Sida 540
Tyngdlag ...
Typologi (af Grek. typos, se Typ, och logos, lära). Se Typik.
Typometer (af Grek. typos, se Typ, och metron, mått), gemensamt normalmått för boktryckeri-stilar (typer). -- Typometri, sättning och tryckning af kartor på typografisk väg. Numera är det vanligen endast plankartor, som framställas i boktryck, medan man för större och vackrare kartor har att tillgå zinkografi, kemitypi och fotolitografi.
Typoskop (af Grek. typos, se Typ, och skopein, se), fys., kallar Emsmann ett af honom 1861 uppfunnet kaleidoskop (se d. o.), utmärkt för den rikedom af vackra mönster, som detsamma lemnar.
Typoteter (af Grek. typos, typ, och tithenai, sätta), benämning på en af den svenske ingeniören A. Lagerman under 1880-talet uppfunnen och förbättrad sättmaskin (se d. o.) l. hjelpmaskin för sättning af boktryckerityper. Genom typoteter möjliggöres en vida (tre gånger) snabbare sättning än den för hand. I den lilla apparatens tratt nedplockar sättaren (med bägge händerna), så snabbt han hinner, typerna i den ordning manuskriptet angifver, och derifrån föres typ efter typ ned i sjelfva maskineriet, gripes af små tänger, vändes af dem rätt, ifall den kommit upp och ned, samt föres vidare ut på sin plats i den halfcirkelformiga typrännan. Der framskrider stilraden alltjämt och afdelas medelst mässingsbitar i lämpliga rader, hvilka vid rännans slut avtomatiskt öfverflyttas till sättskeppet. Till uppfinningen hör vidare en särskild, ytterst sinnrik mekanism för radernas »utslutning».
Typotherium l. Mesotherium, zool., utdödt däggdjursslägte, af hvilket ganska fullständiga lemningar blifvit upptäckta i pleistocena lager i närheten af Buenos Aires. Det företer egenskaper, som dels äro kännetecknande för hofdjuren och bland dessa företrädesvis Toxodontia (se d. o.), dels häntyda på slägtskap med gnagarna, särskildt med hardjuren. Genom förekomsten af fyra framtänder i underkäken skiljer det sig dock från alla gnagare. L-e.
Typotius, Jakob, lärd, statsoffer, föddes i Diest, Brabant (Belgien), studerade vid universitetet i Louvain, mest juridik, besökte sedermera flere andra universitet, hufvudsakligen i Italien, samt slog sig slutligen ned i Würzburg. Pontus De la Gar di e, på återväg från Italien, sände i början af 1578 T. i sällskap med en kapten från Augsburg till Sverige, man vet ej af hvilken anledning. I Stockholm blef T. straxt konung Johans handsekreterare. Till en början räknades T. af den då nyss anlände Possevino till det katolska partiet, som just då ifrigast bemödade sig att föra Johan öfver till fullständig katolicism; men snart befanns, att T. fastmer var anhängare af konungens förmedlingbförsök. Ja man beskyllde honom t. o. m. för att »bakom konungens rygg och dock i hans namn hafva skrifvit flere hotande bref till Rom», i hvilka fordrades, att man skulle gå in på konungens förslag. Emellertid råkade T. i ovänskap med sin förre gynnare De la Gardie, blef i Juni 1581 fängslad och dömdes för svåra, obevisade beskyllningar mot denne konungens gunstling till lifstidsfängelse. Det ar ännu ej fullt utredt hvari dessa anklagelser skulle hafva bestått. T. fördes till Åbo, der han satt fängslad några år, och flyttades sedan till Tavastehus. Under sin länga fängelsetid författade han flere moraliska och politiska arbeten, men klagar i ett bref af 1584 öfver hård medfart. Knappt var Johan död och Sigismund anländ, förrän T. frigafs. Han uppträdde vid begrafningen i Upsala med ett improviseradt latinskt loftal, som sedan i bearbetad form utgafs: Regis Johannis III laudatio funebris (1594). Äfven vid Sigismunds kröning höll T. ett tal, Oratio inauguralis (s. å.), i hvilket några mindre välbetänkta yttranden förekomma. Han utgaf dessutom s. å. Oratio genethliaca, riktadt till drottning Anna. Efter konungens afresa qvarstannade T. till midten af 1597, sysselsatt med utgifvandet af några arbeten: De fortuna (1595), De justo seu de legibus (s. å.) och De salute reipublicae (s. å.). Vid sin afresa besökte T. Danmark och kom omsider till Prag, der han såsom historiograf trädde i kejsar Rudolfs tjenst. Der utgaf han Orationes turcicae III (1598) samt arbetade på texten till ett stort praktverk af Oct. de Strada, Symbola divina et humana, af hvilket två af honom författade delar utgåfvos 1602. I Prag uppsatte han (1600) äfven, på begäran af spanska sändebudet, sin bekanta berättelse Notes de regno Sueciae (1605; i 2:dra uppl., 1606, kallad Relatio historica de regno Sveciae et bellis civilibus atque externis; omtryckt 1678). Denna skrift, upptecknad ur minnet, har obilligt tadlats af några historieskrifvare. I Sverige satte man sådant värde på, densamma, att konung Karl IX ej blott lät Andr. Bureus öfversätta den (1608), utan äfven åberopade den i en offentlig handling. Skriften är bitter egentligen blott mot De la Gardie. T. afled i slutet af 1601 eller i början af 1602. -rn.
Typ-teori. Se Kemi, sp. 595.
Tyr. Se Ty.
Tyra (modern, men oriktig form för Tyre, Isl. Þyri), danska furstinnor. 1. T., enligt Saxo en engelsk konungadotter, enligt isländska källor dotter af en sönderjylländsk jarl Harald, var förmäld med den danske konungen Gorm den gamle (död omkr. 940) samt moder till Knut Dana-ast och Harald Blåtand. Hon prisas i sagorna mycket för sin klokhet och andra utmärkta egenskaper, hvarför hon fick tillnamnet Danebod (Danabot, d. v. s. »danskarnas prydnad»). Äfven tillskrifves henne uppförandet af fästningsvallen Dannevirke (ämnet för L. Koks bekanta sång »Danmark dejligst vang og vænge»). Till sin drottnings minne reste Gorm en sten, som ännu är i behåll och utgör en af de märkliga runstenarna i Jellinge (se d. o.). -- 2. T., den föregåendes sondotter, dotter af konung Harald Blåtand och syster till Sven Tveskägg, var först gift med den svenske prinsen Styrbjörn, sedan, mot sin vilja, med den vendiske konungen Burislev, som hon öfvergaf kort efter bröllopet för att äkta den norske konungen Olof Tryggvesson. Denne sistnämnde förmådde hon att draga till Venden,
Källa: Project Runeberg ·
