Sida 59
Tetschen ...
eröfring bidrog han med råd och dåd. Efter att midt i vintern hafva rensat Neu-Brandenburg från österrikarna var han åter med sitt regemente en af de förste på vallarna vid Demmin, då det eröfrades (Febr. 1631). Under den derpå i April följande belägringen af Frankfurt a. d. Oder sårades T. vid konungens sida af en kula i armen, hvilket dock ej hindrade honom att kort derefter bidraga till den framgångsrika utgången af denna stads belägring. Sedan T. lyckats tillföra konungen ansenliga förstärkningar i lägret vid Werben, der han med sina musketerare gjorde de vigtigaste tjenster i striderna med Tilly, följde han Gustaf Adolf på det ryktbara tåget till Breitenfeld. Natten före slaget (6--7 Sept. 1631) sof konungen i en vagn jämte tre sina utmärktaste officerare. De voro Horn, Banér och T. I sjelfva slaget hade T. fått sig anförtrodt befälet öfver centern, bestående af Gula, Blå och Röda brigaderna. När han emellertid under stridens lopp skulle utföra en konungens order, dödades han af en kula. Utan tvifvel var T. ett af de mest lefvande fältherreämnena i Gustaf Adolfs skola, ehuru han aldrig hann den militära grad, hvartill konungen en gång utsett honom. P. S.
Teufelsbrücke [tö'j-], »Djefvulsbron», bro öfver Reuss på S:t Gotthardsvägen i schweiziska kantonen Uri, 1,400 m. öfver hafvet, 2 km. s. om stationen Göschenen på S:t Gotthardsjernvägen. Bron, som byggdes 1830, går med en 8 m. lång granitbåge öfver floden, som i en rad skummande fall störtar genom den djupa klyftan Schöllenenschlucht. Omkr. 6 m. nedanför denna bro ligger den gamla, nu ej mer begagnade bron, tillhörande den forna gångstigen. Något högre upp ligger Urner-loch, en genom klippan sprängd tunnel, förr mycket beundrad.
Teuffel [tö'jfel], Wilhelm Sigismund, tysk filolog, f. 1820. d. 1878 såsom professor i klassisk filologi i Tübingen, öfversatte Persius, Juvenalis, Catullus, Tibullus m. fl. latinska skalder, skref literära monografier öfver bl. a. Horatius, Sallustius och Tacitus, utgaf textupplagor af grekiska dramer m. m., men är mest känd genom sitt arbete Geschichte der römischen literatur (1868--70; 4:de uppl. 1881--82), hvilket skattas högt af filologer.
Teurgi (af Grek. theos, gud, och ergon, gerning, sysslande), åstadkommande af magisk förbindelse med välgörande gudamakter eller andar (jfr Magi); hos nyplatonikerna den förmenta konsten att (genom åkallan o. s. v.) förmå gudomen nedstiga i själen och der skapa ekstas. -- Teurg, andebesvärjare, trollkarl.
Teusina (F. Täyssinä, R. Tiavzino), by uti Ingermanland, på floden Narovas högra strand, straxt nedanför staden Ivangorod. Vid T. slöts d. 20 Jan. 1593 fördrag om ett tvåårigt stillestånd emellan Sverige och Ryssland. Der slöts äfven, d. 18 Maj 1595, fred mellan nämnda makter, hvarvid bl. a. ryssarna afstodo från alla anspråk på Estland och rätten att uppbära skatt af lapparna »från Österbotten allt intill Varangerfjord» och svenskarna återlemnade Keksholms slott och län samt andra eröfringar på ryskt område. Af stor vigt blef freden för regleringen af den finsk-ryska gränsen. Svenska fullmäktige voro riksrådet Sten Banér, Krister Horn, Göran Boije och Arvid Stålarm, ryska knes Ivan Samsonovitj Turenin och Ostan Michailovitj Puschin.
Teuthrania (Lat. Teuthrania), namn på södra delen af det asiatiska landskapet Mysien, (se d. o.).
Teutoburgerwald [töj-], en bland ortens befolkning okänd, endast ur böcker hemtad benämning på en skogig bergssträcka i nordvestra Tyskland. Den sträcker sig från floden Diemel (bifl. till Weser) i nordvestlig riktning genom norra Westfalen, Lippe och södra Hannover med en längd af 150 km. och 7--12 km. bredd till trakten ö. om Rheine. Dess högsta punkt är Völmerstoot (465 m.). Vestra delen består af kullar af 250--150 m. höjd, endast bevuxna med magra ljungväxter, hvaremot berget för öfrigt är bevuxet med vacker löfskog, företrädesvis af bok. T. består af olika afdelningar af trias, jura och krita. Bergssträckningen, som bland befolkningen ej har något gemensamt namn, indelas i Egge, sydöstra delen, Lippischer wald l. Osning, mellersta, samt Ravensberg-, Osnabrück- och Tecklenburgbergen, nordvestra delen. Namnet T. är hemtadt från Tacitus, som i sina »Annales» talar om »Teutoburgiensis saltus» vid Ems och Lippe, der Varus med sina legioner 9 e. Kr. fann sin undergång (se Arminius). Platsen för tilldragelsen kan ej fullt bestämmas. Först efter frihetskrigen mot Napoleon blef benämningen vanlig i geografiska böcker.
Teutomani (af Teut, ett binamn på germanske guden Tuisco, och mani), urtyskhet; öfverdrifven förkärlek för allting tyskt.
Teutonerna (Lat. teutoni) voro ett sannolikt germanskt folk och stamfränder till cimbrerna (se d. o.). Den teutonska folksvärm, som från Östersjöns sydliga stränder trängt söderut och i Gallien 103 f. Kr. förenat sig med cimbrerna, men sedan skilde sig från dem, blef af Marius tillintetgjord vid Aquae Sextiae 102 f. Kr. R. Tdh.
Tevere (il T.). Se Tiber.
Teverone. Se Anio.
Tewfik (Muhammed T.), kediv af Egypten, född 1852, är son af kediven Ismail och erkändes 1866 såsom dennes presumtive efterträdare af turkiske kejsaren. 1879 trädde han efter Nubar pasjas fall för några veckor i spetsen för ministèren, utropades sedermera till kediv, då Ismail d. 26 Juni s. å. tvungits att abdikera, samt erkändes såsom sådan genom fermanen af d. 8 Aug. Egypten har under T:s regering hemsökts af stora politiska vidrigheter, såsom Arabi pasjas uppror (1881--82) och mahdins resning (sedan 1882), som medfört förlusten af Sudan, Darfur och Kordofan, och kediven har kommit i allt större beroende af vestmakterna, företrädesvis England. T. är sedan 1873 förmäld med prinsessan Emineh (f. 1859), en dotter till prins Hamij pasja, och har med henne 2 söner (Abbas, f. 1874, och Muhammed Ali, f. 1875) och 2 döttrar.
Källa: Project Runeberg ·
