill, som man med mikroskopet lätt upptäcker i blodet under sjukdomsanfallen såsom fina, smala trådar, befinnande sig i en mycket liflig rörelse. Sjukdomen är direkt kontagiös. Om densamma se vidare Febris recurrens. J. E. J-n.
Tyfös (Nylat. typhosus, Fr. typhiqué), som har karakter af tyfus; förorsakad af tyfus.
Tygelsjö, socken i Malmöhus län, Oxie härad. Areal 1,273 har. 797 innev. (1890). T. bildar med Vestra Klagstorp ett regalt pastorat i Lunds stift, Oxie kontrakt.
Tyghus (af tyg i den äldre betyd, af råämne, redskap, krigsmateriel; T. zeughaus), ursprungligen förvaringsplats för artilleripjeser, numera kollektivbenämning på byggnader, som tillhöra artilleriet, och i hvilka artillerimateriel och handvapen förvaras. Förenas härmed verkstäder för tillverkning och reparation af krigsmateriel, kallas tyghuset vanligen arsenal. I Sverige nyttjas dock ingendera af dessa benämningar, utan i stället Tyg-, ammunitions- och gevärs-förråd. Se Artilleriförråd och Förråd.) -- »Artillerigården» i Stockholm motsvarar till en viss grad hvad man menar med arsenal. Den innehåller tyg- och gevärsförråd för armén samt reparationsverkstäder och derjämte ett intressant historiskt Artillerimuseum, tillkommet på generalfälttygmästaren frih. C. V. G:son Leijonhufvuds initiativ och ordnadt på ett särdeles utmärkt sätt af
Källa: Project Runeberg · ·
