Sida 125
Cleve ...
*Clot, A., född 1793, återflyttade 1854 till Egypten och vardt 1855 Said Pasjas lifmedikus.
Clotho, Lat. Se Klotho.
Clôture [klåtӯr], Fr., i Frankrike och England parlamentarisk term för debattens afslutande: yrkande derpå. Under restaurationen i Frankrike (1815–30) kallades medlemmarna af det ultra-rojalistiska partiet clûturiers, emedan de med ropet »clûture!» afbröto de liberale talarna för att komma till omröstning.
Clou, Fr., »spik», nyttjas i tidningsspråket för att beteckna det mest »dragande» l. på förhand intressespännande programnumret vid en musikalisk, dramatisk eller annan underhållning (»aftonens clou» o. s. v.). Detta språkbruk är emellertid ej franskt.
*Cloud, S:t, har omkr. 4,500 innev. Normalskola. I den forna slottsparken ligger Sèvres' porslinsfabrik. Staden, som ursprungligen hette Nogent (Novigentum), fick sitt nuv. namn efter Klodvigs sonson Clodoald, hvilken 532 drog sig tillbaka dit för att lefva som eremit och dog der 560.
Cloué, Georges Charles, fransk sjömilitär, f. 1817, d. 1889, blef 1867 konteramiral och guvernör på Martinique, 1874 Viceamiral och sjöprefekt i Cherbourg och utnämndes sedan till chef för hydrografiska byrån. Sept. 1880–Nov. 1881 var han sjöminister i Ferrys kabinett. Han skref bl. a. Pilote de Terre Neuve (2 bd, 1870).
Clouet [klouä]. nederländsk-fransk målareslägt. 1. Jean C. I, den förste af detta namn, var målare i Bruxelles 1475; han blef aldrig, såsom man sagt, naturaliserad i Frankrike. — 2. Jean C. II, sannolikt son till den föregående, kallad Jehannet l. Janet, betecknas uttryckligen såsom utländing, men var (enligt ett qvitto) 1518 hofmålare hos konung Frans I i Frankrike. Allt om honom tyder på, att han till börden var nederländare. Han dog 1540 eller 1541. Intet arbete af honom är med säkerhet kändt, men med all sannolikhet tillräknas honom sådana i stilen ålderdomliga porträtt, som gå under hans sons namn (se C. 3). Sådana äro. enligt Woltmann, ett ryttareporträtt af Frans I. måladt på pergament, miniatyrartadt i utförandet (i Uffizi, Florens), likaså en på trä målad bröstbild af samme konung (i Versailles) samt porträtt af Eleonora af Frankrike (i Hampton Court) och af Margareta af Valois (i Royal institution, Liverpool). — 3. François C., den förres son, efter sin fader kallad Jehannet, f. (enligt Louvrekatalogen) i Tours inemot år 1500, var de franske konungarnas hofmålare frän 1541 till sin död, inemot 1572. Han målade historietaflor och porträtt. De förra, som funnits i Luxembourg och hufvudsakligen behandlade Catarina de' Medici, hafva försvunnit. Af de senare finnas rätt många i behåll. De skilja sig från Holbeins, med hvilka de förr sammanblandats, genom sin mindre kraftiga behandling och modellering, genom en raffinerad återgifning af allt storartadt samt genom sin bleka silfverton. Hans mest betydande porträtt är af konung Karl IX af Frankrike som ung, i stående helfigur (i Belvedere, Wien), hvilket äfven är signeradt. En mindre replik deraf jämte Karl IX:s drottning Elisabet finnes i Louvre, bägge utmärkta för finhet i teckning och utförande. Vidare märkas miniatyrbild af Frans II som dauphin (i Antwerpen), porträtt af Henrik II (i Windsor), af Catarina de' Medici (på Howard Castle, England), af Hertigen af Alençon (i Eremitaget, Petersburg) m. fl. C. R. N.
*Clove är såsom ullvigt = 7 eng. skålp. (3,175 kg.).
Clovis [klåvi'ss], fransk form för Klodvig (se d. o.).
Clunes [klūns], stad i Australien, kolonien Victoria, 32 km. n. om Ballarat, genom jernväg förenad med Melbourne. 3,486 innev. (1891). C. var den första plats, der W. Campbell upptäckte guld inom kolonien (1851), och sedan dess har derifrån upptagits guld för mer än 2 mill. pd.
Cluniacum, fordom berömdt kloster. Se Clugny och Cluniacens-kongregationen.
Cluny [klynī], Musée. Se Paris, sp. 778.
Clupeidae, zool. Se Sillfiskar.
*Cluseret, G. P., återvände 1881 till Frankrike, två år efter den allmänna amnestien, och egnade sig åt journalistisk verksamhet, men dömdes s. å. till fängelse för försök att egga hären till olydnad och lemnade landet. Han återkom 1884, föranstaltade en utställning af sina taflor (han har nämligen uppträdt som målare), utgaf Mémoires (3 bd. 1887–88) rörande den andra belägringen af Paris samt valdes 1888 vid ett partielt val och 1889 vid de allmänna valen till deputerad.
Cllisiaceae, bot., l. Guttiferae (se d. o.) är en nat. fam. inom ordn. Cistiflorae.
Clusius, fransk botanist. Se Lecluse.
*Cluver bör vara Clüver (Lat. Cluverius), Ph. Hans »Introductio» etc. (1624) fick stor spridning som lärobok i landets skolor, men står i vetenskapligt hänseende långt efter hans utomordentligt omsorgsfullt utarbetade beskrifning af det gamla Italien (Italia antiqua, 1624) och Sicilien (Sicilia autiqua . . . . item Sardinia et Corsica, 1619) äfvensom hans Germania antiqua (1616), som förskaffade honom titeln »Geographus academicus» af Leidens universitet med lön af 500 gulden.
Cluysenaar [klöjsenār], Jean André Alfred, belgisk målare, född i Bruxelles 1837, besökte först akademien i sin födelsestad, men fullbordade sina studier i Paris såsom lärjunge till Leon Cogniet. Han gjorde åtskilliga studieresor uti Italien, Holland och Tyskland och målade, när han kom åter, både genre och historia. Hans förnämsta verk äro fresker i universitetshuset i Gent, framställande Romerska verldsväldet, Kristendomens införande, Påfvemaktens strid med den verldsliga makten, Reformation och Renaissance samt Franska revolutionen. För öfrigt har han i Salonen i Paris utställt Meditationen, De fyra apokalyptiske ryttarna, flere porträtt, Liberté, Egatité, Fraternité samt Sofvande bacchantinna (1890). Till 1878 års verldsutställning framställde han en stor historietafla, som blef mycket omtvistad, nämligen Henrik IV, Tysklands kejsare, ångerfullt knäböjande inför påfven Gregorius VII 1017.
Clydesdale [kle'jdsdēl, engelskt grefskap. Se Lauark.
Clymene, latinsk form för Klymene (se d. o.).
Clypeastridae, zool. Se Sjöborrar.
Källa: Project Runeberg ·
