Sida 112
Christensen ...
skall hallas i el-djámiʿ, »församlings-moskén» (jfr Moské) hvarje fredag (jôm el-djúmʿa, »församlingsdagen»). Predikanten, el-chaṭîb (egentl. imâm el chaṭîb), är den ene af moskéns två imamer (se d. o.); den andre, imâm el-rátib (»ordinarie imamen»), motsvarar närmare var »liturg». Kallelsen till el-chúṭbe af mueddin (se d. o.) från minaretens balkong består i en särskild välönskning öfver profeten, hans familj och följeslagare, kallad salâm, hvilken motsvarar vår klockringning och börjar kl. 1/2 12. Efter den korta liturgiska afdelningen, som består i den vanliga af »ordinarie imamen» ledda »middagsbönen» (ṣalât ed-duhr) precis kl. 12, vidtager omedelbart el-chuṭbe, som (äfven den alltid på arabiska) innehåller två skilda delar, chúṭbet el-waʿẓ, »exhortations-ch.», och chúṭbet en-naʿt, »qvalifikations-ch.» På det högtidliga bismilla (bismi-llâhi-rraḥmâni-rraḥim »i Guds den nådiges, den barmhertiges namn») följa såsom inledning lof och pris öfver Allah från en synpunkt, som bestämmes af den sedan följande predikans innehåll, och derefter förböner och välsignelser öfver Muhammed, hans familj och »följeslagare» (el-asḥâb, se Muhammed, sp. 429), och så den egentliga predikan (waʿẓ, »exhortation»). Med orden »låtom oss bedja» sätter predikanten sig sedan ned på trappsteget till el-mimbar (se d. o.), medan han och församlingen egna sig åt en kort tyst bön. Efter ett högljudt »amen, amen, o du all verldens varelsers Herre!» af el-mubálliṛ (ett slags kantor) reser sig predikanten upp och börjar chútbet en-naʿt, hvilken, som ett slags peroration, motsvarande våra predikostolsböner efter predikan, i nästan oföränderliga ordalag innehåller lof och tack till Allah, välsignelser öfver Muhammed med familj och följeslagare samt förböner för den regerande sultanen, såsom Profetens rätte chalîfa. Dermed är gudstjensten fullständigt afslutad. H. A.
*Chvalynsk hade 22,642 innev. 1889.
Chwolson, Daniil Abramovitj, rysk orientalist, f. 1820 i Vilna, af judisk börd, studerade österländska språk vid Breslaus universitet och ransakade manuskript i Wien 1847–50, hvarefter han bosatte sig i Petersburg, der han 1855, sedan han öfvergått till kristendomen, vardt professor i hebreiska, syriska och kaldeiska språken vid universitetet. Hans förnämsta arbete, Die Ssabier und der Ssabismus (2 bd, 1856), erbjuder mycket nytt för religionsvetenskapen. Bland hans öfriga arbeten må nämnas Über Tammûz und die menschenverehrung bei den alten babyloniern (1860), Die semitischen völker, versuch einer charakteristik (1872) samt en 1875 i London utgifven öfversättning till ryska af större delen af Gamla test:s böcker.
Chvostji'nskij (Chvostji'nskaja), Nadezjda, rysk författarinna under psevdonymen V. Krestovskij. Se Sajontjkofvski.
*Chydenius. Se Rättelser, bd 18, sp. 829. — 4. Anders Herman C. blef efter R. Castréns död 1883 hufvudredaktör för »Helsingfors Dagblad», hvilken tidning upphörde med 1887 års utgång. C. blef derefter hufvudredaktör för den ny uppsatta tidningen »Dagbladet, tidning från Helsingfors», hvilken dock redan i Mars 1888 upphörde, hvarefter en ny redaktion öfvertog bladet under det gamla namnet »Helsingfors Dagblad». C. var representant i borgareståndet 1882 för Torneå, 1885 för Nystad och 1888 för Torneå. Död i Helsingfors d. 3 Juni 1896. — 5. Johan Jakob C. tog 1880 afeked till följd af sjukdom och dog i Helsingfors d. 4 Nov. 1890.
Chyluri (af chylus, se d. o., och urein, låta sitt vatten), med. Se Galakturi och Lipuri.
*Chytraeus, D., har genom sina literära arbeten en viss betydelse för Sverige. Han deltog i den genom Johan III:s liturgi framkallade striden och riktade en skrift emot Possevinus. Han utgaf Vandaliae et Saxoniae Alberti Cranzii continuatio ab anno Christi 1500 (1586), en fortsättning af Albert Krantz' (se denne) krönikor öfver Sachsen och Wenden, och i en ny, tillökad upplaga af denna fortsättning, Chronicon Saxoniae et vicini orbis arctoi (1590), meddelade han en, isynnerhet hvad Sverige angår, tämligen utförlig skildring1 af de nordiska rikenas historia för tiden 1500–1549. Materialet till den svenska afdelningen lemnades honom af Johan III:s sekreterare Erik Mattsson och Olof Sverkersson; hans utkast granskades af den bekante statsmannen Erik Sparre, som dessutom af egna medel bestridde hälften af kostnaderna för folioupplagans tryckning. I ett slags politisk årsbok fortsatte C. under 1590-talet sin krönika och omnämnde äfven deri tilldragelserna i Sverige rätt utförligt. Jfr H. Schück: »Svensk literaturhistoria» (I, 414–415).
*Cialdini, E., drog sig 1881 tillbaka från det offentliga lifvet och dog d. 8 Sept. 1892.
Ciamberi [tjam-], det italienska namnet på Chambéry (se d. o.).
Ciàmpoli [tja'm-], Domenico, italiensk novellförfattare, f. 1855 i berglandskapet Abruzzo, docent i italienska literaturen vid universitetet i Catania (Sicilien), har i originella bynoveller, genomträngda af glödande lidelse och fantasi, tecknat sin hembygds folklif. Berättelsesamlingar af honom äro Fiore di monte (1878), Racconti abruzzesi (1880) och Trecce nere (1880; »Svarta flätor», 1884). Han har äfven skrifvit romaner och egnat specialstudium åt de slaviska landens literatur; bl. a. har han i öfversättning utgifvit »Melodie russe» (1881). Nämnvärd är jämväl hans öfversättning af Runebergs »Nadeschda».
*Cibber. Se Rättelser, bd 18, sp. 829. — 2 T. C. föddes 1703 och omkom vid ett skeppsbrott på Skotlands kust i Okt. 1758. »The lives of the poets» etc. utkom i 5 bd 1753. — Hans hustru Susanna Maria föddes i Febr. 1714 och var syster till »Rule Britannias» kompositör Th. A. Arne.
Cibo [tjibå], Giovanni Battista. Se Innocentius 8.
*Ciborium. Jfr äfven Pyxis.
Cica, ett färgämne. Se Bignonia.
Cicadaria, zool. Se Hemiptera.
Cicadellidae, zool., småstritar. Se Stritar.
Cicadidae, zool., sångstritar. Se Stritar.
Cicatrix, Lat. Se Ärr.
*Cicco da Ferrara bör vara Cieco da Ferrara (»den blinde från Ferrara».)
Cicinnurus regius, zool. Se Kungsparadisfogeln.
Ciconiidae, zool. Se Storkfoglar.
Källa: Project Runeberg ·
