Sida 714
Upland ...
kanal står i förbindelse med Ortalaviken och Singöfjärden, genom hvilka vatten Björkön och Väddölandet samt Singön äro skilda från fastlandet. Sistnämnda fjärd har i n. v. sin fortsättning i Granfjärden. Från Bottniska viken inskjuta Löfstafjärden och Öregrundsgrepen, som från fasta landet skiljer Gräsön. -- Landskapet företer i sin södra del vid dess många fjärdar, vikar och sund en stor mångfald af synnerligen natursköna nejder. Den inre delen deremot är i allmänhet mindre tilltalande, ty om ock Uplandsslätten l., såsom den efter sitt läge omkring staden Upsala benämnes, Upsalaslätten är mycket bördig och på flere ställen väl bebyggd, så är den dock mycket enformig, och hvad beträffar landet i n. och n. ö., som ock är flackt och derjämte flerestädes sumpigt, stenigt och oländig, saknar det i allmänhet alla de behag, som göra en trakt vacker. -- Landskapets vapen är det gyllene riksäplet i rödt fält med hertiglig krona. K. S. E. E.
U:s folkmål höra väsentligen till den medelsvenska gruppen af skandinaviska mål, med tungspets-r och »tjockt» l och öfriga af dem beroende »tjocka» ljud, förlust af slutande -n och -t, pret. i 1:sta konjug. utan ändelse (kallä = kallade o. s. v.). Om de norrländska målen påminna: förmjukning af k och g i ändelser, t. ex. vettji, vecket, skojin, skogen, länji, länge, upplösning af r före k, p, t, t. ex. tjörska, kyrkan, törsp, torp, forst, fort (norra Upland), -i uti ändelser: brunni, brunnit, m. m. För upländskan mer eller mindre egendomliga i förhållande till andra medelsvenska mål äro i öfrigt följande drag: ie för äldre ei: bien, ben, briett, bredt; e (motsv. gammalt e eller i) och ä (utom före r och tjockt l) sammanfalla i ett mellanljud, så att veta och väta, slet och slät uttalas med samma vokal (»uplandsrim»); a ersättes vanligen af öppet ä: värg, varg, häke, hake, kallä, kalla, -ade o. s. v.; best. plur. prestener l. prestender, presterna, flikkener l. flikköndör, flickorna, föttra l. föttren, fötterna, nettra l. nettern, nätterna, partic. pass. målade utan. böjning (1:sta konjug.), sup. brenni, döpi jämte brännt, döpt, sprikki och sprukki, frysi, frusit. Språket är i olika delar af landskapet mycket olika. Det äldre roslagsmålet, som dock nu håller på att utträngas, hade k eller kj, g eller gj qvar före »mjuk» vokal, t. ex. kikare l. kjikäre, kikare, kjellä, källa, kjöpä, köpa, skjepp, skepp, gekk l. gjekk, gick (uttalade med k- och g-ljud). Ljudet h saknas, och kommer, då rospiggen försöker använda det, lätt på orätt plats. Nomin. och ack. skiljas, när det gäller lefvande väsenden: nomin. pojke, bestämd form pojken, ack. pöjkä, pöjkän, nomin. stintä, best. f. stinta, ack. stintå, flickan. De vigtigaste källorna för kännedom om uplandsmålen äro Schagerströms »Upplysningar om Vätömålet» (i Roslagen, 1882) jämte en ordlista för samma mål (1889), båda i »Sv. landsm.» (bd II och X), samt G. Bergmans »Alundamålets formlära» (i »Sv. landsm.», XII, 1892). En äldre disputation af Wahlström är föga upplysande. Språkprof (sägner) från norra Roslagen af Vibärg i »Svenska fornminnes fören:s tidskr.» (1889). På uplandsmål finnes dessutom en mängd bröllopsgratulationer på vers, i synnerhet från 18:de årh. Lll.
Uplandslagen. Se Landskapslagar.
Uplands regemente (n:r 8) är roteradt inom Stockholms och Upsala län med en nummerstyrka af 1,200 nummer. Den verkliga styrkan uppgår till 43 officerare, 52 underofficerare och spel med underofficers grad, 10 civilmilitärer samt 1,179 korpraler, spel, volontärer och soldater. Regementets chefsstation är Upsala och dess mötesplats Polacksbacken, invid samma stad. På sin mötesplats reste regementet i Juli 1892 en minnessten med uppgift å de drabbningar, i hvilka det tagit en ärofull del. C. O. N.
Upmarck, Johan. Se Rosenadler 1.
Upmark, Gustaf Henrik Vilhelm, ämbetsman, konst- och kulturhistoriker, född i Stockholm d. 29 Febr. 1844, blef student i Upsala 1861, filos. doktor 1869 samt på hösten s. å. e. o. amanuens vid Nationalmuseums konstafdelning, andre amanuens derst. 1873, förste amanuens 1875 och intendent 1880 efter den nya organisationen af museet (se Nationalmuseum). Då stadgarna bl. a. ålägga intendenten att efter eget val vårda och bearbeta en af samlingarnas hufvudgrupper, utsåg U. dertill de förenade handteckningsoch gravyrsamlingarna, hvilkas olika delar genom hans insigtsfulla verksamhet efter vetenskapliga grunder i väsentlig mån samarbetats till ett helt med tillämpning af den erfarenhet han under en år 1872 med statsunderstöd företagen studieresa vunnit i motsvarande institutioner i utlandet. -- Då den nya konstslöjdafdelningen, som hufvudsakligen bildats genom de rika gåfvor Nationalmuseum i testamente erhållit af konung Karl XV och grefve Axel Bielke samt af Svenska slöjdföreningen, 1885 öppnades i museet, hade densammas anordning skett efter en af U. uppgjord plan. I allmänhet är den fasta organisation, som Nationalmuseum numera eger, att betrakta såsom U:s verk. Men äfven utom detsamma har han varit mycket verksam. Särskildt åt konstslöjdens främjande och åt den konstindustriella och tekniska undervisningen har han egnat sina krafter, än såsom ledamot af Svenska slöjdföreningens och Tekniska skolans i Stockholm styrelser, än såsom sekreterare i komitén för inrättande af ett museum för konstindustri och slöjd i hufvudstaden (1877) och i komitén för teckningsundervisningen (1878), än såsom öfverlärare i den högre konstindustriafdelningen i nämnda skola och såsom konservator vid Svenska slöjdföreningens museum, hvars första anordnande uppdrogs åt honom, än såsom författare och föreläsare. Den i arffurstens palats i Stockholm år 1876--77 hållna konstslöjdutställningen var i mycket hans verk, likaså den i Slöjdföreningen år 1880 anordnade textilutställningen, hvarjämte 1891 års Gustavianska utställning tillkom på hans initiativ och i honom egde ett af sina verksammaste stöd. Såsom stiftare af Gripsholmsföreningen (1889), hvars uppgift är att verka för Gripsholms slotts försättande i ett dess egenskap af nationalmonument värdigt skick, har U. väckt ett allmännare
Källa: Project Runeberg · ·
