Sida 1008
Sinngrön ...
Sjahabad. 1. Distrikt i Bengalen, divisionen Patna, 11,305 qvkm., 2,063,337 innev. (1891), på Ganges' högra sida. — 2. (Arrah) Hufvudstad i nämnda distrikt, vid jernvägen Kalkutta–Allahabad. 46,905 innev. (1891).
Sjahdjihanpur (Eng. Shahjehanpur). 1. Distrikt i Nordvestprovinserna, divisionen Rohilkand, Indien, begränsadt i s. v. af Ganges samt genomflutet af dess bifloder Sott l. Yarvafadar och Ramganga och genomskuret af Audh–Rohil-kand-jernvägen. 4,517 qvkm. 918,550 innev. (1891). — 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, vid ofvannämnda jernvägslinie. 78,522 innev. (1891), omkr. hälften hinduer, hälften muhammedaner, ett tusental kristna. Stort sockerbruk.
Sjamacha. Se Sjemacha.
Sjammâr, beduinstam. Se Araber. Suppl., sp. 303.
Sjamo. Se Gobi.
Sjang-tau, fordom hufvudstad i Mongoliet. Se Dolon-nor. Suppl.
Sjan-jan-li, bergskedja på Korea (se d. o.).
*Sjan-si. Provinsen, jämte den dit hörande delen af Mongoliet utanför den stora muren, beräknas hafva en areal af 212,000 qvkm. (deraf 40,000 qvkm. på det s. k. inre Mongoliet) och en folkmängd af omkr. 11,2 mill. (deraf 400,000 i Mongoliet). Hela landet har utseendet af en jättestor trappa, som uppstiger med afsatser i nord-nordöstlig riktning från Hoangho till Mongoliets stora platå, men hvarje afsats är begränsad i ö. af en lång upphöjning och lutar svagt åt v.; sålunda bildas 7–8 parallella längddalar, i hvilka vattendragen slingra sig fram. Mellan bergen ligga djupa lager af gul jord (»löss»), som bildar den bördigaste jordmån man känner. Här och der ligga depressioner, bäcken efter forna saltsjöar, såsom Kuku-choto i den mongoliska delen, Ta-tung i n., Tai-juan och Ping-jang i midten samt Lu-tsun i s. v., hvilken ännu har qvar en saltsjö, Jen-tsji. Den bördiga jorden medgifver, trots den ansenliga höjden öfver hafvet, odling af mångahanda kulturväxter, ehuru blott en skörd om året erhålles, nästan öfverallt otillräcklig för befolkningens behof. I midten af provinsen är grufdrift befolkningens förnämsta sysselsättning. S:s stenkolslager äro bland de rikaste på jorden genom sin utsträckning och sin mäktighet. De beräknas af v. Richthofen hafva en utsträckning af 85–95 tusen qvkm. och ett innehåll af minst 1,260 milliarder ton, tillräckligt för jordens konsumtion under 20 sekel. Af dessa ofantliga tillgångar brytas nu knappt 1,7 mill. ton om året, hvilka till större delen förbrukas på platsen. Innevånarna äro utpräglade köpmän; de utvandra gerna, och man träffar dem i de aflägsnaste delar af riket i spetsen för olika affärsföretag.
Sjanstaterna kallas af engelska författare de små af sjanfolk (se Tai) bebodda furstendömen, som ligga bakom Öfre Birma inom engelska intressesfären, såsom den bestämdes i Jan. 1896, n. om Siam, således mellan Saluen och Mekong i v. och ö. samt Kinas och Siams gränser i n. och s., sådana dessa bestämdes genom det engelsk-siamesiska fördraget 1894 och det engelsk-franska 1896. Sålunda begränsade äro dessa stater Xieng-hai, Xieng-kheng och Xieng-tong, hvilka 1891 hade omkr. 373,000 innev., hvartill komma omkr. 183,000 sjan i de engelska distrikten, som omslutas af Kale-Myo och Vountho. Äfven v. om Saluen ligga, under uppsigt af en engelsk generalkommissarie, flere små sjanstater, såsom Leghya, Mobie, Mohlaing, Mokme, Mone, Momeit l. Mong-mit, Taong-Penh, Taong-tse, Theini och Thibao med dess vasall Monglong, om hvilkas befolknings storlek man ej eger någon kännedom.
*Sjan-tung, provins i Kina, beräknas af Trognitz till 145,000 qvkm., af A. A. Fauvel (»La province chinoise du Chan-toung, géographie et histoire naturelle», 1892) till 121,130 qvkm., med en folkmängd af 36 mill., enligt officiell räkning 1894 är den 37,437,700 innev.). S. delas i orografiskt hänseende i tre delar: den stora halfön i ö., det centrala berglandet samt den stora slätten i n. och v., hvilken genomskäres från s. v. till n. ö. af floderna Siao-tsing-ho och Ta-tsing-ho, hvilkas bädd Hoang-ho intog 1851, men lemnade 1887. Den stora kanalen är nästan torr och alldeles oduglig som trafikmedel. Provinsen, som sedan flere århundraden saknat skog, hyser bly- och jernmalmer, något ädla stenar (diamanter, granater, ametister, bergkristaller m. m.) samt leror, men företrädesvis stenkol, i den centrala delen. För inköp af kolfält derstädes bildades 1898 ett syndikat af tyskar, delvis i kinesisk tjenst. Industrien omfattar tillverkning af porslin, stenkärl och siden, halmflätor och halmhattar för export till Europa. Sidentillverkningen motsvarar ej provinsens eget behof. Staden Jen-tsjing är ryktbar i hela Kina för sin tillverkning af glas och emaljer. Största staden är Uei-hsien, omkr. 250,000 innev., derefter komma Teng-tsjeu omkr. 230,000, hufvudstaden Tsi-nan, Tsjung-Kin-tsjeu och det af tyskarna besatta Kiatsjeu, hvardera med omkr, 200,000, samt Tsje-fu med omkr. 120,000 innev.
Sjao-hing, stad i kinesiska prov. Tsjekiang, nära sydkusten af Hang-tsjeu-viken, vid en kanal, som förenar denna vik med floden Tsien-tang. Omkr. 500,000 innev, inom murarna, med förstäderna omkr. 2 mill.
Sjararakan, zool. Se Jararakan.
Sjari, sjön Tsads i Sudan största tillflöde, antogs 1870 af Schweinfurth vara Uëlles nedre lopp, tills detta genom van Gèles undersökningar befanns vara Kongos biflod Ubangi. S:s källor äro fullkomligt okända. S. bildas (d. v. s. floden får namnet S.) vid föreningen af Bahr-el-Abiad och Gribinghi (Maistre l. Kukuni). Dess vattenmängd är ganska stor, störst i Nov., då mynningen är 50 km. bred. Mer än 600 (?) km. från sjön börjar deltat. Nedanför Bahr-el-Abiad utgår en sidoarm, Batsji-kam, som återförenas med hufvudfloden först 250 km. längre ned. Huruvida Logon är ett sjelfständigt tillflöde till sjön eller förenar sig med S. är ännu oafgjordt.
Sjarkara. Se Alai-bergen. Suppl.
Sjarkije, provins i nedre Egypten, ö. om Nilen, s. om Mensalesjön, 4,368 qvkm., deraf 2,344 qvkm. kulturland, 464,655 innev. (1882); deraf 27,471 nomadiserande beduiner i stammar. Hufvudstad är Zagazig.
Sjar-Zul. Se Kerkuk.
Sja-tow. Se Tsjaotsjeu. Suppl.
Källa: Project Runeberg · ·
