Sida 764
Uranoskop ...
borgenärernas rätt, såväl bestämmelser som uttryck lånats från den romerska rätten. Sterbhusdelegarna hafva nämligen att företaga vissa åtgärder, vid äfventyr att de eljest drabbas af ett personligt ansvar för gälden. Först och främst få de ej skrida till skifte eller eljest behandla boet såsom sin enskilda tillhörighet, förrän de guldit all veterlig gäld. Men härförutom hafva de att inom vissa stadgade tider dels verkställa bouppteckning, dels afträda boet till konkurs. Denna sistnämnda handling förekommer under namnet urarfvagörelse. För den svenska rätten är denna benämning dock ej särdeles passande. Ifrågavarande förpligtelse hvilar ju äfven på efterlefvande make. Men honom tillkommer icke någon arfsrätt. Också undvikes i den nu brukliga lagstilen »urarfvagörelse» för det fall att det är efterlefvande make, som afträder boet till borgenärerna. Men äfven der det sker från en intestat-arfvinges sida, innebär det icke en afsägelse af arfsrätt. Skulle efter slutad konkursutredning behållning förefinnas, går denna i vanlig ordning till fördelning mellan sterbhusdelegarna. Annorledes förhåller det sig endast i den händelsen att, sedan boet afträdts, någon tillträder detsamma. För tillträdaren uppstår nämligen dermed ett personligt ansvar för gälden, och i ersättning derför befrias han från skyldighet att inför öfriga delegare i boet redovisa för den egendom, som han öfvertagit. Detta gäller dock allenast med åtskilliga undantag. Och i tillgång, som yppas efter boets tillträdande, njuta alla sterbhusdelegare sin laga rätt. -- Under vissa förhållanden är intestat-arfvinge befriad från personligt ansvar för den dödes gäld, äfven utan att det kommit till afträdande af boet. Så är åter ej förhållandet med efterlefvande make. Har egendomsaftrade dock skett af en, gäller det för alla. Dess verkan i denna del kan emellertid upphäfvas genom särskildt egendomstillträde. Detta senare kan ega rum ej blott af efterlefvande make, utan äfven af sådan testamentstagare, som fått sig tillagd rätt till andel af qvarlåtenskapen eller till det öfverskott, som efter slutlig boutredning återstår. Vid egendomstillträde eger annan sterbhusdelegare att anmäla sig till att gemensamt med den förste tillträdaren öfvertaga boet. En sådan rätt tillkommer jämväl den, som från början afträdt boet. Jfr Arfskifte, Bouppteckning, Konkurs och Undanskiftande. A. W.
Urari. Se Curare.
Urartande (degeneration), naturhist. 1. Uppkommande af afart (se d. o.). -- 2. Uppkommande af någon varietet hos djur eller växt, beroende af vissa förändringar i form och storlek, i byggnad, färg o. s. v., hvilka frambragts genom olikhet i klimat, jordmån och näring samt andra inflytanden, som dels härröra från menniskors afsigtliga åtgärd, dels verka fritt i naturen. Sådana äro de olikfärgade eller med fyllda blommor utrustade varieteterna af växter, som i vildt tillstånd äro enfärgade och enkla, sådana de med köttig, ätbar rot försedda varieteterna af vissa umbellater och kruciferer. Ett stort antal af dessa varieteter faller under begreppet »förädling», enär de äro för oss nyttigare eller angenämare än deras grundarter. Särskildt slag af varietetsbildning är bastardbildning och hybridisering (se Bastard). -- 3. Afartens eller varietetens återfall till den ursprungliga formen, hvilket hos kulturväxter och husdjur innebär ett aftagande af deras brukbara egenskaper. Sådant återfall inträder lättare, om den nya afarten icke varit tillräckligt fastslagen genom långvarigare afvel, och om i den senare generationen de yttre vilkor, af hvilka varietetsbildningen var en följd, fallit bort helt och hållet eller delvis. O. T. S.
Urat, ett gödningsämne, som beredes af torfströ, hvilket mättas med mennisko-urin, blandas med superfosfat, gips, kalisalter, ammoniumsulfat o. dyl. samt torkas i luft eller i värme. Urat innehåller 25--30 proc. fukt, i torrt tillstånd 3--4 proc. qväfve och 3--8 proc. fosforsyra. Preparatet är rikt på mullbildande ämnen och särdeles lämpligt till öfvergödning af gräsvallar och svag sädesbrodd. P. T. C.
Urban (Lat. urbanus, af urbs, storstad, hufvudstaden Rom), »städad», artig, belefvad, vettig i sätt att vara och uttrycka sig, fin, bildad, verldsmannalik. Subst. urbanitet.
Urban (Lat. Urbanus). Åtta påfvar hafva, burit detta namn:
1. U. I, den helige, 223--230. Om honom är intet med visshet kändt. Enligt en tvifvelaktig källa skall han hafva lidit martyrdöden. 2. U. II, 1088--99, var till börden fransk adelsman och hette Eudes de Lagny. Sedan han tidigt inträdt i det andliga ståndet och latiniserat sitt namn till Odo, blef han omsider arkidiakonus i Reims, derefter, sedan han blifvit munk i klostret Clugny, dettas prior och slutligen af Gregorius VII 1078 utnämnd till kardinalbiskop af Ostia. Utpräglad anhängare af det gregorianska kyrkosystemet, var han en af dem, som Gregorius föreslog till efterträdare åt sig, och han uppsattes också d. 12 Mars 1088 efter Viktor III:s död på påf estolen, en upphöjelse, som förskaffade honom många vidrigheter. Den »motpåfve», Klemens III (förut ärkebiskop Vibertus af Ravenna), som kejsar Henrik IV uppsatt redan mot Gregorius VII 1080, och som sedan, ehuru tämligen maktlös, hållit sig uppe äfven under Viktor III, gjorde nu, omgifven af ett stort och mäktigt parti, nya ansträngningar för att blifva ensam på Petri stol. Herre öfver staden Rom, höll han en synod i sjelfva Peterskyrkan, der U. bannlystes; och ehuru denne ej långt derefter lyckades sätta sig i besittning af staden, måste han snart åter fly derifrån. U. var sedan landsflyktig i tre år, 1091--93, under hvilken tid Klemens tronade i Rom. Men äfven under landsflykten verkade han oaflåtligt för sin sak. Han höll synoder i Benevent och Troia (i Italien), åvägabragte, för att stärka sin makt i Italien, äktenskap mellan den sjuttonårige hertig Welf af Bajern och den fyrtiofyraåriga markgrefvinnan Matilda af Toscana samt gjorde, för att bryta kejsar Henriks makt, gemensam sak med dennes gemål, Adelheid, och hans upproriske son Konrad. 1095 höll han en stor synod i Piacenza, der han förnyade besluten ang.
Källa: Project Runeberg · ·
