Sida 632
Udall ...
orten i landet och vid sjön Tanganjika är hamnen U., som egentligen består af två delar: det arabiska Ugoi och det af infödingar (bantu-negrer) bebodda Kauele, och är medelpunkt för liflig elfenbenshandel. Vid Burtons och Spekes besök 1858 hade platsen endast några eländiga hyddor. Stanley, som der d. 28 Okt. 1871 anträffade den såsom död ansedde Livingstone, uppskattade folkmängden till 3,000 och Gleerup 1886 till 8,000 pers. Der finnes en engelsk missionsstation, som förvärfvat sig ett namn genom undersökningar af sjön Tanganjika.
Udo. Se Audius.
Udometer (af Lat. udare, väta, och Grek. metron, mått), nederbördsmätare. Se Nederbörd.
Udsjila. Se Audjila.
Udutar. Se Terhenetär.
Udvarhely [-helj], komitat i Siebenbürgen, på ömse sidor om Nagy-Küküllö. Areal 3,418 qvkm. 105,520 innev. (1880), till allra största delen magyarer (szekler). Det är ett skogigt högland, med hårdt klimat, hvarför befolkningens hufvudsakliga näringar äro ladugårdsskötsel och trävaruindustri. Hufvudstad är Székely-Udvarhely, vid Nagy-Küküllö, med omkr. 5,000 innev.
Uea l. Halgan, en af Loyalty-öarna (se d. o.).
Ueberlingen [yb-], stad i badiska kretsen Konstanz, vid Ueberlingensjön, nordöstra viken af Bodensjön. 4,006 innev. (1885). Kulturhistorisk samling. Bibliotek (30,000 bd). Staden, hvars hufvudnäringar äro handel, vinodling, fiske och sjöfart, har en jernhaltig mineralkälla och den bästa badanstalten vid Bodensjön.
Ueberlingen-sjön [yb-]. Se Boden-sjön.
Ueberweg [yb-], Friedrich, tysk filosof, f. 1826, blef 1862 e. o. och 1867 ord. professor i filosofi vid universitetet i Königsberg. Död 1871. Han är mest bekant för sina forskningar i logiken och hennes historia (System der logik etc., 1857; 5:te uppl. 1882), sina undersökningar rörande de platonska dialogernas äkthet och tidsföljd (prisbelönt skrift, 1861) samt framförallt för sitt särdeles goda, genom detaljerade och korrekta notiser utmärkta kompendium i filosofiens historia, Grundriss der geschichte der philosophie (3 bd, 1863--66; 7:de uppl. 1886--88). Sjelf kan han till sin ståndpunkt betecknas såsom eklektisk idealrealist. I mycket anslöt han sig till sin lärare Beneke. L. H. Å.
Uechtland [ycht-] kallades under medeltiden det af hunner och germaner ofta ödelagda området mellan Åar och Saane i nuv. schweiziska kantonerna Bern och Freiburg, gränssträckan mellan alemanner och burgunder. Benämningen har bibehållit sig till närvarande tid i namnet på kantonen Freiburgs hufvudstad: Freiburg im Uechtland (till skilnad från Freiburg im Breisgau).
Uechtritz [ych-], Friedrich von, tysk dramatiker, f. 1800, beklädde 1833--58 ett högre juridiskt ämbete i Düsseldorf och dog 1875. Hans sorgspel (Alexander und Darius, 1827; Rosamunde, 1833; Die babylonier in Jerusalem, 1836, m. fl.) präglas af en viss upphöjd enkelhet och lyrisk flygt, men ega föga af dramatiskt lif. Han utgaf dessutom lyriska dikter, ett par historiska romaner, skildringen Blicke in das düsseldorfer kunstund künstlerleben (2 bd, 1839--41) m. m.
Uecht-see [ychtse]. Se Murten-sjön.
Ueckermünde [yck-] l. Ukermünde, stad i preussiska reg.-omr. Stettin (prov. Pommern), vid ån Uecker l. Uker, 3 km. från Stettiner haff. 5,458 innev. (1885). Tegelslagerier. Staden var förr en stark fästning.
Ueland [ulan], Ole Gabriel Gabrielsen, norsk politiker, född d. 28 Okt. 1799 på gården Skaaland, Lunde socken, Stavanger amt. U. erhöll ingen annan undervisning än den dåtidens tarfliga folkskolor kunde skänka, men studerade på egen hand samt blef skollärare 1817 och sedermera klockare med obetydlig lön. Genom sitt gifte 1825 fick han gården Ueland i den närbelägna Hæskestad socken och tog efter denna gård sitt namn. År 1852 blef han länsman, men afsade sig 1855 denna post, då regeringen nekade honom rättighet att resa för att inträda i den af stortinget nedsatta jurykommissionen. 1832--68 representerade han Stavanger amt i stortinget, der han 1833 slöt sig till den bonde-opposition, som då framträdde, och hvars första sträfvan gällde införandet af en ny kommunalförfattning (»formandskabs»-lagarna). U. blef snart en af oppositionens mera framstående ledare. Han var den förste representanten för den specielt vestländska politiken, och trots hans obestridliga begåfning bar hans politiska uppträdande alltid prägeln af de små förhållanden, hvarunder han lefvat i sin hembygd. Sedan formandskabslagarna sanktionerats (1837), blef U. den förste ordföranden i sin hembygds formandskab. Den opposition U. representerade var väsentligen konservativ, i synnerhet när det gällde förändringar i grundlagen, och hyllade sparsamhetssystemet. Särskildt under de första stortingen hade han och hans meningsfränder alltid skäl tillhands såsom sparsamhetsvänner. På stortinget 1836 försäkrade U. sålunda, att »den store generalen Bonaparte» aldrig lagt synnerlig vigt på artilleriet, utan städse betraktat detsamma som ett mindre vigtigt vapen. Något statsekonomiskt eller politiskt system hade han aldrig, och i fråga om tullskydd eller frihandel visade han sig mycket vacklande, men han lärde mycket med tiden och var vid sin död i många stycken en helt annan man än förut. På sista tiden förlorade han också en del af sitt inflytande, ehuru hans prestige syntes oförminskad. År 1865 blef han medlem af unionskomitén och deltog i alla dess arbeten. Komitéförslaget, hvari han ansåg sig hafva väsentlig del, skattade han mycket högt, men kom icke till att försvara detsamma i stortinget, emedan han dog d. 9 Jan. 1870, omedelbart före valen. Hans bortgång inträffade vid en vigtig vändpunkt, och de ledare, som togo arf efter honom, hade helt andra politiska synpunkter. Då U. å ena sidan var konservativ, å den andra oppositionel, följde deraf, att han åberopades såsom stöd för mycket skilda meningar. Flere af hans söner hafva varit stortingsmän, men icke spelat någon större rol. Y. N.
Källa: Project Runeberg ·
