Sida 201
Åkerlera ...
af den senares måg Jakob Wattrang samt dennes slägt till 1752, då det såldes till den bekante politikern och finansmannen Gustaf Kierman, hvilkens måg Joh. Diedr. Duvall 1772 sålde detsamma till grosshandlaren Joachim Daniel Wahrendorff, i hvars slägt det förblef till frih. Martin v. Wahrendorffs död, 1861 (se Kanon, sp. 170, 174, och Wahrendorff). Det ofvergick derefter till bruksegaren Axel von Stockenström och öfverintendenten M. L. Berg å Näsby samt efter den senares död till nämnde von Stockenström och f. d. statsministern grefve Arvid Posse (genom dennes giftermål med Bergs enka). A. von Stockenströms andel ärfdes 1894 af hans broder öfverkammarherren, öfversten och chefen för Svea artilleriregemente H. v. Stockenström. H. W. W.
Åkerström, Jonas, historiemålare, född 1759 i Helsingland af allmogeföräldrar, kom vid 18 års ålder i målarelära i Hudiksvall och derifrån 1782 till Stockholm, der han arbetade hos ämbetsmålaren Holm. Han biträdde denne vid förekommande dekorationsarbeten i enskilda hem och skall särskildt hafva visat skicklighet i blomstermålning. Samtidigt begagnade han undervisningen vid konstakademiens läroverk, der han uppmärksammades af dåv. direktören, C. G. Pilo, samt af lärarna Masreliez och Sergel. Redan 1783 erhöll han der en mindre medalj för antikritning. Senare arbetade han under Desprez vid teaterns dekorationsverkstad och hade der tillfälle att se kompositionens konst öfvas i en djerf och rik måttstock. Vid en 1787 anställd täflan öfver prisämnet »Meleager, som vägrar att hjelpa sina landsmän i striden» erhöll Å. akademiens stora pris, och följande år kunde han med ett genom subskription af enskilda åstadkommet stipendium anträda färden till Rom, der han sedan med årligt understöd ur konungens handkassa vistades till sin död, 1795. Året förut hade han blifvit kallad till ledamot af konstakademien. — Samtiden väntade sig mycket af Å. och skänkte hans verksamhet det lifligaste erkännande: den visade ett vaket öga för hans förtjenster och blundade för eller märkte ej ens hans fel. Man lefde i den nyklassiska smakriktningens tid; man ville i Å:s mytologiska och allegoriska kompositioner se fullödiga uttryck af tidens ideal, och man såg dem. Efterverlden dömer, liksom i fråga om Å:s andlige arftagare Westin, annorlunda. Han saknar ej en viss kompositionstalang, ehuru af föga individuel halt, i mycket påminnande om Desprez och Masreliez, t. o. m. om Ehrensvärd och Sergel i dennes teckningar. Äfven hos Å. visar sig denna egenskap, företrädesvis i teckningar och laveringar (Meleager, i akademiens ego; många andra arbeten i Nationalmuseums samlingar), mera sällan i målning (Kleobis och Biton, Säfstaholmssamlingen). Hans oljemålningar skildra eljest vanligen antika kärleksscener, med nakna figurer, inspirerade, som det vill synas, af antika kaméer och gemmer: Venus, Anchises och Amor, i Nationalmuseum, Amor och Psyche, Amor och Venus, Hebe och Gany-medes,Endymion och Diana, Bacchus och Ariadne, Cephalus och Procris, i enskilda samlingar. Färgen är porslinsartad, teckningen långt ifrån korrekt. Modelleringen saknar energi; uttrycket är sökt och enformigt. Å:s konstnärsbana blef visserligen tidigt afbruten, men man kan dock betvifla, att han egt synnerligen stor utvecklingsmöjlighet. Hans bildningsbehof var tydligen ringa, liksom hans energi och sjelfkritik. Upk.
Åkertionde. Se Tionde.
Åkervindan. Se Convolvulus.
Åkervädd. Se Trichera och Vädd.
Åkerö, gods i Bettna, Halla och Björkviks socknar, Oppunda och Jönåkers härad, Södermanlands län, ligger naturskönt å den af Yngarn kringflutna Åkeröns östra ände och omfattar 17 1/9 mtl, som 1890 voro taxerade till 417,000 kr. Å. är ett urgammalt herresäte; af dess egare skola 19 hafva tillhört Svea rikes råd. Riksdrotseten Ulf Karlsson (en tillbakaseende ulf), som dog 1285, är den äldste kände egaren. Å. kom sedan till Vinstorpa-slägten, slägterna Natt och Dag, Svarte Skåning, Lilje, Tott samt, genom Anna Klementsdotter Hogenskilds giftermål 1537 med riksrådet Nils Pedersson (Bielke), till Bielke-slägten, i hvilkens ego gården stannade i 150 års tid. Derefter kom godset 1745 till slägten Sparre och löstes 1748 af Åkerös namnkunnigaste egare, kanslipresidenten grefve K. G. Tessin, gift med grefvinnan Ulrika Lovisa Sparre. Han nedsprängde 1750 i sjön den förra manbyggnaden, som uppförts på 1520-talet och är afbildad i Dahlbergs »Suecia», för att bilda grund till en parterr framför nuvarande boningshuset, ett tvåvånings stenhus med två tvåvånings flyglar af trä. Tessin lät uppföra det efter ritning af Hårleman och praktfullt inreda det samt förvarade der större delen af sina dyrbara samlingar, som nu äro nästan alldeles förskingrade. Äfven jordbruket satte han i stånd. Han måste 1769 sälja Å. till sin svåger öfverståthållaren grefve A. Wrede-Sparre, som ärfdes af sin måg, Tessins systerson, Sveriges siste rikskansler, grefve Fr. Sparre. Tessin arrenderade sedermera på lifstid Å., dog der 1770 och ligger begrafven i Bettna kyrka. Nuvarande egare är f. d. öfverstelöjtnanten frih. S. Leijonhufvud. B. S.
Åkeshof, gods i Bromma socken, Sollentuna härad, Stockholms län, 10 km. från Stockholm, hette ursprungligen Norksby, men fick sitt nuv. namn efter riksmarskalken frih. Åke Axelsson (Natt och Dag, d. 1655), som bebyggde gården med ett stort stenhus, troligen detsamma, som ännu qvarstår, och gaf den namn efter sig. Å., som omfattar 5 5/8 mtl, tax. till 200,000 kr., eges nu af E. W. Burmester. B. S.
Åke Svensson, sektstiftare. Se Akianer.
Akianer (åkeaner), en separatistisk sekt inom Elmeboda församling i Småland, som uppkom 1784 under ledning af bonden Åke Svensson i Östergöl, efter hvilken sekten fick sitt namn. Denna rörelse stod troligen i något, om också ej omedelbart och direkt, sammanhang med den religiösa väckelse, som i dessa trakter uppstått genom Peter Murbeck i Fridlefstad och Anders Elfving i Vissefjerda. Rörelsen började så, att den ofvannämnde Åke Svensson, sedan han sjelf erfarit en kraftig väckelse, kände ett behof
Källa: Project Runeberg ·
