Sida 136
Zion ...
vendiskt ursprung (Chytawa) och fick stadsrättigheter af Ottokar II af Böhmen.
Zittel. 1. Karl Z., tysk teolog af frisinnad riktning, f. 1802 i Schmieheim, Baden, d. 1871 såsom förste kyrkoherde och stiftsdekani Heidelberg, invaldes 1842 i badenska Andra kammaren, hvars upplösning i Febr. 1846 var en följd af hans motion om religionsfrihet till förmån för tysk-katolikerna. I tyska nationalförsamlingen i Frankfurt a. M. 1848 var Z. ombud för kretsen Karlsruhe. Han försvarade samvetsfriheten i Badens unerade kyrka genom sin skrift Der bekenntnisstreit in der protestantischen kirche (1852) och medverkade dertill att det med Rom 1859 afslutade konkordatet förkastades af landtdagen, hvarigenom det hierarkiska partiet öfvervanns. Z. inlade äfven förtjenst om den förträffliga kyrkoförfattningen af 1861 och stiftandet af protestantföreningen 1863. — 2. Emil Z., tysk teolog, den föregåendes son, f. 1831, sedan 1874 dekan i Karlsruhe, har i försonlig anda verkat för vidmakthållandet och utvecklingen af den badenska unerade kyrkans frisinnade karakter. Han har författat bl. a. de smärre skrifterna Entstehung der bibel (1872; 5:te uppl. 1891), Bibelkunde (1873; 10:de uppl. 1890) och Luther von 1483–1547 (1883) samt utgifvit »Familien-bibel des Neuen testaments» (1880–86). — 3. Karl Alfred von Z., tysk paleontolog, den föregåendes broder, f. 1839 i Bahlingen vid Freiburg im Breisgau, var först assistent vid Hofmineralkabinettet i Wien samt blef 1862 professor i mineralogi i Karlsruhe och 1866 professor i paleontologi i München. Z. deltog såsom geolog i Rohlfs' expedition till Libyska öcknen 1873–74 och har utgifvit en stor mängd vigtiga arbeten, bl. a. öfver Gosau-bildningarnas bivalvfauna, Tithon-etagens fauna, Solenhofens reptilier samt Libyska öcknens geologi och paleontologi. 1876 började han utgifva en ännu ej afslutad omfattande Handbuch der paleontologie, hvaraf nu (1894) 4 band utkommit (ett, af Schimper och Schenk, behandlar växterna; de öfriga tre äro af Z.). 3. B. L–n.
Zitter-ring, citter-ring. Se Bottenstock.
Zittra, cittra. 1. Musikt. Se Cittra. — 2. Skeppsb. Se Bottenstock.
Zittwer-rot, rhizoma (l. radix) zedoariae, farmak., erhålles af Curcuma zedoaria Rosc., äfven kallad C. Zerumbet Roxb. (men icke att förvexla med Zingiber Zerumbet Rosc., som lemnar s. k. »vild ingefära»), och förekommer i skogarna kring Kalkutta och på Java. Zittwer-rotens moderväxt hör likasom ingefärans till Zingiberaceae Rich., den förnämsta familjen bland de bekanta s. k. »kryddliljorna» (Scitamineae R. Br.). I droghandeln förekomma 2 slag af zittwer-rot: lång och rund. Den långa roten erhålles genom klyfning långs efter i 2 eller 4 stycken af de sido-rotstockar, hvilka utväxa från den lökformiga midtstocken. De klufna styckena hafva långsträckt och kantig form och förete ärr efter afskurna birötter. Deras längd vexlar mellan 2 och 5 cm. De äro tämligen tunga, träaktiga, täta och fasta samt delvis skalade och der visande en svag ljus-rödaktig anstrykning. De ställen, som hafva den korkartade barken qvar, förete invändigt en grå eller brunaktig färg och en nästan vaxglänsande snittyta. Lukten är kamferlik, smaken bitter, skarp, kryddartad. De flesta cellerna äro rika på stärkelse, som består af långsträckta, nästan spolformiga celler, hvilkas sekundära aflagringar synas under mikroskopet såsom bågböjda streck, gående tvärs öfver cellen från den ena kanten till den andra. Derimellan träffas celler, som innehålla flyktig olja med brännande, kamferliknande smak och lukt. Till dessa bidraga äfven ett kryddartadt, bittert mjukharts och extrakt. Den runda roten erhålles genom sönderskärande tvärs öfver af sidorotstockarna i rundade segment, af hvilka de yttersta hafva en yta kullrig, men mellansegmenten plana å båda sidor. Ainslies uppgift att rund zittwer-rot skulle erhållas af Kaempferia rotunda L. torde icke vara riktig. O. T. S.
Zizania L., bot., benämnes ett till nat. fam. Gramineae Juss., men kl. Moncecia L. hörande gräsliknande örtslägte, hvars i vatten eller å sumpmarker i Nord-Amerika, från Canada ned till Jamaica, växande ena art, Z. palustris L., bär namnen »vattenris», »vildt ris» och »vattenhafre». Blomvippan består af hanblommor i nedra delen och honblommor i den öfra. Foderfjäll saknas hos båda slagen af blommor, men kronfjällen äro 2 i hvarje blomma. Ståndarna äro sex, med korta strängar och knappar af kronfjällens längd. Honblommans yttre fjäll är större än det inre och omfattande detta, kupigt samt utlöpande i ett långt borst. Fruktämnet är aflångt, med 2 mycket små stift, försedda med fjäderlika märken. Det innehåller ett ensamt, aflångt, glänsande och naket frö, som liknar ris, men är mera välsmakande. Detta »vattenris» är såsom grönt ett förträffligt boskapsfoder och odlas för detta ändamål samt sås å kärrmarker till foderskördens förbättring. Fröna äro ett hufvudsakligt näringsmedel för indianerna i sydvestra delen af Unionen samt utgöra en utmärkt föda för tamt fjäderfä. En annan art. Z. terrestris L., nyttjas i Ostindien på samma sätt. O. T. S.
Zizichar, stad i Mandsjuriet (se d. o.).
Zizim. Se Djem.
Zizyphus L., bot., farmak. Förutom den i art. Lotusträd nämnda Z. Lotus Willd. finnas många andra arter, hvilkas vanligen syrliga frukter fått användning i medicinen. Z. vulgaris Lam., ursprunglig i Orienten, förekommer planterad i södra Europa och bär der namnet »judetörne»; frukterna, baccae jujubae l. b. zizyphi, kallas spanska eller franska bröstbär. Z. spina Christi Willd. säges hafva lemnat materialet till Kristi törnekrona. Z. jujuba Lam., »äkta jujubtörne» från Ostindien och Kina, har äpplesmakande frukter, hvilka såväl omogna som mogna begagnas inlagda såsom oliver i stället för verkliga sådana o. s. v. O. T. S.
Zjukovskij. Se Sjukovskij.
Zlatoust. Se Slatoust.
Zlatovratskij, N. Se Ryska literaturen, sp. 143.
Złoczow [ṡulå'tjåff], stad i östra Galizien, vid en biflod till Bug och jernvägen Lemberg–Tarnopol. Omkr. 8,500 innev., mest rutener.
Källa: Project Runeberg ·
