Sida 782
Urticaceæ ...
hacka, spade och sädeskorg, emblem, som tydligt hänvisa på deras egenskap af åkerbruksarbetare. K. P.
Uskela, imperielt pastorat af 2:dra kl., Bjerno kontrakt, Åbo ärkestift, Halikko domsaga och härad, Åbo och Björneborgs län, Finland. Till pastoratet hör Muurla kapell. Areal 254 qvkm. Befolkningen, finsktalande, 4,484 pers. (1890). A. G. F.
Uskoker (Slav., »flyktingar») kallades sedan början af 1500-talet de personer, som undan turkarnas våldsamheter flydde från Bosnien, Serbien och södra Kroatien in på österrikisk-ungerskt område (särskildt fästet Zengg vid Adriatiska hafvets kust samt Krain). Uskokerna, råa och tappra män, voro till stor nytta vid försvaret af gränsen mot turkarna, men foro fram med vildhet äfven emot kristna, såsom emot venezianska handelsskepp i Adriatiska hafvet. Efter ett formligt krig (»uskok-kriget») 1615--18 lyckades Venezia utverka uskokernas förflyttning från Zengg in i landet, der de bildade kärnan till den Österrikiska militärgränsen.
Uslar, Petr Karlovitj, baron, rysk språkforskare, f. 1816 på familjegodset Kurovo (Tverska guvern.), d. derst. 1875, tjenstgjorde 1837--40 som officer vid sappörbataljonen i Kaukasus, genomgick derefter militärakademien i Petersburg, tjenstgjorde 1843--44 i Sibirien och deltog i en expedition mot kirgiserna. 1845--53 var han sysselsatt med militärstatistiska arbeten öfver guvern. Tver och Vologda, deltog i ungerska fälttåget och affattade, sedan han återkommit till Kaukasus, en militärstatistisk beskrifning öfver guvern. Erivan. Han deltog äfven i 1855--56 års krig i Asien. -- Sedan U. 1858 fått kejserlig befallning att skrifva Kaukasus' historia, egnade han sig uteslutande åt undersökningen af de kaukasiska språken, om hvilka man förut i den lärda verlden visste ganska litet. Fr. o. m. 1861 utkommo efter hand i litografiskt öfvertryck af honom författade redogörelser för abchasiska, tjetjensiska, avariska, lakska (l. kasikumykiska), hyrkaniska och kyriniska språken. För vetenskapen blefvo dessa arbeten egentligen dock tillgängliga först i A. Schiefners tyska bearbetningar i ryska vet.-akad:s »Mémoires» (T. VI--XX). Äfven om en del andra språk i Kaukasus har han lemnat mer eller mindre utförliga notiser. U. ville endast hafva sina skrifter ansedda som material för språkforskare ex professo, men han egde sjelf icke blott säker blick för de olika språkens egendomligheter, utan äfven korrekta vyer öfver språklifvet i det hela. Vetenskapen har honom att tacka för nästan allt hvad den nu känner om de egentliga s. k. Kaukasusspråken, hvilka icke äro beslägtade med några språk utom Kaukasus och äfven sins emellan äro så skilda, att det åtminstone är högst osäkert, om de äro genealogiskt förbundna. Bland hans öfriga arbeten må nämnas ett omfattande arbete om Kaukasus' äldre historia: Drevnjeisija skazanija o Kavkaze (Tiflis, 1881). U. arbetade jämväl för de Kaukasiska stammarnas bildning, verkade för skolors inrättande, skref abc-böcker (med för ändamålet apterade ryska alfabet) och kan gälla som Dagestans civilisator. Först på den af U. beträdda vägen kunde Rysslands nya undersåtar efter hand emanciperas från den muselmansk-arabiska bildningen och komma Ryssland närmare. I tjensten avancerade U. till generalmajor i kaukasiska generalstaben. Hans arbeten utgifvas nu på bekostnad af kaukasiska skoldistriktets styrelse i en samlad upplaga under titeln Etnografija Kavkaza (hittills 4 delar, 1887--90). Lll.
Usmaiten, sjö i nordvestra delen af Kurland, har en areal af 41 qvkm. Den omsluter fyra öar (4,5 qvkm.), af hvilka den största är Frischholm och den märkligaste Moritzholm, der grefve Morits af Sachsen, af ryska regeringen 1727 befalld att lemna Kurland, sökte skydd och beredde sig att hålla stånd mot en rysk armé. Spår af gamla befästningar synas ännu.
Usman, stad i ryska guvern. Tambov, vid Usman, biflod till Voronesj (Dons flodområde), och vid jernvägen Koslov--Voronesj. Omkr. 8,000 innev. Talgsjuderier, tobaks- och tvålfabriker, garfverier.
Usnea barbata Hoffm., skägglaf, bot., är en heteromer askolichen, d. v. s. att gonidierna (algerna) ligga samlade i ett särskildt lager mellan »barken» och »märgen» (se Lichenes) i den buskformiga, i trådformiga, gröfre eller finare, ojämna grenar starkt upplösta lafbålen, som å de ställen, från hvilka många grenar utgå, uppbär skålformiga apothecier (sporgömmeorgan), hvarest sporerna bildas i särskilda sporsäckar (asci) på samma sätt som hos Ascomycetes l. sporsäcksvamparna. Skägglafven har sitt namn deraf att den i torrt väder askgrå lafven är snarlik ett tofvigt, grått skägg, der den hänger ned från stammar och i synnerhet från grenar, företrädesvis hos gamla bortdöende eller döda granar. Under fuktig väderlek drager skägglafven något åt gröngrått. Skägglafven var fordom officinel under namnen herba musci barbati l. barba arbarum och var på grund af sin bittra, toniserande smak använd såsom ett bröstmedel, särskildt mot kikhosta, samt äfven mot blodflöden. Flere andra Usnea-arter voro använda på liknande sätt. O. T. S.
Uso. Se Usance. -- Uso-tara. Se Tara.
Uspallata [-palja'-]. Se Aconcagua.
Uspenskij, Gljeb Ivanovitj, rysk författare, f. 1840 i Tula, fick -- under mycket ogynsamma yttre omständigheter -- sin elementarbildning i Tulas och Tjernigovs gymnasier samt studerade sedan vid Petersburgs och Moskvas universitet. Intill sitt 20:de år hade han, enligt egen uppgift, aldrig haft en glad dag. Hans literära verksamhet började 1866 (i »Sovremennik») med en serie skisser ur den fattigaste stadsbefolkningens lif: Nravy Rasterjajevoi ulitsy. U. framträder redan der som fullblodig naturalist med djupt pessimistisk uppfattning, som blott i en viss humor får någon dager. Materialet har han i sin egen lifserfarenhet. En grad högre upp på samhällets skala, men alltjämt bland underklassen rör sig Razorenije (Bankrutt), som behandlar företeelser under öfvergången från »l'ancien régime» till reformernas tid. Bankrutt göra för resten
Källa: Project Runeberg ·
