Sida 130
Coelogenys ...
framlägga denna sin åsigt för det i Köpenhamn församlade Skandinaviska naturforskaremötet, men afstod olyckligtvis från denna plan. För att bevisa riktigheten af sina åsigter utförde han derefter en serie experiment angående det värme, som uppstår vid friktion. Han fann, att den utvecklade värmemängden är oberoende af de gnidande kropparnas natur och hastighet och beror endast på det i värme omsatta mekaniska arbetet. 1843 inlemnade C. en berättelse om sina försök i afhandlingen Nogle sætninger om kræfterne till Videnskabernes selskab i Köpenhamn, hvilket emellertid ej uppskattade arbetets värde, hvarför detsamma ej blef tryckt förr än långt senare, då Joules berättelser om hans grundläggande friktionsförsök (1843) och Helmholtz' epokgörande arbete »Ueber die erhaltung der kraft» (1847) brutit väg för de idéer, som C. förfäktat. C:s likartade, men mera ofullkomliga arbete miste derigenom allt inflytande på vetenskapens utveckling. S. A–s.
Colditz, stad. Se Kolditz.
Coldstream-Guards [kåldstrim-gards], ett till engelska gardesbrigaden hörande, 2 bataljoner starkt infanteriregemente, som, organiseradt af general Monk i byn Coldstream, Berwickshire, Skotland, 1656, gjorde den kungliga saken stor tjenst vid restaurationen (1660) och derför ensamt fick ega bestånd, då Karl II upplöste den öfriga armén. Uniformen utgöres af skarlakansröd vapenrock, mörkblå byxor och svart björnskinnsmössa. Jfr M'Kinnon: »Origin and services of the C.» (1833).
Cole [kål], Vicat, engelsk målare, f. 1833, d. 1893, var son till en landskapsmålare i London, George C. (f. 1810, d. 1893), som var mycket uppburen af sin tid, och fick sin första undervisning af fadern. I sin konst hyllade han en utpräglad realism och målade mest motiv från trakten kring Surrey, utan mycken poesi, men med stor natursanning. Till hans bästa saker räknas Dagens slut (1864), Vår (1865), Storm i S:t Bride-bukten (1867), Höst och Sommarregn (1878, verldsutställningen), På Thames (1880), Thames' källor (1882), Windsor (1883) m. fl.
*Colenso, J. W, dog i Natal 1883.
Coleta (Colette), franskt helgon, f. i Corbie 1380, d. i Gent 1447, kanoniserad 1807, reformerade klarisinnornas orden. De, som följde hennes regel, kallades coletinerinnor. Jfr Klara, den heliga.
*Colfax, S., dog i Mantato, Minnesota, d. 13 Jan. 1885.
*Colima. 1. Staten beräknas med Revilla Gigetlo-öarna hafva en areal af 5,418 qvkm., med omkr. 73,000 innev. Utanför statens gräns, i Jalisco, ligga Nevado de C. (4,334 m.), som infödingarna kalla Volcan de nieve, ehuru enligt Dollfus och Mont-Serrat berget ej slutar med någon krater, och Volcan de C. l. Volcan de Fuego (3,886 m.), som hade utbrott 1869, 1872, 1873 och 1885.
Coll., förk. för collectus. Se Kollekt 2.
Colla parte, Ital., musikt., »med hufvudstämman», betecknar, att ackompanjemanget skall med afseende på tempo och uttryck noga rätta sig efter hufvudstämmans fria föredrag.
Colla piscium, Lat., farmak. Se Husblås.
*Collas-manér har sitt namn efter den franske uppfinnaren Achille Collas, född i Paris 1795, död derstädes 1859. Jfr Barbedienne, F. Suppl.
Colle di Val d'Elsa, stad i italienska prov. Siena, vid Arnos biflod Elsa och genom bibana till Poggibonsi förenadt med jernvägen mellan Florens och Rom. Omkr. 5,000 innev. Biskopssäte. Katedral (från 13:de årh.). Jernverk, tillverkning af glas, papper, läder m. m.
*Collége. Om Collége de France se A. Lefranc: »Histoire du Collége de France depuis ses origines jusqu' à la fin du premier empire» (1893).
Collegium canonicorum. Se Domkyrka.
Collegium curiosorum, Lat., »de vettgiriges gille». Se Vetenskapssocieteten i Upsala.
Collegium dacicum. Se Dacia.
Collegium regium. 1. (Academia Stockholmensis). Se Stockholms högskola, sp. 613–614, och Upsala universitet, sp. 1489–90. — 2. Se Collegium illustre.
Coliemaceae, bot., en grupp bland lafvarna. Se Lichenes.
Collenkym, bot. Se Kollenkym.
Collé-stöt. Se Collé.
*3. Collett, J. Camilla, Norges största författarinna, afled i Kristiania d. 6 Mars 1895. Hon beredde jordmånen för det på senare tiden i Norge så raskt framskridna höjandet af qvinno-könet i andligt och socialt afseende, och inflytandet af hennes skrifter måste det ganska väsentligen tillskrifvas, att i den bästa nynorska literaturen (Ibsens, Björnsons, Lies arbeten) qvinnan framställes såsom en sjelfständig och tänkande varelse, att uppfattningen af henne och mannens förhållande till henne der är långt finare och ädlare än t. ex. i den samtida franska och tyska literaturen. Fru C. betonade städse, att arbetet på qvinnans inre frigörelse skall gå före eller hand i hand med emancipationens praktiska genomförande i samhället. Sjelf var hon en rikt och fint organiserad natur, tidigt utvecklad genom intrycken från umgängeskretsen i det Wergelandska hemmet och resor utomlands. Varmhjertenhet och genialitet förenades hos henne med en klar, genomträngande omdömeskraft. Medkänsla med alla lidande och förtryckta varelser, närmast med det kufvade och i sina anlags utveckling hämmade qvinnokönet, växte i hennes själ till ett lifvet fyllande patos, och i ord af ömsom flammande indignation, ömsom svårmod, bitande satir eller spirituelt och finbildadt kåseri, i en ypperlig stil, som smyger sig troget efter tanken, medan känslan dallrar bakom det klara uttrycket, söker hon väcka själsadel och ridderlighet hos mannen samt sjelfkänsla hos qvinnan, hvars själlösa intressetomhet och sqvallerlystnad hon gisslar. »Amtmandens döttre» (4:de uppl. 1892) är ännu efter 40 år en fullt modern bok, en realistisk tendensroman. Fru C. afkastade anonymiteten först i »Erindringer og bekjendelser» (1873). Med hvarje nytt arbete tog hon alltmer direkt itu med »qvinnosaken», och hennes två sista, »Fra de stummes lejr» och Mod strömmen (2 bd, 1879–85), voro energiska stridsrop. Fru C:s samlade skrifter utgåfvos i 8 bd 1892–94.
Källa: Project Runeberg ·
