Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla

Originalsida 197
Originalsida 197
Originalsida 196
Originalsida 197
196–197

Sida 197

Daler-karoliner ...

den följande, hvarefter han 1875 i samma egenskap förflyttades till konstitutionsutskottet. Han har sedermera varit ledamot af bankoutskottet (1876–78), konstitutionsutskottet (1879–83) och statsutskottet (alltsedan 1884). Derjämte har han suttit i 1877 års särskilda utskott ang. allmänna värnpligten, 1892 års urtima riksdags särskilda och 1895 års hemliga utskott. 1874–75 och 1886–87 hedrades han med statsrevisorsskap, och 1887 insattes han som ledamot i styrelsen för Riksbankens afdelningskontor i Kalmar, men skildes från denna befattning med 1889 års utgång af orsaker, som på sin tid väckte mycken uppmärksamhet. Vid 1891–94 års riksdagar utnämndes han af K. M:t till vice talman i Andra kammaren. D. har ock haft plats i flere kungliga komitéer: sjöförsvarskomitén (1880–82), arbetareförsäkringskomitén (1884-89), förstärkta lagberedningen (1886–87), den s. k. ekonomiska komitén (1886–87), tullkomitén (1888–91) och nya arbetareförsäkringskomitén (1891–93). D. är en ifrig vän af tullar till jordbrukets skydd. Då vid 1887 års riksdag Landtmannapartiet till följd af olika åsigter i tullfrågan sprängdes i två hälfter, skyndade D. att taga ledningen inom den tullskyddsvänliga delen, det s. k. Nya landtmannapartiet, hvilket snart blef ett regeringsparti och lemnade sin hjelp till försvarsfrågans lösning vid 1892 års riksdag och till stora anslags beviljande åt sjöförsvaret under 1890-talets förra del. Efter de båda landtmannapartiernas återförening 1895, hvilken försiggick under D:s frånvaro till följd af sjukdom, och sedan D. af samma orsak upphört att vara vice talman, tyckes han vara på väg att återgå till sina första riksdagars oppositionella hållning. J. J.

Danielson, Johan Richard, finsk universitetslärare, historisk skriftställare, landtdagsman, föddes i Hauho socken d. 7 Maj 1853, blef student 1870, filos. kandidat 1876, licentiat 1878, docent i allmän historia s. å. och professor i samma ämne 1880. Han promoverades 1881 till filos. doktor. D. idkade under särskilda utländska resor historiska studier och arkivforskningar i Tyskland, Ryssland, Danmark och Sverige samt utgaf såsom frukter af dem Zur geschichte der sächsischen politik 1706–1709 (akad. afh. för docentur, 1878), Bidrag till en framställning af Englands socialpolitik och ekonomiskt-sociala utveckling under XII–XVI århundradet (akad. afh. för professur, 1880) äfvensom Die nordische frage in den jahren 1746–1751 (1888), hvari han särskildt gick in på Sveriges och Finlands politiska ställning under midten af 18:de årh. Sedermera egnade han sig åt studier i Finlands nyaste historia, hvilkas resultat framträdde i tidskriftsuppsatser och smärre publikationer, bland hvilka Viborgs läns återförening med det öfriga Finland (1894). 1890 publicerade han Finlands förening med ryska riket med anledning af K. Ordins arbete Finlands underkufvande, hvilken på historiskt material stödda polemiska skrift inom kort tid utkom i 3 svenska, 3 finska, 1 tysk, 1 engelsk samt 1 rysk upplaga. Förf. emottog från flere håll tacksägelseadresser för detta sitt kraftiga häfdande af Finlands statsrättsliga ställning. En fortsättning var en finsk broschyr (1891: i sv. öfvers. »Finlands inre sjelfständighet, till försvar mot fortsatta angrepp», 1892). Sina studier af det sista finska krigets historia har D. nedlagt i Suomen sota ja Suomen sotilaat 1808–09 (Finlands krig och Finlands krigare 1808–09), som 1896 började utkomma. D., som 1885–86 var sekreterare i komitén för uppgörande af en systematisk sammanfattning af Finlands grundlagar, valdes till den ene af Helsingfors universitets representanter vid 1885 års landtdag och har sedermera blifvit återvald till följande landtdagar. I språkfrågan anslöt han sig till presteståndets finsksinnade majoritet, men skilde sig i några andra frågor från densamma genom ett frisinnadt uppfattningssätt. Såsom medlem af statsutskottet bidrog han till de finansiella frågornas lösning.

Danielsson, Olof August, universitetslärare, språkforskare, klassisk filolog, född d. 15 Okt. 1852 i Häradshammar, Östergötlands län, blef 1870 student i Upsala, aflade 1874 filos. kandidatoch 1879 licentiatexamen samt promoverades 1880 till filos. doktor dersammastädes. Redan 1879 hade han blifvit utnämnd till docent i klassiska språk vid universitetet, der han Febr. 1883–Febr. 1884 förestod e. o. professuren i jämförande språkforskning, höstterminen 1887–vårterminen 1891 professuren i grekiska språket och literaturen och vårterminen 1884–vårterminen 1891 var förordnad att mot särskildt arvode föreläsa öfver grekisk och latinsk grammatik. 1890 hade han utnämnts till professor i klassiska språk vid Göteborgs högskola, men kom dock aldrig att tillträda denna befattning, enär han redan 1891 utnämndes till professor i grekiska språket och literaturen vid Upsala universitet. D:s genom djupgående lärdom och stort skarpsinne utmärkta skrifter röra sig icke blott på grekiskans, utan äfven på fornindiskans och de italiska språkens område. Såsom de vigtigaste må nämnas Studia grammatica (gradualafh. 1879), Grammatiska anmärkningar I—II (i Upsala univ:s »Årsskrift», 1881–83), Die einleitung des Mahābhāshya übersetzt (i »Zeitschr. der deutschen morgenländischen gesellschaffc», 1883), Über umbrisches und oskisches esuf, essuf (i »Altitalische studien», utg. af C. Pauli, 1884), Grammatische und etymologische studien I (i Upsala univ:s »Årsskrift», 1888), Epigraphica (dersammastädes, 1890), De voce αἰζηός quaestio etymologica (i »Skrifter utg. af Hum. vetenskapssamf. i Upsala», 1892). Såsom lärare har D. utöfvat ett i hög grad väckande och lifgifvande inflytande särskildt på de spräkvetenskapliga studierna vid Upsala universitet. D. kan ock räknas såsom Sveriges ende etruskolog. Nov. 1885–Juli 1886 vistades han med statsunderstöd och Juni–Augusti 1890 med understöd af Vitt. hist. och ant.-akademien samt Letterstedtska föreningen i Italien för undersökning och kopiering af etruskiska inskrifter såsom materialsamling till det af C. Pauli planerade stora inskriftsverket »Corpus inscriptionum etruscarum», hvilket verk 1893 började utkomma under D:s medverkan. Sedan 1890 är D. ledamot af Vet.-och vitt.-samhället i Göteborg. P. P.

Daniel Sten, psevdonym för författarinnan Ina Lange. Se Lange, Algot.

Danien [-niä'ng], Etage d., geol., en »etage» af kritsystemet (se d. o.).

Källa: Project Runeberg · ·