Sida 1024
Slutljud ...
*Snellaert hade förnamnen Ferd. Augustyn.
*Snellman, J. V. Jfr Th. Rein: »J. V. S.» (I, 1895; omfattande tiden t. o. m. 1855).
Snille och smak, Svenska akademiens valspråk.
Snipan. Se Halle- och Hunneberg.
*Snogeholm tillhör grefve E. Pipers dödsbo.
*Snoilsky (Snoilshik), ätt, härstammar från Krain.
*2. Snoilsky, K. J. G., kreerades till filos. hedersdoktor vid jubelfesten i Upsala 1893 samt blef 1895 hedersled, af Vitt. hist. och ant. akad. och af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg. Af hans »Dikter. Fjerde samlingen» utkom 2:dra uppl. 1892, af »Svenska bilder» 2:dra tillök. uppl. 1895 (en af A. Edelfeldt illustr. uppl. utgafs 1894) och af »Dikter. Första samlingen» 5:te uppl. 1896. S:s »Ausgewählte gedichte», öfvers. af A. Stern, utgåfvos 1891. S. har ytterligare skrifvit bl. a. Svenska historiska planscher. Beskrifning (omf. tiden 1499–1718; i »Kongl, bibliot:s handl.», 1893–95) och Minnesteckning öfver M. Choraeus (i »Sv. akad:s handl. från år 1886», d. 9, 1895) samt utgifvit Dikter. Femte samlingen (1897), en öfvers. af F. Coppées skådespel För kronan (1897: uppf. å Dram. teatern) och »E. Sehlstedts sånger och visor i urval» (1892–93).
Snorre, psevdonym för författarinnan Sigrid Nordlund (f. Gyllander 1848, gift med lektor K. P. Nordlund i Gefle).
Snouck Hurgronje [snuck hurchrånje], Christian, nederländsk orientalist och resande, f. 1857, lärare i muhammedansk rätt vid seminariet för indiska tjenstemäns utbildning i Leiden och senare äfven vid universitetet, företog 1884 en forskningsresa till Arabien, hvarunder han i en muhammedansk ulemas förklädnad tillbragte ett helt år i Mekka och Djidda, och 1888 en vetenskaplig resa i Nederländska Indien. Han är nu professor i Batavia. Af hans arbeten må nämnas: Mekka (2 bd, 1888–89, jämte ett bd fotografier), C. Landbergs studien geprüft (1887), Studiën over Atjèhsche klank- en schriftleer (1892) och De Atjèhers (2 bd, 1894).
Snufveläder. Se Uggleved.
*Snussi, riktigare Senusi, muhammedansk orden eller sekt, stiftades 1837 i Mekka af en algerisk skriftlärd Sidi Muhammed ben Ali es-Senusi (f. i närheten af Mostaganem 1791 l. omkr. 1813, d. 1859), men då hans försök att vinna araberna för sina reformer slogo fel, förlade han sin verksamhet till Barka och grundade vid El Beida, 20 km. ö. om Bengasi, sin första sauja, på en gång kloster, moské, akademi, sjukhus och fästning. Massor af flyktingar och politiska missnöjda strömmade till från Nord-Afrikas muhammedanska stater, det ena klostret uppstod efter det andra, och inom få år var hela trakten öfversållad af nybyggnader tillhöriga senusiterna, hvilka kunde betrakta sig som landets egentliga herrar. För större trygghets skull flyttades högkvarteret 1855 till oasen Faradgah, n. v. om Siva, der, i Djarabub, stiftarens son, Sidi Muhammed el-Mahdi (f. 1842), har sin hufvudstad med kloster, kaserner, arsenaler, magasin och verkstäder, och der han utöfvar en makt, som gör sig känbar från Eufrat och Tigris till Marokko och långt in i Sudan. De underordnade medlemmarna af orden, kuan, hvilka alla äro inregistrerade, äro skyldiga sina närmaste öfverordnade, mokaddem och ukil i hvarje provins blind lydnad, och dessa äro endast viljelösa slafvar inför stormästaren eller kalifen, såsom han låter kalla sig. Denne står i förbindelse med alla klosters föreståndare, har agenter i Mekka, Konstantinopel, Paris och sannolikt i andra hufvudstäder i europ. land, som stå i beröring med den muhammedanska befolkningen, och ingenting af vigt försiggår i Europa eller offentliggöras i tidningar, hvarom han är okunnig. Orden har skenbart intet politiskt mål: dess syfte är att sammanföra hela den muhammedanska verlden till ett teokratiskt samfund oberoende af all verldslig myndighet, den fördömer våldsamheter och hvarje politisk agitation och råder sina förföljda bröder icke till uppror, utan till frivillig landsflykt, men dess fasta organisation gör den till en fruktansvärd motståndare. Kalifens välrustade arsenaler i Djarabub ingifva respekt, och senusiternas inflytande har gett sig till känna i flere upproriska rörelser, i en tilltagande fanatism hos den muhammedanska befolkningen gent emot de kristna och framförallt i den olyckliga utgången på europeiska expeditioner till Sahara. Jfr H. H. v. Schwerin: »Muhammedanismen i Afrika» (1892).
Snyltdjur, snyltväxt. Se Parasit. 2.
Snytbaggen, zool. Se Snabelbaggar.
*Snårestad, socken. 1,219 har. 869 innev. (1897).
Snäcke kanal, en 1872–74 åstadkommen farled i Dalsland, som förenar Ånimmen med Upperudsvattnet (Hjerterudssunden) och har ett med Dalslands kanal, af hvilken den kan betraktas som en utgrening, gemensamt utlopp i Vänern vid Köpmannabro. Farleden, som har endast 1 sluss, har en längd af 17,4 km., hvaraf den bearbetade delens längd utgör 118 m. Djupet under lägsta vattenståndet är 2 m., bottenbredden är 4,16 m. Anläggningskostnaden uppgick till 43,860 kr., deraf statsanslag 20,000 kr. Trafiken är ringa, endast ett par hundra fartyg om året.
Snällvåg, detsamma som pyndare (se d. o.).
Snäppare. Se Åderlåtning.
*Snöplogfogde, Snöplogsafgift. Jfr Väghållningsskyldighet.
Snörlefver. Se Lefversjukdomar, sp. 982–983.
*Snöstorp. 7,681 har. 2,929 innev. (1897).
Soanlaks (F. Soanlahti), lutherskt pastorat i n. ö. delen af Viborgs län, Finland, Nyslotts stift, har sina församlingsmedlemmar spridda öfver särskilda grekisk-ortodoxa territoriella församlingar. A. G. F.
*Sobeln. Se ock Zobel.
*Sobranje. Om den bulgariska sobranjens nuv. sammansättning m. m. se Bulgarien. Suppl., sp. 1226–27.
Soccolanti (Ital. Zoccolanti). Se Minoriterna.
Sociala frågan. Se Arbetarefrågan. Suppl.
Social-Demokraten, en i Stockholm sex gånger i veckan sedan d. 1 April 1890 utkommande tidning, är organ för norra distriktet af Sveriges socialdemokratiska arbetare-parti. Den utgifves sedan d. 1 Dec. 1893 i 6-spaltigt format och kostar i Stockholm 7,50 kr. och i landsorten 9 kr. om året. Redaktörer hafva varit Hj. Branting (1 April 1890–16 April 1892), C. N.
Källa: Project Runeberg · ·
